Musik: Krokofant

mar072014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Odelbar enhet från fokuserade debutanter

Omdömesgill debutOmdömesgill debutKrokofant
Krokofant
Rune Grammofon

När man förr förenade jazz med rock slutade det oftast med fusion, en stil som när den fungerade som bäst blev en fantastisk och explanativ typ av musik, men när den blev som sämst blev en tröttsam kombination av de sämsta sidorna hos respektive genre. Det finns fler exempel på det senare än det förra.

När man idag förenar jazz med rock är det inte riktigt lika säkert var man hamnar. Elementen skjuts åt det ena eller andra hållet, det blir gärna flertydigt och det är inte ens längre lika lätt att säga vad som är rock och vad som är jazz i amalgamet. Och även sådant som trots allt kan sägas vara jazz kan ha en rockenergi, som hos Mats Gustafsson, medan det som fortfarande stannar på den här sidan av rockstaketet kan ha ett jazzigt tonfall, som hos Elephant9.

Hur man vill sortera debuterande Krokant – underbart bandnamn, för övrigt – beror nog mest på vilken utgångspunkt man har. Hos dem är det inte alls givet vilken som är deras rättmätiga hemvist. Det tycks dessutom ändra sig från låt till låt, ja ibland till och med från minut till minut. Det kan, som i ”Supermann”, börja som ett möte mellan King Crimson och Magma, för att övergå till Peter Brötzmann och sedan bli en odelbar kombination av dem bägge. Förutom att blanda stilar så förenar de också fasta strukturer med improvisation. Det bästa från inte bara två utan flera världar strålar samman i bandets musik.

Gruppen började som en duo vilket det finns spår av i ”Bodega” där Tom Hasslans gitarr vildsint kraschar mot Axel Skalstads trummor. Med sin fulla besättning är de emellertid en trio, med Jørgen Mathisens saxofon som kompletterande beståndsdel, och det är den som ger Krokofant sin definierande karaktär. Mathisen har en tät och bred klang, också när han svingar sig högt upp i registren, och mer än en gång kommer jag att tänka på den amerikanska gruppen Morphine. Ja, där har vi det – Krokofant är den felande länken mellan Morphine, Brötzmann och King Crimson!

Sådana namn ser naturligtvis snygga ut på papperet, men det vore inte mycket värt om inte Krokofant också hade något att backa upp det med, och det har de. Om de bara hade haft flotta referenspunkter och en våldsam utlevelse hade de lätt blivit utmattande att lyssna på, men de har ett ekonomiskt sinnelag, också när de blåser på som mest, och en god strukturell förmåga. De överarbetar sällan sina idéer och håller igen med energin så att den inte blir övermäktig. För att vara debutanter är de anmärkningsvärt fokuserade – ”Krokofant” är en skiva man skulle kunna vänta sig av ett band först ett stycke in i karriären.

Detta väcker självklart förväntningar på gruppens fortsatta karriär. Kommer de att kunna hantera de musikaliska fyndigheter de redan har gjort, utan att falla för till exempel frestelsen att ta in fler musiker (till exempel någon som hanterar liveelektronik) med risk att göra musiken överlastad? Om det omdöme de demonstrerar på ”Krokofant” är något att gå efter, så tror jag att de även fortsättningsvis kommer att göra kloka kreativa val. Det här är en skiva som visar upp ett sällsynt omdömesgillt band, med stor förståelse för den egna kapaciteten. Krokofant agerar på en mycket hög nivå, och att den skulle sjunka håller jag för mycket osannolikt.

Peter Sjöblom

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Natural Artefacts; California Connection Publicerad i Musikkritik

Ett landskap med fungerande strömförsörjning

Natural Artefacts
California Connection
LJ Records/Naxos

Förra skivan Like jazz som kom år 2006 klev fram och tillbaka över den gräns där vi brukar kalla musiken jazz, en spännande balansgång. De var då en trio med Susanna ...

Musik: Erik Honoré; Heliographs Publicerad i Musikkritik

Håglös läxförhörsambient

Erik Honoré
Heliographs
Hubro

Förutom att Erik Honoré är författare med tre böcker bakom sig har han varit musikaliskt verksam i många år. Han har gjort flera skivor tillsammans med Jan Bang med vilken han också arrangerade Punkt-festivalen i mitten ...

Musik: Frode Haltli; Vagabonde Blu Publicerad i Musikkritik

Obesvarade frågor som manar till kontemplation

Frode Haltli
Vagabonde Blu
Hubro

”Hugg sönder alla dragspel!” dundrade en indignerad Sten Broman en gång i tiden och gav exempel på den vrede som instrumentet kan ge upphov till. Och visst finns det dragspelsmusik som ...

Musik: Møster! Inner Earth Publicerad i Musikkritik

Både medel och verklig vilja

Møster!
Inner Earth
Hubro

På sin förra och första skiva tog Møster! både musiken och lyssnaren ut i rymden. Men musiken var inget lallande flum utan en ytterst resolut uppskjutning. ”Inner Earth” gör redan med titeln interplanetära ...

Musik: Indiefolktrion; Indiefolk Publicerad i Musikkritik

Dans och vemod

Indiefolktrion
Indiefolk
Svalka

 

Det går att säga att detta är en nyskriven musik, som leker med tradition och låter sig roas av både, jazz, låtspel, pop och barock. Så låter ”independent folk music”, när den är som bäst. Musiken ...

Musik: Gretchen Peters; Blackbirds Publicerad i Musikkritik

I uppbrottets skymning kan det redan vara för sent

Gretchen Peters
Blackbirds
Proper

Det bästa som hände under 90-talet var att The Walkabouts släppte skivan ”Devil's Road”. De hade varit på väg länge med sin Neil Young-rock och de hade redan, flera ...

Musik: Thorsten Flinck; Till flickorna på Upplandsgatan 71 Publicerad i Musikkritik

Han finns i det vinterbleka ljuset

Thorsten Flinck
Till flickorna på Upplandsgatan 71
från fiaskot mittemot
Sony

Det är i början av 90-talet Thorsten Flinck flanerar i Vasastan, han söker sig mot Upplandsgatan mot Västmannagatan till; han går in på sin krog, ...

Musik: One String Department; Fringe Music Publicerad i Musikkritik

En omöjlig och helt självklar kombination

One String Department
Fringe Music
Just For The Records

För den som har en urskiljningslös uppfattning om country som en reaktionär och ganska korkad musik lär förmodligen ”progressiv bluegrass” låta som en fullständigt absurd oxymoron. Men ...

Musikkonsert: Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band Publicerad i Musikkritik

Lisa Nilsson i sitt esse

Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band
Kulturens Hus, Luleå

Så lätt det är att älska Lisa Nilsson!

För hennes musikaliska generositet och förebildliga integritet. Där hon blottar sitt hjärta för oss bevarar hon alltid en oförstörbar kärna av ...