MusikKonsert: The Soundtrack of Our Lives + Caviare Days

dec182010
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

TSOOL: Väckelsemöte för de redan troende

Ebbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonEbbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonThe Soundtrack of Our Lives + Caviare Days
Debaser Medis, Stockholm

Rocken lever och har onekligen hälsan i Sverige. Ständigt nya generationer söker sig framåt genom att gå bakåt och filtrera rockhistorien. Ibland kan det bli riktigt intressant. En afton på Debaser Medis med knoppande Caviare Days och ständigt blommande The Soundtrack of Our Lives var ett sådant intressant möte mellan tradition och förnyelse. Resultatet blev en massiv dos av 60- och 70-tals-inspiration omstöpt för ständigt nya adepter av färgglad upplysning och manglande gitarrer.

Caviare Days var en riktigt angenäm överraskning. Systrarna Maja och Lina Westin och deras ensemble har fått uppmärksamhet innan de ens kommit igång ordentligt. Jag kan förstå varför. Inte bara var de sockersöta och skönsjungande. Hela intrycket var ett av ett osannolikt lyckat möte mellan Jefferson Airplane och CBGBs-scenen i New York ca 1980.

De svängde mellan kraftfulla sångstämmor och aggressiv psykedelisk gitarr medan trummor, keyboards och fiol hetsade på. Det var hårt och mjukt på samma gång och systrarna pendlade mellan blyga tamburindanser och spontana go-go-försök. Det kommer att gå bra för dem.

The Soundtrack of Our Lives är en svensk rockinstitution som metodiskt arbetat sig fram som folkkära stadionrockare. Det spelar ingen roll om "stadion" utgörs av Ullevi eller av klubbar som Debaser Medis: de rockar och de rockar högt och tajt som få andra i Sverige - eller någon annanstans.

Efter inledande "Jehovah Sunrise", som naturligtvis direkt fick igång publiken, öste de på ur hit-hinken - självklart för att marknadsföra samlingsplattan "Golden Greats No. 1". "Still aging", "Firmament vacation", "Confrontation camp", och "Bigtime" tryckte på och publiken tryckte tillbaka. Det handlade här inte om blasé rutin utan alltid om ren spelglädje - trots att de måste spelat dessa låtar några miljoner gånger.

Om det började publikflörtande och ömsesidigt högljutt massivt, blev det ännu mer av den varan halvvägs. När "Instant Repeater '99", "Thrill me" och "Second life replay" fortsatte basunera ut rockhistoriens alla riff och poser, med Ian Persson och Mattias Bärjed som i trans, kanaliserande de elektriska gitarrsfärernas alla andar i komposit, kändes det nästan som för mycket. Men det räckte med bara några riff till och några fenomenala TSOOL-låtar låtar till för stänga av hjärnans resonerande. Totalt här och nu och en oförfalskad kärlek till högljudd rock'n'roll. Det räcker långt.

I "Lifeline" var Ebbot Lundberg i sitt monumentalt underhållande esse. Efter att ha öst på med sin imposanta kroppshydda och starka röst i en timme lugnade han nu ned allt med sin ömsinta lilla kärleksförklaring. Jag tror alla i publiken kände sig träffade, oavsett kön eller läggning. För mig handlade låten där och då mycket om just förhållandet mellan TSOOL och deras publik. Det verkade hursomhelst som att resten av publiken också tolkade det så.

Och sedan då? "Mantra Slider" såklart. Grädde på moset! Icing on the cake! 666 milligram Rolling Stones intravenöst i sex energifyllda "cock rockers" utan bromsar. Killen framför mig dansade spastiskt och skuggboxades på samma gång, med ett flin över hela ansiktet. Han förstod mycket väl vad TSOOL går ut på.

