Musik: Krokofant

mar072014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Odelbar enhet från fokuserade debutanter

Omdömesgill debutOmdömesgill debutKrokofant
Krokofant
Rune Grammofon

När man förr förenade jazz med rock slutade det oftast med fusion, en stil som när den fungerade som bäst blev en fantastisk och explanativ typ av musik, men när den blev som sämst blev en tröttsam kombination av de sämsta sidorna hos respektive genre. Det finns fler exempel på det senare än det förra.

När man idag förenar jazz med rock är det inte riktigt lika säkert var man hamnar. Elementen skjuts åt det ena eller andra hållet, det blir gärna flertydigt och det är inte ens längre lika lätt att säga vad som är rock och vad som är jazz i amalgamet. Och även sådant som trots allt kan sägas vara jazz kan ha en rockenergi, som hos Mats Gustafsson, medan det som fortfarande stannar på den här sidan av rockstaketet kan ha ett jazzigt tonfall, som hos Elephant9.

Hur man vill sortera debuterande Krokant – underbart bandnamn, för övrigt – beror nog mest på vilken utgångspunkt man har. Hos dem är det inte alls givet vilken som är deras rättmätiga hemvist. Det tycks dessutom ändra sig från låt till låt, ja ibland till och med från minut till minut. Det kan, som i ”Supermann”, börja som ett möte mellan King Crimson och Magma, för att övergå till Peter Brötzmann och sedan bli en odelbar kombination av dem bägge. Förutom att blanda stilar så förenar de också fasta strukturer med improvisation. Det bästa från inte bara två utan flera världar strålar samman i bandets musik.

Gruppen började som en duo vilket det finns spår av i ”Bodega” där Tom Hasslans gitarr vildsint kraschar mot Axel Skalstads trummor. Med sin fulla besättning är de emellertid en trio, med Jørgen Mathisens saxofon som kompletterande beståndsdel, och det är den som ger Krokofant sin definierande karaktär. Mathisen har en tät och bred klang, också när han svingar sig högt upp i registren, och mer än en gång kommer jag att tänka på den amerikanska gruppen Morphine. Ja, där har vi det – Krokofant är den felande länken mellan Morphine, Brötzmann och King Crimson!

Sådana namn ser naturligtvis snygga ut på papperet, men det vore inte mycket värt om inte Krokofant också hade något att backa upp det med, och det har de. Om de bara hade haft flotta referenspunkter och en våldsam utlevelse hade de lätt blivit utmattande att lyssna på, men de har ett ekonomiskt sinnelag, också när de blåser på som mest, och en god strukturell förmåga. De överarbetar sällan sina idéer och håller igen med energin så att den inte blir övermäktig. För att vara debutanter är de anmärkningsvärt fokuserade – ”Krokofant” är en skiva man skulle kunna vänta sig av ett band först ett stycke in i karriären.

Detta väcker självklart förväntningar på gruppens fortsatta karriär. Kommer de att kunna hantera de musikaliska fyndigheter de redan har gjort, utan att falla för till exempel frestelsen att ta in fler musiker (till exempel någon som hanterar liveelektronik) med risk att göra musiken överlastad? Om det omdöme de demonstrerar på ”Krokofant” är något att gå efter, så tror jag att de även fortsättningsvis kommer att göra kloka kreativa val. Det här är en skiva som visar upp ett sällsynt omdömesgillt band, med stor förståelse för den egna kapaciteten. Krokofant agerar på en mycket hög nivå, och att den skulle sjunka håller jag för mycket osannolikt.

Peter Sjöblom

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Jazzfestivalen 2014: Isabella Lundgrens musik som sammanfogande ande och kropp Publicerad i Musikkritik

 Isabella Lundgren med Carl Bagge trio

Isabella Lundgren sång, Carl Bagge piano, Niklas Fernqvist kontrabas, Daniel Fredriksson trummor, Johan Lindström lapsteelguitar
Fasching

I Den nikomachiska etiken skriver Aristoteles om eudaimonia. Begreppet betecknar ett tillstånd av inre lycka som alla människor ...

