Musik: Bushman's Revenge; Thou Shalt Boogie!

feb112014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Jazzen, zazen och ett nytt ekvilibrium

Mot fullkomnandetMot fullkomnandetBushman's Revenge
Thou Shalt Boogie!
Rune Grammofon 

Bushman's Revenge är ett band som alltid varit på väg. Deras musik har befunnit sig i en atomdriven rörelse framåt. Men det är först på senare tid som de också varit på väg mot ett slags fullkomnande. Deras tidigare skivor har varit kraftladdade försök att kombinera rasande progressiv rock och jazz ”out there”; ambitionerna har hela tiden varit goda men det var inte förrän med förra skivan ”Electric Komte” som balansen mellan elementen och energin verkligen nådde en jämvikt. Min teori var att det berodde på livesituationen, att publiken var det nödvändiga lim som fick beståndsdelarna att fästa ordentligt. Det kan också helt enkelt vara så att de av sju års gemensamt musicerande och nötande har kommit närmare sitt ekvilibrium. ”Thou Shalt Boogie!” tyder på det.

Med skivan ville trion, här förstärkt med David Wallumrød på klaviatur, skapa en mer meditativ typ av musik. Det kan låta väldigt märkligt för den som är bekant med Bushman's Revenge sedan förut – meditativ är sannerligen inte det adjektiv som först kommer för en när man hör bandets tidigare skivor. Men det ligger någonting i hur de beskriver intentionerna med ”Thou Shalt Boogie!”. Flera av låtarna har en stillhet som hittills har varit helt atypisk för gruppen. Visst är både ”I Am an Astronaut” och ”Kugeln und Kraut” energirika som en kärnreaktion, men de låtar som definierar ”Thou Shalt Boogie!” är av en helt annan typ. ”Baklengs inn i fuglekassa” börjar kraftfullt men på en ”högre”, trankil nivå innan den liksom skingras och sprids som dimstråk. Med en ringande tamboura siktar den mot vad Miles Davis gjorde i David Crosby-covern ”Guinnevere”. ”Waltz Me Baby, Waltz Me All Night Long” fortsätter längs det spåret men utvecklar det i riktning mot något som skulle kunna kallas surfjazz. ”Hurra for mamma” avslutar skivan som med en hemkomstens eftertanke.

”Thou Shalt Boogie!” kan först tyckas som en apart Bushman's Revenge-skiva. Men när jag tänker efter så är den egentligen en konsekvens av allt de har gett ut tidigare. Efter att ha rasat av sig på sex skivor har de nått in till kärnan av klar stillhet. Zazen som musikkarriär? Jag tror att David Wallumrød spelar en avgörande roll i allt detta. Hans klaviatur, rymmandes Hammondorgel, klavinett och analog synt, bidrar diskret men fundamentalt till musiken. Den både rundar av och accentuerar drag i musiken som tidigare har varit dolda, eller i alla fall svåra att lägga märke till. Wallumrød avtäcker musiken och framhäver därmed en komplexitet som förstorar vad Bushman's Revenge syftar till på ett synnerligen förtjänstfullt sätt.

Jag hoppas att Bushman's Revenge fortsätter att odla denna mer nyanserade musik, och inte lämnar ”Thou Shalt Boogie!” åt undantagen i deras karriär. Det här är deras mest fullödiga skiva hittills, och ändå känns den som bara början.

 

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Arve Henriksen; The Nature of Connections Publicerad i Musikkritik

Musik på jakt efter sitt sammanhang

Arve Henriksen
The Nature of Connections
Rune Grammofon

”Det fina med att samarbeta”, säger genreöverskridaren Arve Henriksen om sin nya skiva, ”är att dem man samarbetar ofta har mycket bättre idéer än en själv”. Nu har ...

Musik: Tømrerclaus Publicerad i Musikkritik

Mytomspunnen dansk prog i välförtjänt repris

Tømrerclaus
Tømrerclaus
Transubstans/Record Heaven

Lyfter man blicken från den svenska 70-talsproggen och riktar den mot övriga Norden kan man hitta en hel del bra musik. Island hade ett fåtal band. Finland hade några fler, särskilt i ...

Opera-Musik: Klätterbaronens sångbok, Musik: Ivo Nilsson Publicerad i Musikkritik

Monodram för alla åldrar

 Klätterbaronens sångbok
ALICE kollektiv för ljud och scenkonst, fritt efter Italo Calvinos roman Klätterbaronen
Musik: Ivo Nilsson
Libretto, dramaturg: Magnus Jacobsson
Regi:
Johan Petri
Filmprojektioner: Wolfgang Lehmann
Scenografi: Niklas Billström
Kostym: Filippa Hanzon
I rollerna: Mikael Bellini ...
Musik: Lars Cleveman; Under the Influence Publicerad i Musikkritik

När rockmusik känns meningsfull

Lars Cleveman
Under the Influence
Outbox Music

Finns det något band som med fog kan kallas Sveriges Velvet Underground är det Dom Dummaste. Med det menar jag inte att de någonsin egentligen låtit som VU, utan att de ...

Konsert: Storebror tar över Idomeneo på Drottningholmsteatern Publicerad i Musikkritik

Det tog tid för hjältarna att ta sig hem från det Trojanska Kriget, Odysseus med flera, och hemresorna var inte alltid utan faror. Så också för Idomeneo. För en stor del av publiken på lördagens premiär av Mozarts opera ”Idomeneo” ...

Konsert:För ett öppet Sverige Publicerad i Musikkritik

Reflexioner över 1 september: Kulturhuset/Stadsteaterns konsert ”För ett öppet Sverige” och säsongens första Jamkultur på Fasching

– Vad är det som pågår?

 frågar mig några förbipasserande. Kön mot Studion – Kulturhusets scen som ligger i Lavas gamla lokaler – ringlar förbi Gallerian ...

Konsert: Mahlers II Berwaldhallen Daniel Harding dirigent Publicerad i Musikkritik

Förundrad över vad vår värld hänger sig åt när sådant finns som Mahler

Mahlers II Berwaldhallen
Daniel Harding dirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
S:t Jakobs Kammarkör
Kate Royal sopran
Christina Stotjin mezzosopran

Aldrig kämpat så hårt för att få biljetter. De två ...

Musik: Henrik Hugo och David Härenstam; Fridas visor Publicerad i Musikkritik

Rena klara Fridas visor

Henrik Hugo och David Härenstam
Fridas visor
Konfonium Audio

 

Varvet runt. Henrik Hugo med sin skolade röst tolkar Birger Sjöbergs Fridas visor lite som trubadurer gjorde före Cornelis och Fred Åkerström. Då anklagades trubadurerna ofta för att ha ...

Musik: Östersjöfestival 2014 Publicerad i Musikkritik

Satiriskt operafynd inleder årets Östersjöfestival

Det är inte varje dag som man hittar en bortglömd opera, låt vara enbart prologen till densamma. Operan fullbordades nämligen aldrig. Den stötte på patrull, vilket inte tillhörde ovanligheterna i Sovjet i början av trettiotalet. Jag ...