MusikKonsert: The Soundtrack of Our Lives + Caviare Days

dec182010
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

TSOOL: Väckelsemöte för de redan troende

Ebbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonEbbot Lundberg, pastor i en ständigt växande cock rock-församling. Foto: Carl AbrahamssonThe Soundtrack of Our Lives + Caviare Days
Debaser Medis, Stockholm

Rocken lever och har onekligen hälsan i Sverige. Ständigt nya generationer söker sig framåt genom att gå bakåt och filtrera rockhistorien. Ibland kan det bli riktigt intressant. En afton på Debaser Medis med knoppande Caviare Days och ständigt blommande The Soundtrack of Our Lives var ett sådant intressant möte mellan tradition och förnyelse. Resultatet blev en massiv dos av 60- och 70-tals-inspiration omstöpt för ständigt nya adepter av färgglad upplysning och manglande gitarrer.

Caviare Days var en riktigt angenäm överraskning. Systrarna Maja och Lina Westin och deras ensemble har fått uppmärksamhet innan de ens kommit igång ordentligt. Jag kan förstå varför. Inte bara var de sockersöta och skönsjungande. Hela intrycket var ett av ett osannolikt lyckat möte mellan Jefferson Airplane och CBGBs-scenen i New York ca 1980.

De svängde mellan kraftfulla sångstämmor och aggressiv psykedelisk gitarr medan trummor, keyboards och fiol hetsade på. Det var hårt och mjukt på samma gång och systrarna pendlade mellan blyga tamburindanser och spontana go-go-försök. Det kommer att gå bra för dem.

The Soundtrack of Our Lives är en svensk rockinstitution som metodiskt arbetat sig fram som folkkära stadionrockare. Det spelar ingen roll om "stadion" utgörs av Ullevi eller av klubbar som Debaser Medis: de rockar och de rockar högt och tajt som få andra i Sverige - eller någon annanstans.

Efter inledande "Jehovah Sunrise", som naturligtvis direkt fick igång publiken, öste de på ur hit-hinken - självklart för att marknadsföra samlingsplattan "Golden Greats No. 1". "Still aging", "Firmament vacation", "Confrontation camp", och "Bigtime" tryckte på och publiken tryckte tillbaka. Det handlade här inte om blasé rutin utan alltid om ren spelglädje - trots att de måste spelat dessa låtar några miljoner gånger.

Om det började publikflörtande och ömsesidigt högljutt massivt, blev det ännu mer av den varan halvvägs. När "Instant Repeater '99", "Thrill me" och "Second life replay" fortsatte basunera ut rockhistoriens alla riff och poser, med Ian Persson och Mattias Bärjed som i trans, kanaliserande de elektriska gitarrsfärernas alla andar i komposit, kändes det nästan som för mycket. Men det räckte med bara några riff till och några fenomenala TSOOL-låtar låtar till för stänga av hjärnans resonerande. Totalt här och nu och en oförfalskad kärlek till högljudd rock'n'roll. Det räcker långt.

I "Lifeline" var Ebbot Lundberg i sitt monumentalt underhållande esse. Efter att ha öst på med sin imposanta kroppshydda och starka röst i en timme lugnade han nu ned allt med sin ömsinta lilla kärleksförklaring. Jag tror alla i publiken kände sig träffade, oavsett kön eller läggning. För mig handlade låten där och då mycket om just förhållandet mellan TSOOL och deras publik. Det verkade hursomhelst som att resten av publiken också tolkade det så.

Och sedan då? "Mantra Slider" såklart. Grädde på moset! Icing on the cake! 666 milligram Rolling Stones intravenöst i sex energifyllda "cock rockers" utan bromsar. Killen framför mig dansade spastiskt och skuggboxades på samma gång, med ett flin över hela ansiktet. Han förstod mycket väl vad TSOOL går ut på.

