MusikKonsert: The Soundtrack of Our Lives + Caviare Days

dec182010
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

TSOOL: Väckelsemöte för de redan troende

Ebbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonEbbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonThe Soundtrack of Our Lives + Caviare Days
Debaser Medis, Stockholm

Rocken lever och har onekligen hälsan i Sverige. Ständigt nya generationer söker sig framåt genom att gå bakåt och filtrera rockhistorien. Ibland kan det bli riktigt intressant. En afton på Debaser Medis med knoppande Caviare Days och ständigt blommande The Soundtrack of Our Lives var ett sådant intressant möte mellan tradition och förnyelse. Resultatet blev en massiv dos av 60- och 70-tals-inspiration omstöpt för ständigt nya adepter av färgglad upplysning och manglande gitarrer.

Caviare Days var en riktigt angenäm överraskning. Systrarna Maja och Lina Westin och deras ensemble har fått uppmärksamhet innan de ens kommit igång ordentligt. Jag kan förstå varför. Inte bara var de sockersöta och skönsjungande. Hela intrycket var ett av ett osannolikt lyckat möte mellan Jefferson Airplane och CBGBs-scenen i New York ca 1980.

De svängde mellan kraftfulla sångstämmor och aggressiv psykedelisk gitarr medan trummor, keyboards och fiol hetsade på. Det var hårt och mjukt på samma gång och systrarna pendlade mellan blyga tamburindanser och spontana go-go-försök. Det kommer att gå bra för dem.

The Soundtrack of Our Lives är en svensk rockinstitution som metodiskt arbetat sig fram som folkkära stadionrockare. Det spelar ingen roll om "stadion" utgörs av Ullevi eller av klubbar som Debaser Medis: de rockar och de rockar högt och tajt som få andra i Sverige - eller någon annanstans.

Efter inledande "Jehovah Sunrise", som naturligtvis direkt fick igång publiken, öste de på ur hit-hinken - självklart för att marknadsföra samlingsplattan "Golden Greats No. 1". "Still aging", "Firmament vacation", "Confrontation camp", och "Bigtime" tryckte på och publiken tryckte tillbaka. Det handlade här inte om blasé rutin utan alltid om ren spelglädje - trots att de måste spelat dessa låtar några miljoner gånger.

Om det började publikflörtande och ömsesidigt högljutt massivt, blev det ännu mer av den varan halvvägs. När "Instant Repeater '99", "Thrill me" och "Second life replay" fortsatte basunera ut rockhistoriens alla riff och poser, med Ian Persson och Mattias Bärjed som i trans, kanaliserande de elektriska gitarrsfärernas alla andar i komposit, kändes det nästan som för mycket. Men det räckte med bara några riff till och några fenomenala TSOOL-låtar låtar till för stänga av hjärnans resonerande. Totalt här och nu och en oförfalskad kärlek till högljudd rock'n'roll. Det räcker långt.

I "Lifeline" var Ebbot Lundberg i sitt monumentalt underhållande esse. Efter att ha öst på med sin imposanta kroppshydda och starka röst i en timme lugnade han nu ned allt med sin ömsinta lilla kärleksförklaring. Jag tror alla i publiken kände sig träffade, oavsett kön eller läggning. För mig handlade låten där och då mycket om just förhållandet mellan TSOOL och deras publik. Det verkade hursomhelst som att resten av publiken också tolkade det så.

Och sedan då? "Mantra Slider" såklart. Grädde på moset! Icing on the cake! 666 milligram Rolling Stones intravenöst i sex energifyllda "cock rockers" utan bromsar. Killen framför mig dansade spastiskt och skuggboxades på samma gång, med ett flin över hela ansiktet. Han förstod mycket väl vad TSOOL går ut på.

I extranumret "The Passover" bjöd TSOOL upp Caviare Days på scen för att förgylla allt ytterligare, men det stannade inte där. Folk i alla åldrar hoppade upp på scenen och dansade och sjöng med i ren extas. Jag fick plötsligt en vision av att jag befann mig i Jönköping i någon frikyrka, där en pastor talade i tungor och församlingen levde ut all sin uppdämda sexualitet i orgiastiska konvulsioner. Men här handlade det tack och lov inte om kollekt, skuld och synd. Här handlade det om en positiv masspsykos i dyrkandet av fenomenal "cock rock" av finaste märke. Pastor Ebbot Lundberg förkunnade det psykedeliska gitarrsolots helande kraft för den redan troende men ack så saliga församlingen och känslan var, faktiskt, totalt gudomlig.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Michael Wollny Trio Weltentraum live Publicerad i Musikkritik

Ett album i egen rätt 

Michael Wollny Trio
Weltentraum live
ACT

Under vinterns turnerande med Michael Wollny trios kritikerrosade album ”Weltentraum” ska producent Siggi Loch fattat ett helt ”spontant beslut” om att banda en av trions spelningar i Philharmoniens kammarmusiksal i Berlin. ...

