Musik: Krokofant

mar072014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Odelbar enhet från fokuserade debutanter

Omdömesgill debutOmdömesgill debutKrokofant
Krokofant
Rune Grammofon

När man förr förenade jazz med rock slutade det oftast med fusion, en stil som när den fungerade som bäst blev en fantastisk och explanativ typ av musik, men när den blev som sämst blev en tröttsam kombination av de sämsta sidorna hos respektive genre. Det finns fler exempel på det senare än det förra.

När man idag förenar jazz med rock är det inte riktigt lika säkert var man hamnar. Elementen skjuts åt det ena eller andra hållet, det blir gärna flertydigt och det är inte ens längre lika lätt att säga vad som är rock och vad som är jazz i amalgamet. Och även sådant som trots allt kan sägas vara jazz kan ha en rockenergi, som hos Mats Gustafsson, medan det som fortfarande stannar på den här sidan av rockstaketet kan ha ett jazzigt tonfall, som hos Elephant9.

Hur man vill sortera debuterande Krokant – underbart bandnamn, för övrigt – beror nog mest på vilken utgångspunkt man har. Hos dem är det inte alls givet vilken som är deras rättmätiga hemvist. Det tycks dessutom ändra sig från låt till låt, ja ibland till och med från minut till minut. Det kan, som i ”Supermann”, börja som ett möte mellan King Crimson och Magma, för att övergå till Peter Brötzmann och sedan bli en odelbar kombination av dem bägge. Förutom att blanda stilar så förenar de också fasta strukturer med improvisation. Det bästa från inte bara två utan flera världar strålar samman i bandets musik.

Gruppen började som en duo vilket det finns spår av i ”Bodega” där Tom Hasslans gitarr vildsint kraschar mot Axel Skalstads trummor. Med sin fulla besättning är de emellertid en trio, med Jørgen Mathisens saxofon som kompletterande beståndsdel, och det är den som ger Krokofant sin definierande karaktär. Mathisen har en tät och bred klang, också när han svingar sig högt upp i registren, och mer än en gång kommer jag att tänka på den amerikanska gruppen Morphine. Ja, där har vi det – Krokofant är den felande länken mellan Morphine, Brötzmann och King Crimson!

Sådana namn ser naturligtvis snygga ut på papperet, men det vore inte mycket värt om inte Krokofant också hade något att backa upp det med, och det har de. Om de bara hade haft flotta referenspunkter och en våldsam utlevelse hade de lätt blivit utmattande att lyssna på, men de har ett ekonomiskt sinnelag, också när de blåser på som mest, och en god strukturell förmåga. De överarbetar sällan sina idéer och håller igen med energin så att den inte blir övermäktig. För att vara debutanter är de anmärkningsvärt fokuserade – ”Krokofant” är en skiva man skulle kunna vänta sig av ett band först ett stycke in i karriären.

Detta väcker självklart förväntningar på gruppens fortsatta karriär. Kommer de att kunna hantera de musikaliska fyndigheter de redan har gjort, utan att falla för till exempel frestelsen att ta in fler musiker (till exempel någon som hanterar liveelektronik) med risk att göra musiken överlastad? Om det omdöme de demonstrerar på ”Krokofant” är något att gå efter, så tror jag att de även fortsättningsvis kommer att göra kloka kreativa val. Det här är en skiva som visar upp ett sällsynt omdömesgillt band, med stor förståelse för den egna kapaciteten. Krokofant agerar på en mycket hög nivå, och att den skulle sjunka håller jag för mycket osannolikt.

Peter Sjöblom

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konserter: Tidig musik under Medeltidsveckan 2014 Publicerad i Musikkritik

Ungdomskören Villanella, Kaliningrad

Renässanskvartetten Vox Ancorae, Piteå
Stockholms Storkyrkas Gosskör, dirigent Gregory Lloyd
Cantores Witingiensis, Vittinge kyrkokör Uppland

Som alltid var Medeltidsveckans program fullspäckat med mängder av intressanta föreläsningar, kurser, guidade turer, föreställningar och konserter. Det är helt enkelt en utmaning att ...

Musik: Arve Henriksen; The Nature of Connections Publicerad i Musikkritik

Musik på jakt efter sitt sammanhang

Arve Henriksen
The Nature of Connections
Rune Grammofon

”Det fina med att samarbeta”, säger genreöverskridaren Arve Henriksen om sin nya skiva, ”är att dem man samarbetar ofta har mycket bättre idéer än en själv”. Nu har ...

Musik: Tømrerclaus Publicerad i Musikkritik

Mytomspunnen dansk prog i välförtjänt repris

Tømrerclaus
Tømrerclaus
Transubstans/Record Heaven

Lyfter man blicken från den svenska 70-talsproggen och riktar den mot övriga Norden kan man hitta en hel del bra musik. Island hade ett fåtal band. Finland hade några fler, särskilt i ...

Opera-Musik: Klätterbaronens sångbok, Musik: Ivo Nilsson Publicerad i Musikkritik

Monodram för alla åldrar

 Klätterbaronens sångbok
ALICE kollektiv för ljud och scenkonst, fritt efter Italo Calvinos roman Klätterbaronen
Musik: Ivo Nilsson
Libretto, dramaturg: Magnus Jacobsson
Regi:
Johan Petri
Filmprojektioner: Wolfgang Lehmann
Scenografi: Niklas Billström
Kostym: Filippa Hanzon
I rollerna: Mikael Bellini ...
Musik: Lars Cleveman; Under the Influence Publicerad i Musikkritik

När rockmusik känns meningsfull

Lars Cleveman
Under the Influence
Outbox Music

Finns det något band som med fog kan kallas Sveriges Velvet Underground är det Dom Dummaste. Med det menar jag inte att de någonsin egentligen låtit som VU, utan att de ...

Konsert: Storebror tar över Idomeneo på Drottningholmsteatern Publicerad i Musikkritik

Det tog tid för hjältarna att ta sig hem från det Trojanska Kriget, Odysseus med flera, och hemresorna var inte alltid utan faror. Så också för Idomeneo. För en stor del av publiken på lördagens premiär av Mozarts opera ”Idomeneo” ...

Konsert:För ett öppet Sverige Publicerad i Musikkritik

Reflexioner över 1 september: Kulturhuset/Stadsteaterns konsert ”För ett öppet Sverige” och säsongens första Jamkultur på Fasching

– Vad är det som pågår?

 frågar mig några förbipasserande. Kön mot Studion – Kulturhusets scen som ligger i Lavas gamla lokaler – ringlar förbi Gallerian ...

Konsert: Mahlers II Berwaldhallen Daniel Harding dirigent Publicerad i Musikkritik

Förundrad över vad vår värld hänger sig åt när sådant finns som Mahler

Mahlers II Berwaldhallen
Daniel Harding dirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
S:t Jakobs Kammarkör
Kate Royal sopran
Christina Stotjin mezzosopran

Aldrig kämpat så hårt för att få biljetter. De två ...

Musik: Henrik Hugo och David Härenstam; Fridas visor Publicerad i Musikkritik

Rena klara Fridas visor

Henrik Hugo och David Härenstam
Fridas visor
Konfonium Audio

 

Varvet runt. Henrik Hugo med sin skolade röst tolkar Birger Sjöbergs Fridas visor lite som trubadurer gjorde före Cornelis och Fred Åkerström. Då anklagades trubadurerna ofta för att ha ...