Musik: Spunk; Das Wohltemperierte Spunk

mar132013
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Inga begränsningar, bara möjligheter

The sky isn't the limitThe sky isn't the limitSpunk
Das Wohltemperierte Spunk
Rune Grammofon

Med ett så omfångsrikt verk som ”Das Wohltemperierte Spunk” är antalet ingångar snudd på oändligt. Förmodligen skulle man kunna skriva om hela musikhistorien, med alla dess vindlingar, schatteringar och uttrycksformer med enbart den som utgångspunkt. Fast så ”enbart” är det ju nu inte – sex CD-skivor, fyllda till bristningsgränsen. På sätt och vis innehåller den all musik som finns, och all musik som ännu inte är gjord. Allt handlar om vilken infallsvinkel man väljer.

Man kan börja med den mest naiva frågan: Är det här musik?

Fast: Är den frågan så naiv, egentligen? Vad kännetecknar musik? Vad krävs för att musik ska bli musik? Finns det överhuvudtaget några fundamentala kriterier, eller räcker det med att den som organiserar ljudet (om vi nu ska utgå från det allt annat än självklart giltiga påstående att musik är ”organiserat ljud”) säger att det är hon eller han gör är just musik? Ligger musiken i den hörandes uppfattning om ljuden i verkligheten runtomkring? Kan en tom vägkorsning med tickande trafikljus i natten vara musik om lyssnaren uppfattar det som det, trots att det inte finns någon musikalisk intention bakom ljudet? Slumpmusiken, hur ska man förhålla sig till den?

Om man ser musik som en serie toner, finns det då några särskilda parametrar beträffande tonlängd? Är John Cages ”As Slow as Possible”, med sin speltid på planerade 639 år, musik? Är all musik tillsammans egentligen ett enda gigantiskt, oöverskådligt verk?

I jämförelse med Cages svåröverträffbara verklängd är ”Das Wohltemperierte Spunk” närmast en singel. Det som nu finns dokumenterat på de sex skivorna spelades in under tolv år, med början en minut över tolv den 1 januari 2001. Sista delen av verket framfördes elva år, elva månader och elva minuter senare. Varje år på en given tidpunkt träffades kvartetten Spunk (Kristin Andersen, trumpet och flöjt, Lene Grenager, cello, Maja Ratkje, röst, violin, munspel, dragspel, theremin med mera, samt Hild Sofie Tagjord, valthorn med mera) för att improvisera över en bordun på en given ton. Tonföljden man använde är den samma som i Anton Weberns Stråkkvartett, opus 28, den med det så kallade BACH-motivet. Redan där finns det utblickar mot allsköns musik; alla som någonsin använt BACH-motivet (med tonerna B, A, C och H i följd i ett verk) finns indirekt med i ”Das Wohltemperierte Spunk”. (Redan boxens titel är ju för övrigt en tydlig blinkning till J.S. Bach.) Man anar naturligtvis tolvtonskompositörerna, liksom La Monte Young och personerna i hans krets. Diamanda Galás. John Cage. Phill Niblock. AMM rentav, och deras många avknoppningar. Och så vidare. ”Das Wohltemperierte Spunk” har så många kontaktytor mot musikhistorien att ja, man kan faktiskt säga att den rymmer all musik som har gjorts, antingen som tydliga (oavsiktliga?) referenser, eller som tunna trådar som löper genom hela musikhistorien. I det avseendet är sex CD inte särskilt mycket. Snarare en väldigt kompakt representation av musikhistorien.

Varje CD är uppdelad på två stycken, två droner utifrån var sin ton. Det ger en sällan skådad möjlighet att genom såväl känsla som intellekt studera varje enskild tons specifika karaktär. Spunk försitter inte chansen att noga observera tonernas egenskaper, genom unisona klanger, genom övertonernas samspel, genom gnissel, genom röst kontra instrument, genom instrument mot instrument i frekvensernas fascinerande interferens. Variationen är oändlig och ger upphov till ett överflöd av intryck. ”Das Wohltemperierte Spunk” är allt annat än enformig; den lär oss, i den mån vi inte redan visste det, att varje ton har sin egen imminenta kvalitet, och Spunks metoder att ta tillvara denna kvalitet är... hänförande.

Därför kan man också tala om ”Das Wohltemperierte Spunk” som en serie tillstånd, och där kommer parallellen till Phill Niblock väl till pass. Nu är Spunk visserligen en mer improvisatoriskt vildvuxen musikentitet än den minutiöse Niblock, men bägge utnyttjar de psykologiska aspekterna av musiken väl. För att uttrycka det utan försök till omsvep: Det händer saker i skallen när man lyssnar på ”Das Wohltemperierte Spunk”.

En plötslig tanke: Kan ”Das Wohltemperierte Spunk” lära oss någonting om vår egen musikaliska våglängd? Har vi alla en särskild ton som är intimt förknippad med våra kroppar eller psyken? Någon frekvens som är ”vår egen”? Man skulle kunna tänka sig en parafras på det älskande parets egen signaturmelodi - ”Hör! De spelar vår låt!”. Istället: ”Hör! De spelar min ton!”. Bara ett infall. Ett bland många som Spunk ger upphov till.

