Musik: Bushman's Revenge; Thou Shalt Boogie!

feb112014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Jazzen, zazen och ett nytt ekvilibrium

Mot fullkomnandetMot fullkomnandetBushman's Revenge
Thou Shalt Boogie!
Rune Grammofon 

Bushman's Revenge är ett band som alltid varit på väg. Deras musik har befunnit sig i en atomdriven rörelse framåt. Men det är först på senare tid som de också varit på väg mot ett slags fullkomnande. Deras tidigare skivor har varit kraftladdade försök att kombinera rasande progressiv rock och jazz ”out there”; ambitionerna har hela tiden varit goda men det var inte förrän med förra skivan ”Electric Komte” som balansen mellan elementen och energin verkligen nådde en jämvikt. Min teori var att det berodde på livesituationen, att publiken var det nödvändiga lim som fick beståndsdelarna att fästa ordentligt. Det kan också helt enkelt vara så att de av sju års gemensamt musicerande och nötande har kommit närmare sitt ekvilibrium. ”Thou Shalt Boogie!” tyder på det.

Med skivan ville trion, här förstärkt med David Wallumrød på klaviatur, skapa en mer meditativ typ av musik. Det kan låta väldigt märkligt för den som är bekant med Bushman's Revenge sedan förut – meditativ är sannerligen inte det adjektiv som först kommer för en när man hör bandets tidigare skivor. Men det ligger någonting i hur de beskriver intentionerna med ”Thou Shalt Boogie!”. Flera av låtarna har en stillhet som hittills har varit helt atypisk för gruppen. Visst är både ”I Am an Astronaut” och ”Kugeln und Kraut” energirika som en kärnreaktion, men de låtar som definierar ”Thou Shalt Boogie!” är av en helt annan typ. ”Baklengs inn i fuglekassa” börjar kraftfullt men på en ”högre”, trankil nivå innan den liksom skingras och sprids som dimstråk. Med en ringande tamboura siktar den mot vad Miles Davis gjorde i David Crosby-covern ”Guinnevere”. ”Waltz Me Baby, Waltz Me All Night Long” fortsätter längs det spåret men utvecklar det i riktning mot något som skulle kunna kallas surfjazz. ”Hurra for mamma” avslutar skivan som med en hemkomstens eftertanke.

”Thou Shalt Boogie!” kan först tyckas som en apart Bushman's Revenge-skiva. Men när jag tänker efter så är den egentligen en konsekvens av allt de har gett ut tidigare. Efter att ha rasat av sig på sex skivor har de nått in till kärnan av klar stillhet. Zazen som musikkarriär? Jag tror att David Wallumrød spelar en avgörande roll i allt detta. Hans klaviatur, rymmandes Hammondorgel, klavinett och analog synt, bidrar diskret men fundamentalt till musiken. Den både rundar av och accentuerar drag i musiken som tidigare har varit dolda, eller i alla fall svåra att lägga märke till. Wallumrød avtäcker musiken och framhäver därmed en komplexitet som förstorar vad Bushman's Revenge syftar till på ett synnerligen förtjänstfullt sätt.

Jag hoppas att Bushman's Revenge fortsätter att odla denna mer nyanserade musik, och inte lämnar ”Thou Shalt Boogie!” åt undantagen i deras karriär. Det här är deras mest fullödiga skiva hittills, och ändå känns den som bara början.

 

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Opera: Figaros bröllop; Iscensättning: Per Arthur Segerström Publicerad i Musikkritik

Lekfull föreställning präglad av nytänkande 

Figaros bröllop
Musik: W A Mozart Libretto: Lorenzo Da Ponte efter Beaumarchais pjäs
Musikalisk ledning och manus: Arnold Östman
Iscensättning: Per Arthur Segerström
Koreografi: Bétina Marcolin
Kostym: Yvonne Gottfarb
Medv: Jakob Högström, Albina Isufi, Randi Røssaak, Luthando ...
Musik: Dr. John; Ske-Dat-De-Dat – The Spirit of Satch Publicerad i Musikkritik

En av mästarens parenteser

Dr. John
Ske-Dat-De-Dat – The Spirit of Satch
Proper

Det finns få artister som jag hyser en så stor respekt för som Dr. John. Han personifierar Musiken genom en lika djup kärlek till som kunskap om den. I ...

Norberg Electronics 2014 Publicerad i Musikkritik

Norbergs festivalen fyller 15 i år.

Bland de många elektoniskmusiksfestivalerna som finns i Sverige är Norberg Festival bland de mest intressanta, speciellt för de fanserna som gillar experimentell elektronika av dunkel karaktär.

Festivalen har under löppet av åren alltid fungerat som katalysator ...

Musik: Loudon Wainwright III; Richard Thompson Publicerad i Musikkritik

Romantiker med realistens humor

Loudon Wainwright III
Haven't Got the Blues (Yet)
Richard Thompson
Acoustic Classics
Proper

Loudon Wainwright III tar vid där Dylan inte räcker till, sade en bekant en gång och överdrev. För Dylan är ju inte otillräcklig. Skulle man bara ha ...

Musik: Null, Caffeine Patrol, The Sticks Publicerad i Musikkritik

Triss i trior från nytt norskt bolag

 Null
Null
Just For The Records
 Caffeine Patrol
Nosejob
Just For The Records
 The Sticks
The Sticks
Just For The Records

Ska man berätta en glad nyhet för mig kan man till exempel säga att det har ...

Musik: Hemjord. Vem luktar räv? Publicerad i Musikkritik

Gåtfulla gåvor

Hemjord
Vem luktar räv?
Earth Wood

Vissa skivor lockar innan man har hört dem bara genom sin originella bakgrundsberättelse. Hemjords debutskiva är en sådan. För det första är titeln så besynnerlig att man inte kan ignorera den – ”Vem luktar ...

Musik: Fire! Orchestra; Sten Sandell & Paal Nilssen-Love Publicerad i Musikkritik

Jazz och ”jazz” i sin prydno

Fire! Orchestra
Enter
Sten Sandell & Paal Nilssen-Love
Jacana
Rune Grammofon

Fire! Orchestra borde inte behöva någon närmare presentation – efter ett samarbete med Oren Ambarchi, ytterligare en skiva i eget namn, samt en parentetisk men utmärkt live-LP ...

Musik: Tusmørke; Riset bak speilet Publicerad i Musikkritik

Täta, djupgröna granskogar

Tusmørke
Riset bak speilet
Svart

Man ska inte alltid tro det man ser. Hade man gjort det hade man kunnat tro att Tusmørke var ett black metal-band med sitt namn (som betyder ”skymning” på svenska), sina medlemspseudonymer, sitt monokroma ...

Musik: Damps "project". ncb 2014 Publicerad i Musikkritik

The Damps project 49 år senare

 

Rolf Andersson, Mats Ohlson, Lennart Hejdenberg
Damps "project". ncb 2014
Sång: Rolf Andersson, Körsång: Annacarin Nilsson, Bas: Lenart Hejdenberg,Gitarr: Mats Ohlson
Trummor:Hasse Holstad, Keyboord: Jens Reiser, percussion: Christian Landström

Damps började som en pojkdröm för 49 ...