MusikKonsert: The Soundtrack of Our Lives + Caviare Days

dec182010
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

TSOOL: Väckelsemöte för de redan troende

Ebbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonEbbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonThe Soundtrack of Our Lives + Caviare Days
Debaser Medis, Stockholm

Rocken lever och har onekligen hälsan i Sverige. Ständigt nya generationer söker sig framåt genom att gå bakåt och filtrera rockhistorien. Ibland kan det bli riktigt intressant. En afton på Debaser Medis med knoppande Caviare Days och ständigt blommande The Soundtrack of Our Lives var ett sådant intressant möte mellan tradition och förnyelse. Resultatet blev en massiv dos av 60- och 70-tals-inspiration omstöpt för ständigt nya adepter av färgglad upplysning och manglande gitarrer.

Caviare Days var en riktigt angenäm överraskning. Systrarna Maja och Lina Westin och deras ensemble har fått uppmärksamhet innan de ens kommit igång ordentligt. Jag kan förstå varför. Inte bara var de sockersöta och skönsjungande. Hela intrycket var ett av ett osannolikt lyckat möte mellan Jefferson Airplane och CBGBs-scenen i New York ca 1980.

De svängde mellan kraftfulla sångstämmor och aggressiv psykedelisk gitarr medan trummor, keyboards och fiol hetsade på. Det var hårt och mjukt på samma gång och systrarna pendlade mellan blyga tamburindanser och spontana go-go-försök. Det kommer att gå bra för dem.

The Soundtrack of Our Lives är en svensk rockinstitution som metodiskt arbetat sig fram som folkkära stadionrockare. Det spelar ingen roll om "stadion" utgörs av Ullevi eller av klubbar som Debaser Medis: de rockar och de rockar högt och tajt som få andra i Sverige - eller någon annanstans.

Efter inledande "Jehovah Sunrise", som naturligtvis direkt fick igång publiken, öste de på ur hit-hinken - självklart för att marknadsföra samlingsplattan "Golden Greats No. 1". "Still aging", "Firmament vacation", "Confrontation camp", och "Bigtime" tryckte på och publiken tryckte tillbaka. Det handlade här inte om blasé rutin utan alltid om ren spelglädje - trots att de måste spelat dessa låtar några miljoner gånger.

Om det började publikflörtande och ömsesidigt högljutt massivt, blev det ännu mer av den varan halvvägs. När "Instant Repeater '99", "Thrill me" och "Second life replay" fortsatte basunera ut rockhistoriens alla riff och poser, med Ian Persson och Mattias Bärjed som i trans, kanaliserande de elektriska gitarrsfärernas alla andar i komposit, kändes det nästan som för mycket. Men det räckte med bara några riff till och några fenomenala TSOOL-låtar låtar till för stänga av hjärnans resonerande. Totalt här och nu och en oförfalskad kärlek till högljudd rock'n'roll. Det räcker långt.

I "Lifeline" var Ebbot Lundberg i sitt monumentalt underhållande esse. Efter att ha öst på med sin imposanta kroppshydda och starka röst i en timme lugnade han nu ned allt med sin ömsinta lilla kärleksförklaring. Jag tror alla i publiken kände sig träffade, oavsett kön eller läggning. För mig handlade låten där och då mycket om just förhållandet mellan TSOOL och deras publik. Det verkade hursomhelst som att resten av publiken också tolkade det så.

Och sedan då? "Mantra Slider" såklart. Grädde på moset! Icing on the cake! 666 milligram Rolling Stones intravenöst i sex energifyllda "cock rockers" utan bromsar. Killen framför mig dansade spastiskt och skuggboxades på samma gång, med ett flin över hela ansiktet. Han förstod mycket väl vad TSOOL går ut på.