Det är helt orimligt att i en recension, hur lång den än är, ta ett samlat grepp på ”Das Wohltemperierte Spunk”. Som jag skrev inledningsvis; antalet ingångar till den är oändligt. Samma gäller för antalet utgångar – vem man är på andra sidan lyssningen är omöjligt att avgöra på förhand, eller ens under tiden. Allt beror på vad man är villig att investera i lyssnandet, hur stor del av sig själv man är beredd att offra till musikens förmån. Dessutom skiftar det för varje gång, allt beroende på stämning, dagsform och situation. Därför är ”Das Wohltemperierte Spunk” musik helt utan begränsningar, med bara möjligheter.

Tolv toner. Sex CD-skivor. I en tid när ”skivor inte säljer” kan det tyckas vara ett rent kamikazeprojekt. Å andra sidan är det en utgåva med obegränsad livslängd. För som sagt, i ”Das Wohltemperierte Spunk” finns all musik. Den tar inte slut. Allt är en fråga om dig själv. Hos Spunk finns allt. Den ger allt du kan ta emot. ”The sky's the limit” heter det. Men Spunk går längre än så.

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konserter: Tidig musik under Medeltidsveckan 2014 Publicerad i Musikkritik

Ungdomskören Villanella, Kaliningrad

Renässanskvartetten Vox Ancorae, Piteå
Stockholms Storkyrkas Gosskör, dirigent Gregory Lloyd
Cantores Witingiensis, Vittinge kyrkokör Uppland

Som alltid var Medeltidsveckans program fullspäckat med mängder av intressanta föreläsningar, kurser, guidade turer, föreställningar och konserter. Det är helt enkelt en utmaning att ...

Musik: Arve Henriksen; The Nature of Connections Publicerad i Musikkritik

Musik på jakt efter sitt sammanhang

Arve Henriksen
The Nature of Connections
Rune Grammofon

”Det fina med att samarbeta”, säger genreöverskridaren Arve Henriksen om sin nya skiva, ”är att dem man samarbetar ofta har mycket bättre idéer än en själv”. Nu har ...

Musik: Tømrerclaus Publicerad i Musikkritik

Mytomspunnen dansk prog i välförtjänt repris

Tømrerclaus
Tømrerclaus
Transubstans/Record Heaven

Lyfter man blicken från den svenska 70-talsproggen och riktar den mot övriga Norden kan man hitta en hel del bra musik. Island hade ett fåtal band. Finland hade några fler, särskilt i ...

Opera-Musik: Klätterbaronens sångbok, Musik: Ivo Nilsson Publicerad i Musikkritik

Monodram för alla åldrar

 Klätterbaronens sångbok
ALICE kollektiv för ljud och scenkonst, fritt efter Italo Calvinos roman Klätterbaronen
Musik: Ivo Nilsson
Libretto, dramaturg: Magnus Jacobsson
Regi:
Johan Petri
Filmprojektioner: Wolfgang Lehmann
Scenografi: Niklas Billström
Kostym: Filippa Hanzon
I rollerna: Mikael Bellini ...
Musik: Lars Cleveman; Under the Influence Publicerad i Musikkritik

När rockmusik känns meningsfull

Lars Cleveman
Under the Influence
Outbox Music

Finns det något band som med fog kan kallas Sveriges Velvet Underground är det Dom Dummaste. Med det menar jag inte att de någonsin egentligen låtit som VU, utan att de ...

Konsert: Storebror tar över Idomeneo på Drottningholmsteatern Publicerad i Musikkritik

Det tog tid för hjältarna att ta sig hem från det Trojanska Kriget, Odysseus med flera, och hemresorna var inte alltid utan faror. Så också för Idomeneo. För en stor del av publiken på lördagens premiär av Mozarts opera ”Idomeneo” ...

Konsert:För ett öppet Sverige Publicerad i Musikkritik

Reflexioner över 1 september: Kulturhuset/Stadsteaterns konsert ”För ett öppet Sverige” och säsongens första Jamkultur på Fasching

– Vad är det som pågår?

 frågar mig några förbipasserande. Kön mot Studion – Kulturhusets scen som ligger i Lavas gamla lokaler – ringlar förbi Gallerian ...

Konsert: Mahlers II Berwaldhallen Daniel Harding dirigent Publicerad i Musikkritik

Förundrad över vad vår värld hänger sig åt när sådant finns som Mahler

Mahlers II Berwaldhallen
Daniel Harding dirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
S:t Jakobs Kammarkör
Kate Royal sopran
Christina Stotjin mezzosopran

Aldrig kämpat så hårt för att få biljetter. De två ...

Musik: Henrik Hugo och David Härenstam; Fridas visor Publicerad i Musikkritik

Rena klara Fridas visor

Henrik Hugo och David Härenstam
Fridas visor
Konfonium Audio

 

Varvet runt. Henrik Hugo med sin skolade röst tolkar Birger Sjöbergs Fridas visor lite som trubadurer gjorde före Cornelis och Fred Åkerström. Då anklagades trubadurerna ofta för att ha ...