Musik: Bushman's Revenge; Thou Shalt Boogie!

feb112014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Jazzen, zazen och ett nytt ekvilibrium

Mot fullkomnandetMot fullkomnandetBushman's Revenge
Thou Shalt Boogie!
Rune Grammofon 

Bushman's Revenge är ett band som alltid varit på väg. Deras musik har befunnit sig i en atomdriven rörelse framåt. Men det är först på senare tid som de också varit på väg mot ett slags fullkomnande. Deras tidigare skivor har varit kraftladdade försök att kombinera rasande progressiv rock och jazz ”out there”; ambitionerna har hela tiden varit goda men det var inte förrän med förra skivan ”Electric Komte” som balansen mellan elementen och energin verkligen nådde en jämvikt. Min teori var att det berodde på livesituationen, att publiken var det nödvändiga lim som fick beståndsdelarna att fästa ordentligt. Det kan också helt enkelt vara så att de av sju års gemensamt musicerande och nötande har kommit närmare sitt ekvilibrium. ”Thou Shalt Boogie!” tyder på det.

Med skivan ville trion, här förstärkt med David Wallumrød på klaviatur, skapa en mer meditativ typ av musik. Det kan låta väldigt märkligt för den som är bekant med Bushman's Revenge sedan förut – meditativ är sannerligen inte det adjektiv som först kommer för en när man hör bandets tidigare skivor. Men det ligger någonting i hur de beskriver intentionerna med ”Thou Shalt Boogie!”. Flera av låtarna har en stillhet som hittills har varit helt atypisk för gruppen. Visst är både ”I Am an Astronaut” och ”Kugeln und Kraut” energirika som en kärnreaktion, men de låtar som definierar ”Thou Shalt Boogie!” är av en helt annan typ. ”Baklengs inn i fuglekassa” börjar kraftfullt men på en ”högre”, trankil nivå innan den liksom skingras och sprids som dimstråk. Med en ringande tamboura siktar den mot vad Miles Davis gjorde i David Crosby-covern ”Guinnevere”. ”Waltz Me Baby, Waltz Me All Night Long” fortsätter längs det spåret men utvecklar det i riktning mot något som skulle kunna kallas surfjazz. ”Hurra for mamma” avslutar skivan som med en hemkomstens eftertanke.

”Thou Shalt Boogie!” kan först tyckas som en apart Bushman's Revenge-skiva. Men när jag tänker efter så är den egentligen en konsekvens av allt de har gett ut tidigare. Efter att ha rasat av sig på sex skivor har de nått in till kärnan av klar stillhet. Zazen som musikkarriär? Jag tror att David Wallumrød spelar en avgörande roll i allt detta. Hans klaviatur, rymmandes Hammondorgel, klavinett och analog synt, bidrar diskret men fundamentalt till musiken. Den både rundar av och accentuerar drag i musiken som tidigare har varit dolda, eller i alla fall svåra att lägga märke till. Wallumrød avtäcker musiken och framhäver därmed en komplexitet som förstorar vad Bushman's Revenge syftar till på ett synnerligen förtjänstfullt sätt.

Jag hoppas att Bushman's Revenge fortsätter att odla denna mer nyanserade musik, och inte lämnar ”Thou Shalt Boogie!” åt undantagen i deras karriär. Det här är deras mest fullödiga skiva hittills, och ändå känns den som bara början.

 

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Östersjöfestival 2014 Publicerad i Musikkritik

Satiriskt operafynd inleder årets Östersjöfestival

Det är inte varje dag som man hittar en bortglömd opera, låt vara enbart prologen till densamma. Operan fullbordades nämligen aldrig. Den stötte på patrull, vilket inte tillhörde ovanligheterna i Sovjet i början av trettiotalet. Jag ...

Musik: West of Eden; Songs from Twisting river Publicerad i Musikkritik

Tradklingande keltisk folk

West of Eden
Songs from Twisting river
West of music

Det är en vacker höstdag i den keltiska folkrockskogen, tunna moln på himlen så ljuset blir milt och utan svarta skuggor eller bländande kontraster. Så visar det snygga omslaget ...

Musik: M-Rock: Phunk observatory Publicerad i Musikkritik

Emrik återvänder

M-Rock
Phunk observatory
ERE

Funk-hiphop-bandet Stonefunkers turnerade jorden runt på 1990-talet, och nu har sångaren Emrik Larsson tagit sig tillbaka till rötterna. Vad hör jag? Ett tungt band med elbas gitarrer och klaviaturer, blås trummor och slagverk, delvis med gamla ...

Musik: Nike & Röda Orkestern; Vi är alla Publicerad i Musikkritik

Vanmaktens välformulerade röst

Nike & Röda Orkestern
Vi är alla
Playground

Vad man uppfattar Nike Markelius som beror månne på från vilket håll man kommer. För min egen generation kan hon vara trummisen i Tant Strul och dessförinnan gruppen Usch. För andra ...

Musik: Police Dog Hogan; Westward Ho! Publicerad i Musikkritik

Inte unikt, men ett bättre alternativ

Police Dog Hogan
Westward Ho!
Union Music Store

Kanske är det så att den bästa amerikanska rotmusiken idag spelas utanför USA. Där amerikanerna själva har tagit sina folk- och bluegrassrötter och förvandlat dem till alltmer sövande ...

Musik: Tre cd från Sodamusic Publicerad i Musikkritik

Samma mål, olika vägar

Soundance
Another Way
Amazonas Inner Eye
Mainstream
Enok Duo
Vinotech
Sodamusic

Thomas Gustafsson är en saxofonveteran med ett gediget förflutet på den svenska gränsöverskridande jazzscenen. Han har spelat med folk från Bengt Berger till Anders Jormin, från Nils Landgren till Harald ...

Musik: Adam Cohen; We Go Home Publicerad i Musikkritik

Klampar på i pappas galoscher och snavar

Adam Cohen
We Go Home
Cooking Vinyl

Om man får en karriär och samtidigt har berömda föräldrar finns alltid misstanke om nepotism. I vissa fall är det utan tvekan en rimlig misstanke: inom svensk film ...

Opera: Kulturspaning i Österled Publicerad i Musikkritik

Under juli månad hålls varje år en högklassisk operafestival i den mer än 500-åriga gråstensborgen Olofsborg i Savonlinna (Nyslott) i hjärtat av östra Finlands vidsträckta sjösystem. Slottets borggård har försetts med tälttak som täcker den breda scenen och salongen som ...

Musik: there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros; reBiber Publicerad i Musikkritik

Just in time, Biber omtolkad

there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros
reBiber
SEKT records/Naxos

Heinrich Biber (1644 – 1704) var en österrikisk tonsättare och violinist, känd bland annat för sin passacaglia i g-moll. En passacaglia är instrumentalmusik ...