MusikKonsert: The Soundtrack of Our Lives + Caviare Days

dec182010
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

TSOOL: Väckelsemöte för de redan troende

Ebbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonEbbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonThe Soundtrack of Our Lives + Caviare Days
Debaser Medis, Stockholm

Rocken lever och har onekligen hälsan i Sverige. Ständigt nya generationer söker sig framåt genom att gå bakåt och filtrera rockhistorien. Ibland kan det bli riktigt intressant. En afton på Debaser Medis med knoppande Caviare Days och ständigt blommande The Soundtrack of Our Lives var ett sådant intressant möte mellan tradition och förnyelse. Resultatet blev en massiv dos av 60- och 70-tals-inspiration omstöpt för ständigt nya adepter av färgglad upplysning och manglande gitarrer.

Caviare Days var en riktigt angenäm överraskning. Systrarna Maja och Lina Westin och deras ensemble har fått uppmärksamhet innan de ens kommit igång ordentligt. Jag kan förstå varför. Inte bara var de sockersöta och skönsjungande. Hela intrycket var ett av ett osannolikt lyckat möte mellan Jefferson Airplane och CBGBs-scenen i New York ca 1980.

De svängde mellan kraftfulla sångstämmor och aggressiv psykedelisk gitarr medan trummor, keyboards och fiol hetsade på. Det var hårt och mjukt på samma gång och systrarna pendlade mellan blyga tamburindanser och spontana go-go-försök. Det kommer att gå bra för dem.

The Soundtrack of Our Lives är en svensk rockinstitution som metodiskt arbetat sig fram som folkkära stadionrockare. Det spelar ingen roll om "stadion" utgörs av Ullevi eller av klubbar som Debaser Medis: de rockar och de rockar högt och tajt som få andra i Sverige - eller någon annanstans.

Efter inledande "Jehovah Sunrise", som naturligtvis direkt fick igång publiken, öste de på ur hit-hinken - självklart för att marknadsföra samlingsplattan "Golden Greats No. 1". "Still aging", "Firmament vacation", "Confrontation camp", och "Bigtime" tryckte på och publiken tryckte tillbaka. Det handlade här inte om blasé rutin utan alltid om ren spelglädje - trots att de måste spelat dessa låtar några miljoner gånger.

Om det började publikflörtande och ömsesidigt högljutt massivt, blev det ännu mer av den varan halvvägs. När "Instant Repeater '99", "Thrill me" och "Second life replay" fortsatte basunera ut rockhistoriens alla riff och poser, med Ian Persson och Mattias Bärjed som i trans, kanaliserande de elektriska gitarrsfärernas alla andar i komposit, kändes det nästan som för mycket. Men det räckte med bara några riff till och några fenomenala TSOOL-låtar låtar till för stänga av hjärnans resonerande. Totalt här och nu och en oförfalskad kärlek till högljudd rock'n'roll. Det räcker långt.

I "Lifeline" var Ebbot Lundberg i sitt monumentalt underhållande esse. Efter att ha öst på med sin imposanta kroppshydda och starka röst i en timme lugnade han nu ned allt med sin ömsinta lilla kärleksförklaring. Jag tror alla i publiken kände sig träffade, oavsett kön eller läggning. För mig handlade låten där och då mycket om just förhållandet mellan TSOOL och deras publik. Det verkade hursomhelst som att resten av publiken också tolkade det så.

Och sedan då? "Mantra Slider" såklart. Grädde på moset! Icing on the cake! 666 milligram Rolling Stones intravenöst i sex energifyllda "cock rockers" utan bromsar. Killen framför mig dansade spastiskt och skuggboxades på samma gång, med ett flin över hela ansiktet. Han förstod mycket väl vad TSOOL går ut på.

