Bluessugna får sin nya klubb i Sundsvall

sep152006
Skrivet av Emil Sandgren
PDFSkriv ut

Bluessugna får sin nya klubb i Sundsvall

SUNDSVALL Sedan Sundsvalls Bluesklubb stängde i mitten på nittiotalet har bluesen fört en tynande tillvaro i stan. Men nu är bluesen tillbaka, med nystartade Woodstock Blues i Skönsberg.

 blueskvll3blueskvll3
The Prosperous Few bjuder på Texasdoftande blues på premiären för Sundsvalls nya bluesklubb. Från vänster: Stefan Harnegård, Danne Pålsson och Martin Åström.
Ett sjuttiotal människor har kommit till bluespremiären i den anrika lokalen Woodstock, belägen i källaren till Folkets hus i Skönsberg. En gång i tiden var Woodstock ett populärt tillhåll för stadens danssugna ungdomar. Nu har samma generation hittat tillbaka till den rymliga källarpuben, med skillnaden att dragkraften är blues och inte disco. Men danssuget är intakt. På scen står Östersundstrion The Prosperous Few, som öser friskt ur Texasbluesens svängiga låtskatt. Det märks på låtvalet att Stevie Ray Vaughan är bandets främsta inspiratör, men lite Jimi Hendrix och en blues av Totta Näslund slinker också med på ett hörn.

Bandet har bara spelat ihop i två år, men gitarristen och bandledaren Stefan Harnegård har varit i branschen i tjugo år. Rutinerat bänder han sig igenom tolva efter tolva, och lockar fram många smakfulla solon ur sina strata. Och det märks på publiken att bluesen har varit efterlängtad i stan. Det är knappast fullsatt, men stämningen är god och efter några låtar förvandlas lokalen till ett böljande dansgolv.

I publiken finns många som var aktiva i Sundsvalls Bluesklubb på 90-talet, bland annat klubbens dåvarande ordförande Rolf Sundin. På hans tid var bluesklubben en stor affär, med som mest nästan 1500 medlemmar. Publik var aldrig något problem, men till slut tog en kombination av lokalbrist och hårt slit ut sin rätt, och klubben lades ner.

- Vi körde rätt hårt 93-94, med runt fyrtio spelkvällar per år. Men det tar ju slut någonstans, man orkar inte mer, berättar Rolf Sundin.

När nu Woodstock blues startar är det i en betydligt mindre skala, men Rolf är positiv till tanken.

- Finns det ställen att spela på så växer det ju. Det kanske är dags igen för en riktig bluespub i stan. Jag tror att det här kommer att bli riktigt bra, säger han.

Framåt halv två är det dags för Woodstock Blues att stänga för kvällen. The Prosperous Few har då kört tre set och det är en svettig men glad skara som lämnar klubben och rör sig hemåt.

Även arrangörerna är nöjda. Sextio nya medlemmar var runt förväntan, varken mer eller mindre. Men förhoppningen är att ryktet ska sprida sig så att det blir mer publik för varje gång. Fyra tillfällen till kommer det att bli under hösten, sen är det dags att utvärdera och se hur Woodstock Blues kan gå vidare.

- Det finns en önskelista på större band, som vi hoppas kunna få hit. Så vi hoppas verkligen på att vi kan få ekonomin som behövs för att genomföra det, säger Veronica Österlund, en av initiativtagarna till Woodstock Blues.

Det är främst det gråhåriga gardet som kommit för att dansa och lyssna på blues under premiärkvällen. Men Woodstock Blues anstränger sig för att också locka en yngre publik. För att lyckas med det har banden valts ut omsorgsfullt, med variation både vad gäller ålder och musikstil.

- Vi har  tagit hjälp av musikerna i stan och särskilt letat efter yngre band. Eftersom vi har valt en sån bredd på banden kommer vi förhoppningsvis också att få en bredare publik. Yngre band kommer ju att ta med sig en yngre publik, siar Veronica.

Att lokalen ligger lite avsides, i Skönsberg istället för i centrum, ser Veronica inte som något problem.