Jazzfestivalen 2014: Gemytlig jazzsoppa med Anna-Karin Westerlund Publicerad i Musikkritik

Jazzsoppa

Anna-Karin Westerlund sång, Viktor Skokic bas, Jonas Östholm piano
Klara soppteater, Kulturhuset/Stadsteatern

År 2006 startade Lina Nyberg och Gunilla Törnfeldt Impra, föreningen som vill främja kvinnor verksamma inom improvisationsmusik. I Impras regi ges under jazzfestivalen fem lunchkonserter på Klara soppteater. Förutom ...

Musikkonsert: Stockholm jazzfestival 2014. Ekdahl/Bagge Big Band Publicerad i Musikkritik

Lysande premiär för Ekdahl/Bagge Big Band

Ekdahl/Bagge Big Band
Scalateatern
Carl Bagge piano, Martin Sjöstedt kontrabas, Per Ekdahl trummor
Träblås: Per “Ruskträsk” Johansson, Johan Christoffersson, Robert Nordmark, Linus Lindblom och Björn Jansson. Trumpet: Elin Andersson, Filip Olandersson, Nils Janson och Emil Strandberg. Trombon: Karin Hammar, Karl Frid, Kristoffer Siggstedt, Kristian ...
Musikkonsert: Stockholm Jazzfestival 2014; Vladimir Shafranov Trio Publicerad i Musikkritik

Jazzfestivalen 2014 Jazz i dess trevligaste form med Vladimir Shafranov Trio

Konsert 12/10
Vladimir Shafranov Trio
Vladimir Shafranov piano, Hans Backenroth bas, Bengt Stark tummor
Glenn Miller Café

Stockholms gator ligger mörka och piskade av regn; då jag kämpar mot den ...

Musik: Benedicte Torget och Øystein Sevåg: Karin Boye sånger Publicerad i Musikkritik

Fantasmagorisk Boye-musik

Karin Boye sånger
Benedicte Torget och Øystein Sevåg
Katharsis strykekvartett: Nils-Thore Røst, violin, Magnhild Skomedal Torvanger, violin, Lars Bryngelsson, viola, Hilde Skomedal, cello.
Present Recordings/Musikkoperatørene

Karin Boyes författarskap är svårgripbart. Hennes alster spänner över vidder. 1922 var hon 22 år ...

Musik: Susanna Lindeborg Ove Johansson Thomas Fanto Michael Andersson; Sudden meeting Publicerad i Musikkritik

Energiskt möte

Susanna Lindeborg Ove Johansson Thomas Fanto Michael Andersson
Sudden meeting
LJ Records/Naxos

Vi hör ljud inte bara hämtade från den traditionella och moderna musiken, utan annat som vi kan fästa vid samhället i stort. Både bilder, händelser och känslor, ett ...

Musik: Tradisyon Ka/Diverse artister Gwo Ka: Music of Guadeloupe, West Indies Publicerad i Musikkritik

Vinnande skiva med relativt sällan hörd musik 

Tradisyon Ka/Diverse artister
Gwo Ka: Music of Guadeloupe, West Indies
Soul Jazz/Playground

Guadeloupe ligger mitt i den sträng av västindiska öar som går som en båge från Haiti och Dominikanska Republiken ner till Venezuelas kust. ...

MusikKonsert: Ghost, Liseberg Publicerad i Musikkritik

Alla spelar sina välsminkade cirkusroller

Konsert: Ghost, Liseberg i Göteborg

Ghost är helt klart ett svenskt band i världsklass. Om man ska jämföra med något får det bli med Black Sabbat, Metallica och Led Zeppelin när de var som bäst, men det ...

Musik: Skyggespill;Morphing Between Spaces and Phases Publicerad i Musikkritik

Flerdimensionell rumslighet

Skyggespill
Morphing Between Spaces and Phases
Optical Substance Productions

Bakom namnet Skyggespill döljer sig Kjetil Husebø, redan tidigare meriterad av två skivor under eget namn samt ett par ytterligare som en del av Optical Substance. Optical Substance kan beskrivas som ...