I extranumret "The Passover" bjöd TSOOL upp Caviare Days på scen för att förgylla allt ytterligare, men det stannade inte där. Folk i alla åldrar hoppade upp på scenen och dansade och sjöng med i ren extas. Jag fick plötsligt en vision av att jag befann mig i Jönköping i någon frikyrka, där en pastor talade i tungor och församlingen levde ut all sin uppdämda sexualitet i orgiastiska konvulsioner. Men här handlade det tack och lov inte om kollekt, skuld och synd. Här handlade det om en positiv masspsykos i dyrkandet av fenomenal "cock rock" av finaste märke. Pastor Ebbot Lundberg förkunnade det psykedeliska gitarrsolots helande kraft för den redan troende men ack så saliga församlingen och känslan var, faktiskt, totalt gudomlig.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konsert: Musikant utan instrument - tonsättarweekend med Jesper Nordin Publicerad i Musikkritik

Konserthuset i Stockholm öppnar öronen mot samtiden med två tonsättarfestivaler, en weekend på våren och en lite längre på hösten, den kortare enbart inriktad på svenska tonsättare, den längre med internationell utblick. I år var det Jesper Nordin som hamnat ...

Musik: Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre) Publicerad i Musikkritik

Spännande musik från Frankrike

Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre)
Carrousel och Can you smile?
Ayler Records

Varför lyssnar vi inte mera till spännande musik från Frankrike? Ett skäl kan ju vara att musik från Frankrike inte ...

Musik: Diverse artister; Music from Bulgaria och Music from Romania Publicerad i Musikkritik

Kärt återseende och en underbar upplevelse

Diverse artister
Music from Bulgaria
Caprice/Naxos
Diverse artister
Music from Romania
Caprice/Naxos

Under sitt 80-åriga liv hann bengalen Deben Bhattacharya med så mycket att det vanligtvis krävs flera personer med nästan lika långa liv för att åstadkomma ...

Musik: flera artister och skivor Publicerad i Musikkritik

Blues utan blues

Joanna Shaw Taylor
Songs from the Road
Ruf/Plugged
Kara Grainger
Shiver & Sigh
Eclecto Groove/Plugged
Mike Zito & The Wheel
Gone to Texas
Ruf/Plugged
Cyril Neville
Magic Honey
Ruf/Plugged

Blues kan vara bland det bästa som finns men det kan också vara ...

Musik: Zara McFarlane; If you knew her Publicerad i Musikkritik

Modern jazzsång

Zara McFarlane
If you knew her
Brownswood Recordings

Med öppet hjärta inleder Zara McFarlane ackompanjerad bara av en metallklingande hang, en djup ståbas och sin egen flerfaldigade röst. Sedan följer ytterligare sju egna stillsamt finsnickrade moderna jazzsånger, och tre inlån. ...

Musik: Barb Jungr; Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen Publicerad i Musikkritik

Kvävning medelst kudde

Barb Jungr
Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen
Kristalyn

Världens största nu kända primtal har nästan sjutton och en halv miljoner siffror. Det är så stort att man inte kan uttala det.

Ungefär lika stort ...

Musik: Tikkle me; What is real Publicerad i Musikkritik

Danspop för arenor?

Tikkle me
What is real
Gaphals/Border

Inte sällan finns det anledning att tänka två gånger. För några veckor sedan skrev jag om Jennie Abrahamsons nya skiva Gemini gemini från en genre en bit från mina vanligaste, och var inte ...

Musik: Jonas Åkerlund & Josefina Paulson; Små saker och stora ting Publicerad i Musikkritik

Nära mellan lyssnare och musiker

Jonas Åkerlund & Josefina Paulson
Små saker och stora ting
NuTrad

Jonas Åkerlund har tidigare hörts bland annat på fiol tillsammans med Anders Rosén. Senast på skivan ”Skymningslek” vilket röjde en viss obalans mellan spelmännen till Roséns ...

Musik: Stephan Meidell; Cascades Publicerad i Musikkritik

Ett utforskande av fysiska och psykiska möjligheter

Stephan Meidell
Cascades
Hubro

Norrmannen Stephan Meidell har tidigare representerat sig som medlem i band som Cakewalk och The Sweetest Thrill, men detta är första gången som han uppträder på skiva helt i eget namn. ...