Musikkonsert: Oum; regi: Johanna Huss Publicerad i Musikkritik

Barnmusiksaga som vidgar sinnet mot stjärnhimlar

Oum – en poetisk musiksaga för barn om den egyptiska stjärnan Oum Kalthoum
Manus och regi: Johanna Huss
Musik: Oum Kalthoum och nyskrivna sånger av Mousa Elias
Scenografi och kostym: Paulina Åhnberg
Medverkande:Sofia Berg ...
Musik: Marcotulli & Biondini Duo Art - La Strada Invisibile Publicerad i Musikkritik

Samarbete á la Italien

Rita Marcotulli Luciano Biondini
Marcotulli & Biondini Duo Art - La Strada Invisibile
ACT Music/Naxos

Det tyska skivbolaget ACT driver en serie duoinspelningar som de kallar Duo Art. Bolaget uppvisar ofta en välansad mainstreamprofil i jazzfåran, om man ...

Jazzfestivalen 2014: Wayne Shorter Publicerad i Musikkritik

 Wayne Shorter behärskar det lilla uttryckets storhet

Wayne Shorter Quartet
Wayne Shortersaxofon, Danilo Pérezpiano, John Patituccikontrabas, Brian Bladetrummor
Konserthuset i Stockholm

Ska ett ord väljas för att beskriva Wayne Shorters saxofonkonst vid framträdandet på Konserthuset blir det nyansrikedom. Inför konserten är ...

Jazzfestivalen 2014: Isabella Lundgrens musik som sammanfogande ande och kropp Publicerad i Musikkritik

 Isabella Lundgren med Carl Bagge trio

Isabella Lundgren sång, Carl Bagge piano, Niklas Fernqvist kontrabas, Daniel Fredriksson trummor, Johan Lindström lapsteelguitar
Fasching

I Den nikomachiska etiken skriver Aristoteles om eudaimonia. Begreppet betecknar ett tillstånd av inre lycka som alla människor ...

Jazzfestivalen 2014: Gemytlig jazzsoppa med Anna-Karin Westerlund Publicerad i Musikkritik

Jazzsoppa

Anna-Karin Westerlund sång, Viktor Skokic bas, Jonas Östholm piano
Klara soppteater, Kulturhuset/Stadsteatern

År 2006 startade Lina Nyberg och Gunilla Törnfeldt Impra, föreningen som vill främja kvinnor verksamma inom improvisationsmusik. I Impras regi ges under jazzfestivalen fem lunchkonserter på Klara soppteater. Förutom ...

Musikkonsert: Stockholm jazzfestival 2014. Ekdahl/Bagge Big Band Publicerad i Musikkritik

Lysande premiär för Ekdahl/Bagge Big Band

Ekdahl/Bagge Big Band
Scalateatern
Carl Bagge piano, Martin Sjöstedt kontrabas, Per Ekdahl trummor
Träblås: Per “Ruskträsk” Johansson, Johan Christoffersson, Robert Nordmark, Linus Lindblom och Björn Jansson. Trumpet: Elin Andersson, Filip Olandersson, Nils Janson och Emil Strandberg. Trombon: Karin Hammar, Karl Frid, Kristoffer Siggstedt, Kristian ...
Musikkonsert: Stockholm Jazzfestival 2014; Vladimir Shafranov Trio Publicerad i Musikkritik

Jazzfestivalen 2014 Jazz i dess trevligaste form med Vladimir Shafranov Trio

Konsert 12/10
Vladimir Shafranov Trio
Vladimir Shafranov piano, Hans Backenroth bas, Bengt Stark tummor
Glenn Miller Café

Stockholms gator ligger mörka och piskade av regn; då jag kämpar mot den ...

Musik: Benedicte Torget och Øystein Sevåg: Karin Boye sånger Publicerad i Musikkritik

Fantasmagorisk Boye-musik

Karin Boye sånger
Benedicte Torget och Øystein Sevåg
Katharsis strykekvartett: Nils-Thore Røst, violin, Magnhild Skomedal Torvanger, violin, Lars Bryngelsson, viola, Hilde Skomedal, cello.
Present Recordings/Musikkoperatørene

Karin Boyes författarskap är svårgripbart. Hennes alster spänner över vidder. 1922 var hon 22 år ...