I extranumret "The Passover" bjöd TSOOL upp Caviare Days på scen för att förgylla allt ytterligare, men det stannade inte där. Folk i alla åldrar hoppade upp på scenen och dansade och sjöng med i ren extas. Jag fick plötsligt en vision av att jag befann mig i Jönköping i någon frikyrka, där en pastor talade i tungor och församlingen levde ut all sin uppdämda sexualitet i orgiastiska konvulsioner. Men här handlade det tack och lov inte om kollekt, skuld och synd. Här handlade det om en positiv masspsykos i dyrkandet av fenomenal "cock rock" av finaste märke. Pastor Ebbot Lundberg förkunnade det psykedeliska gitarrsolots helande kraft för den redan troende men ack så saliga församlingen och känslan var, faktiskt, totalt gudomlig.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Anders Hillborg tonsättarfestival På Stockholms konserthus Publicerad i Musikkritik

Det ultimata uttrycket - Anders Hillborg-vecka i Konserthuset

Anders Hillborg tonsättarfestival
På Stockholms konserthus

Årets tonsättarfestival i Stockholms konserthus ägnades Anders Hillborg, den svenske tonsättare som förmodligen rönt störst internationell uppmärksamhet. Han spelas världen runt, ej sällan med Esa-Pekka Salonen på pulten, ...

Musik: Niels Wilhelm Gade: String Quartet / Edvard Grieg: String Quartet op. 27 Publicerad i Musikkritik

En stunds nordisk romantik

Niels Wilhelm Gade: String Quartet / Edvard Grieg: String Quartet op. 27
Leipziger Streichquartett
Dabringhaus und Grimm

Sedan 1988 har den välrenommerade Leipziger Streichquartett varit verksamma. Kvartetten består av Stefan Arzberger och Tilman Büning på violin, Ivo Bauer ...

Musik: Far from Rio Hans Olding/Jaska Lukkarinen Publicerad i Musikkritik

En lyssnarvänlig godbit

Far from Rio
Hans Olding/Jaska Lukkarinen
El Dingo Records

Svenska gitarristen Hans Olding och finska trummisen Jaska Lukkarinen slår sig samman och bildar kvartett. Det är ett lysande drag. Skivan Far from Rio befinner sig som titeln antyder långt ...

Musik: Bölja – Antonsson - Engman; Rallarnas visor Publicerad i Musikkritik

Gamla visor fram i ljuset

Bölja – Antonsson - Engman
Rallarnas visor
JBH

Rallarnas egna visor handlar om ett hårt, ofta farofyllt arbete när järnvägarna drogs genom ett långt och glesbefolkat Sverige från cirka 1850 och fram till 1937. Långa arbetsdagar och ...

Litteratur: Gunnel Linde; Den vita stenen Publicerad i Musikkritik

Den vackraste boken är laddad med barnens egen magi

Gunnel Linde
Den vita stenen
Alvina 

Den vita stenen är en av de vackraste böckerna i den svenska barnbokshistorien. Denna nyutgåva av klassikern från 1964 framhäver också rent fysiskt skönheten i berättelsen: omslag, ...

Litteratur: Anna Pajak & Patty Pajak; Kära döden Publicerad i Musikkritik

Barnet och döden

Anna Pajak & Patty Pajak 
Kära döden
Parabellum Nord AB Förlag

Döden är en förutsättning för liv. Om födelsen är naturlig så är döden lika naturlig. Det är bara en cirkel som sluts. Hur många floskler finns det om ...

Musikfilm: Foreign Soil Publicerad i Musikkritik

Musikkortfilm som reflekterar det egna handlandet

Foreign Soil
Foto: Donovan Von Martens
Klippning: Jonathan Albrektson
Ljudkollage: Jonathan Albrektson
Assistans: Xenia Kriisin, Kristin Freidlitz, Jenni Tolf, Hannah Shermis, Anna Lund
Soil Collectors består av: Isabel Sörling – röst, Hannah Tolf – röst, Jonathan ...
Musikal: A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll, Regi: Johan Sundberg Publicerad i Musikkritik

Folkbildande om kvinnligt bluesmakeri

A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll
Manus: Lena Ollmark
Regi: Johan Sundberg
Medverkande: Ulla Wrethagen, gitarr och sång, Jenny Fall, sång och banjo, Lena Andersson, bas, Anna Hammarsten, piano och sång, Elsie Petrén, saxofon, Eva Grund, slagverk
Musik: Thomas Jäderlund Amazing Trio Plays jazz Publicerad i Musikkritik

Thomas Jäderlunds trio spelar jazz nu

Thomas Jäderlund Amazing Trio
Plays jazz
Country & Eastern/Naxos

Både Charles Mingus och Ornette Coleman var kontroversiella när de kom fram i rampljuset på femtio- och början på sextiotalen, både musikpolitiskt (Mingus) och musik-tekniskt/teoretiskt (Coleman). Så ...