I extranumret "The Passover" bjöd TSOOL upp Caviare Days på scen för att förgylla allt ytterligare, men det stannade inte där. Folk i alla åldrar hoppade upp på scenen och dansade och sjöng med i ren extas. Jag fick plötsligt en vision av att jag befann mig i Jönköping i någon frikyrka, där en pastor talade i tungor och församlingen levde ut all sin uppdämda sexualitet i orgiastiska konvulsioner. Men här handlade det tack och lov inte om kollekt, skuld och synd. Här handlade det om en positiv masspsykos i dyrkandet av fenomenal "cock rock" av finaste märke. Pastor Ebbot Lundberg förkunnade det psykedeliska gitarrsolots helande kraft för den redan troende men ack så saliga församlingen och känslan var, faktiskt, totalt gudomlig.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Norberg Electronics 2014 Publicerad i Musikkritik

Norbergs festivalen fyller 15 i år.

Bland de många elektoniskmusiksfestivalerna som finns i Sverige är Norberg Festival bland de mest intressanta, speciellt för de fanserna som gillar experimentell elektronika av dunkel karaktär.

Festivalen har under löppet av åren alltid fungerat som katalysator ...

Musik: Loudon Wainwright III; Richard Thompson Publicerad i Musikkritik

Romantiker med realistens humor

Loudon Wainwright III
Haven't Got the Blues (Yet)
Richard Thompson
Acoustic Classics
Proper

Loudon Wainwright III tar vid där Dylan inte räcker till, sade en bekant en gång och överdrev. För Dylan är ju inte otillräcklig. Skulle man bara ha ...

Musik: Null, Caffeine Patrol, The Sticks Publicerad i Musikkritik

Triss i trior från nytt norskt bolag

 Null
Null
Just For The Records
 Caffeine Patrol
Nosejob
Just For The Records
 The Sticks
The Sticks
Just For The Records

Ska man berätta en glad nyhet för mig kan man till exempel säga att det har ...

Musik: Hemjord. Vem luktar räv? Publicerad i Musikkritik

Gåtfulla gåvor

Hemjord
Vem luktar räv?
Earth Wood

Vissa skivor lockar innan man har hört dem bara genom sin originella bakgrundsberättelse. Hemjords debutskiva är en sådan. För det första är titeln så besynnerlig att man inte kan ignorera den – ”Vem luktar ...

Musik: Fire! Orchestra; Sten Sandell & Paal Nilssen-Love Publicerad i Musikkritik

Jazz och ”jazz” i sin prydno

Fire! Orchestra
Enter
Sten Sandell & Paal Nilssen-Love
Jacana
Rune Grammofon

Fire! Orchestra borde inte behöva någon närmare presentation – efter ett samarbete med Oren Ambarchi, ytterligare en skiva i eget namn, samt en parentetisk men utmärkt live-LP ...

Musik: Tusmørke; Riset bak speilet Publicerad i Musikkritik

Täta, djupgröna granskogar

Tusmørke
Riset bak speilet
Svart

Man ska inte alltid tro det man ser. Hade man gjort det hade man kunnat tro att Tusmørke var ett black metal-band med sitt namn (som betyder ”skymning” på svenska), sina medlemspseudonymer, sitt monokroma ...

Musik: Damps "project". ncb 2014 Publicerad i Musikkritik

The Damps project 49 år senare

 

Rolf Andersson, Mats Ohlson, Lennart Hejdenberg
Damps "project". ncb 2014
Sång: Rolf Andersson, Körsång: Annacarin Nilsson, Bas: Lenart Hejdenberg,Gitarr: Mats Ohlson
Trummor:Hasse Holstad, Keyboord: Jens Reiser, percussion: Christian Landström

Damps började som en pojkdröm för 49 ...

Musik: Å Publicerad i Musikkritik

I väntan på sin fulla prakt

Å
Å
Egen produktion

Ingenting går väl egentligen i cirklar, utan mer i spiraler. När någonting kommer tillbaka så är det med en förskjutning, i en rörelse utåt. Därför låter inte den progressiva rock som görs ...

Musik: Thyra Karlsson; Sångarporträtt Publicerad i Musikkritik

Hedervärd dokumentär insats

Thyra Karlsson
Sångarporträtt
Caprice/Naxos

Thyra Karlsson var en jämtländsk vissångerska vars repertoar omfattade hundratals sånger. Hennes högsta dröm var att få ge ut en skiva, en dröm som inte gick i uppfyllelse förrän efter hennes död 2001. Nyligen så ...