I extranumret "The Passover" bjöd TSOOL upp Caviare Days på scen för att förgylla allt ytterligare, men det stannade inte där. Folk i alla åldrar hoppade upp på scenen och dansade och sjöng med i ren extas. Jag fick plötsligt en vision av att jag befann mig i Jönköping i någon frikyrka, där en pastor talade i tungor och församlingen levde ut all sin uppdämda sexualitet i orgiastiska konvulsioner. Men här handlade det tack och lov inte om kollekt, skuld och synd. Här handlade det om en positiv masspsykos i dyrkandet av fenomenal "cock rock" av finaste märke. Pastor Ebbot Lundberg förkunnade det psykedeliska gitarrsolots helande kraft för den redan troende men ack så saliga församlingen och känslan var, faktiskt, totalt gudomlig.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konserter: Tidig musik under Medeltidsveckan 2014 Publicerad i Musikkritik

Ungdomskören Villanella, Kaliningrad

Renässanskvartetten Vox Ancorae, Piteå
Stockholms Storkyrkas Gosskör, dirigent Gregory Lloyd
Cantores Witingiensis, Vittinge kyrkokör Uppland

Som alltid var Medeltidsveckans program fullspäckat med mängder av intressanta föreläsningar, kurser, guidade turer, föreställningar och konserter. Det är helt enkelt en utmaning att ...

Musik: Arve Henriksen; The Nature of Connections Publicerad i Musikkritik

Musik på jakt efter sitt sammanhang

Arve Henriksen
The Nature of Connections
Rune Grammofon

”Det fina med att samarbeta”, säger genreöverskridaren Arve Henriksen om sin nya skiva, ”är att dem man samarbetar ofta har mycket bättre idéer än en själv”. Nu har ...

Musik: Tømrerclaus Publicerad i Musikkritik

Mytomspunnen dansk prog i välförtjänt repris

Tømrerclaus
Tømrerclaus
Transubstans/Record Heaven

Lyfter man blicken från den svenska 70-talsproggen och riktar den mot övriga Norden kan man hitta en hel del bra musik. Island hade ett fåtal band. Finland hade några fler, särskilt i ...

Opera-Musik: Klätterbaronens sångbok, Musik: Ivo Nilsson Publicerad i Musikkritik

Monodram för alla åldrar

 Klätterbaronens sångbok
ALICE kollektiv för ljud och scenkonst, fritt efter Italo Calvinos roman Klätterbaronen
Musik: Ivo Nilsson
Libretto, dramaturg: Magnus Jacobsson
Regi:
Johan Petri
Filmprojektioner: Wolfgang Lehmann
Scenografi: Niklas Billström
Kostym: Filippa Hanzon
I rollerna: Mikael Bellini ...
Musik: Lars Cleveman; Under the Influence Publicerad i Musikkritik

När rockmusik känns meningsfull

Lars Cleveman
Under the Influence
Outbox Music

Finns det något band som med fog kan kallas Sveriges Velvet Underground är det Dom Dummaste. Med det menar jag inte att de någonsin egentligen låtit som VU, utan att de ...

Konsert: Storebror tar över Idomeneo på Drottningholmsteatern Publicerad i Musikkritik

Det tog tid för hjältarna att ta sig hem från det Trojanska Kriget, Odysseus med flera, och hemresorna var inte alltid utan faror. Så också för Idomeneo. För en stor del av publiken på lördagens premiär av Mozarts opera ”Idomeneo” ...

Konsert:För ett öppet Sverige Publicerad i Musikkritik

Reflexioner över 1 september: Kulturhuset/Stadsteaterns konsert ”För ett öppet Sverige” och säsongens första Jamkultur på Fasching

– Vad är det som pågår?

 frågar mig några förbipasserande. Kön mot Studion – Kulturhusets scen som ligger i Lavas gamla lokaler – ringlar förbi Gallerian ...

Konsert: Mahlers II Berwaldhallen Daniel Harding dirigent Publicerad i Musikkritik

Förundrad över vad vår värld hänger sig åt när sådant finns som Mahler

Mahlers II Berwaldhallen
Daniel Harding dirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
S:t Jakobs Kammarkör
Kate Royal sopran
Christina Stotjin mezzosopran

Aldrig kämpat så hårt för att få biljetter. De två ...

Musik: Henrik Hugo och David Härenstam; Fridas visor Publicerad i Musikkritik

Rena klara Fridas visor

Henrik Hugo och David Härenstam
Fridas visor
Konfonium Audio

 

Varvet runt. Henrik Hugo med sin skolade röst tolkar Birger Sjöbergs Fridas visor lite som trubadurer gjorde före Cornelis och Fred Åkerström. Då anklagades trubadurerna ofta för att ha ...