- Vi vänder ju oss till musikintresserade människor. Musikentusiaster ser inte avståndet som något hinder. De är där för musikens skull, och då kommer de ändå. Det är nog mest folk som vill gå från bar till bar som inte kommer att orka ta sig hit, säger Veronica Österlund.

Bluesen har hittat tillbaka till stan, det är uppenbart. Om publiken kommer att hitta till bluesen återstår att se.

Blues i höst
29/9 Crystal Phillips, 20/10 Sam Rockett and his bluesprisoners, 10/11 Lars R Carlsson Bluesband, 1/12 JB Bluesband.
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Bengt Berger, Roland Keijser, Kjell Westling; The Vedbod Tapes Publicerad i Musikkritik

Musik för Människan

Bengt Berger, Roland Keijser, Kjell Westling
The Vedbod Tapes
Country & Eastern/Naxos

”Woodshedding” är jazzspråk för att jamma tillsammans. Att det finns en direkt motsvarighet till det uttrycket i svenskan håller jag för osannolikt; jag har hur som helst ...

Musik: Iskra; Liberté Egalité Humanité Publicerad i Musikkritik

Tystnaden skärskådad och förstådd

Iskra
Liberté Egalité Humanité
Country & Eastern/Naxos

 

Det måste först och främst erkännas att jag kände mig lite ertappad när det plötsligt dök upp en helt ny skiva med Iskra. Ertappad, därför att jag insåg att jag plötsligt ...

Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand Publicerad i Musikkritik

Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna ...

Musik: 67 Purple Fishes Publicerad i Musikkritik

Psykedelisk rock

67 Purple Fishes
67 Purple Fishes
Doghowl records

 

Att det sena 60-talet har påverkat många musiker är inte speciellt underligt, otaliga band från den här tiden är både bra och känns många gånger mycket mer innovativa än dagens relativt slätstrukna ...

Musik: Rufus Wainwright, Out Of The Game Publicerad i Musikkritik

Spelglädje

Rufus Wainwright
Out Of The Game
Decca/Universal Music Group.

När Rufus Wainwright debuterade 1998 med sitt självbetitlade album kändes den typiska 1990-tals-singer/songwritern genast pasé. Här kom en väldigt fåfäng singer/songwriter som föredrog stora smycken, färgglada kostymer och att uppträda i tomtedräkt ...

musik: Gitarrist: David Russell, The Grandeur of the Baroque Publicerad i Musikkritik

 Bach/Händel med flera

The Grandeur of the Baroque
Gitarrist: David Russell
Telarc International/ Naxos

David Russell är förvisso född i Storbritannien (ett land som genererat flera stora gitarrister) men har sedan fem års ålder bott och levat i Spanien. Jag vill påstå ...

Musik: Winglord Heroica / The Chosen One Publicerad i Musikkritik

Midgårds mäktiga musik

Winglord
Heroica / The Chosen One
Arktos

Redan de allra första ackorden i Heroica träffade recensenten som ett akustiskt, upplyftande klubbslag. Detta är mäktig musik som höjer lyssnarens själ till en högre nivå. Det är idealiska toner att konsumera ...

musik: Tugga Terrier, Tugga Terrier 1983-1991 Publicerad i Musikkritik

Bra för att va tjej

Tugga Terrier
 Tugga Terrier 1983-1991
Massproduktion

Mer än två decennier har gått sedan 80-talsbandet Tugga Terrier upplöstes. När de nu kommer ut med en samlingsskiva så är dess främsta kännetecken en nostalgi som inte bara återfinns i ...

Musik: The Lord of the Rings Symphony Howard Shore Dirigent: Ludwig Wicki Publicerad i Musikkritik

Ringens herre

The Lord of the Rings Symphony
Howard Shore
Dirigent: Ludwig Wicki
21th Century Symphony Orchestra & Chorus
Howe records/ Naxos


Den brittiska professorn och författaren J.R.R.Tolkiens populära fantasyklassiker känner de flesta till utan någon närmare presentation. Bokverket Sagan om ...