Musik: Tiganá Santana; The Invention of Colour

okt222012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Pankulturellt och tväremotionellt med Tiganá SantanaPankulturellt och tväremotionellt med Tiganá SantanaMotsägelsefull klarhet

Tiganá Santana
The Invention of Colour
Ajabu!/Border

Kanske är ”The Invention of Colour” årets mest motsägelsefulla skiva, både ifråga om design och kulturella konnotationer. För det första levereras skivan, med sin kulörta titel, i ett anspråkslöst färgfattigt omslag. För det andra är den gjord av en brasilianare varför man lätt associerar till sprakande slagverk och sprudlande dans, men singer/songwritern Tiganá Santana är den explosiva utlevelsens raka motsats. Recensenter har en ovana att i tid och otid dra paralleller till Nick Drake när de skriver om någon lågmäld artist som dessutom är en originell och skicklig gitarrist, men i Santanas fall är det faktiskt den bäst lämpade jämförelsen. Till och med Santanas beslöjade röst har drag av den engelska låtskrivarens dämpade stämma. En mer diffus, men inte för den skull irrelevant, association är Terry Callier när han är i sitt mest begrundande tillstånd.

Tiganá Santana är ovanlig även på ett annat sätt. Han sjunger på flera afrikanska och europeiska språk vilket onekligen bidrar till musikens känslomässiga färgsättning. Men återigen, det är ingen braskande palett han bjuder på; snarare går musiken i murriga men varma färger. Säger jag beige menar jag inte tristessens nyans, säger jag brunt menar jag mjukt, ombonat brunt. Mättat rött, i tunna stråk. Färger som inte tränger sig på, men som lockar fram ett andäktigt lugn.

Jag vet inte varför jag egentligen blir förvånad över att ”The Invention of Colour” är inspelad i Stockholm, med hjälp av bland andra Ane Brun och Joakim Milder. Kanske består överraskningen i att Santana egentligen bor i São Paolo. Måhända för att hans musik är så långt från det bistra svenska klimatet, att det här är musik som hör hemma i helt andra sfärer. Men egentligen; det här är ju ingen musik som har med meteorologi att göra. Det handlar mer om inre tillstånd som inte lyder varken väder eller världsdelar. Extra passande och förtjänstfullt då att Santana så utan åthävor kan växla mellan språken. Det bidrar till skivans pankulturella och tväremotionella karaktär.

”The Invention of Colour” är det som kritiken fick mig att tro att José González skulle vara men som jag aldrig tyckt han varit. Där Gonzáles alltid stannat i en tunn torftighet, har Tiganá Santana en känslig intensitet, med lager på lager av lätta klanger, rytmiska förskjutningar om än aldrig så försiktiga, rörelser och motrörelser. Gesterna är små, men resultatet är stort. Riktigt stort.

Peter Sjöblom

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Suecae Sounds; Alpha 3 Publicerad i Musikkritik

Mörka klangmelodier

Suecae Sounds
Alpha 3
Egen utgåva via Bandcamp

Som Suecae Sounds bjuder Robert Halvarsson på fyra låtar laddad avantpop mellan ambient och elektronika. Stämningsmässigt påminner det lite grann om danska Choir of Young Believers (kanske mest kända för att deras ...

Musik: Crompojkarna och Elchock - Lokala hjältar återupplivar Massproduktions sista vinyler Publicerad i Musikkritik

Med det förflutna in i framtiden

Crompojkarna
1985-1992
 Diverse artister
Elchock - Lokala hjältar återupplivar Massproduktions sista vinyler
Massproduktion

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig den svenska punk- och postpunkhistorien utan Massproduktion, detta lilla envetna Sundsvalls-bolag som sedan 1979 ...

Musik: Magnolia; Tänk själv Publicerad i Musikkritik

En Magnolia i sin fulla prakt

Magnolia
Tänk själv
Transubstans/Record Heaven

Många band kan sjunga på engelska, men bara svenska band kan sjunga på svenska. På så vis har vi ett originalitetsövertag gentemot andra, på samma sätt som rumänska, polska, japanska och ...

Musik: Gin Lady; Mother's Ruin Publicerad i Musikkritik

Fina pastischer om än lite för många

Gin Lady
Mother's Ruin
Transubstans/Record Heaven

Inuti ett av årets snyggaste omslag ligger en dubbel-CD med ett band som uppstod ur den nerlagda gruppen Black Bonzo. ”Mother's Ruin” är Gin Ladys andra platta, fylld med ...

Musik: Skuggvältan Publicerad i Musikkritik

Garagepoesi och konkret folkvisa

Skuggvältan
Skuggvältan
Trombone

Skuggvältan är det mest anslående namn jag sett på länge. Det hugger tag direkt och drar mig in bland trolska träd och i dunkelhet.

Skuggvältan är också du. Så står det i häftet. Skuggvältan är alla ...

Musik: Diverse kompositörer; Xtra högtalare Publicerad i Musikkritik

Likriktad ytlighet

Diverse kompositörer
Xtra högtalare
Elektron

På baksidan av omslaget står kompositörerna uppställda på rad, och den urblekta bilden får dem att se ut som ett new wave-syntkollektiv från Ohio. Kanske ett försök att avdramatisera den elektroakustiska musiken visuellt?

Faktum är att ...

musik: Könsförrädare; Death to Stories/Of the Unpolitical Publicerad i Musikkritik

Berättelserna är döda, leve berättelserna!

Könsförrädare
Death to Stories/Of the Unpolitical
BD Pop

Det är glädjande att se att den en gång i tiden utdömda vinylskivan slår tillbaka med en allt mer växande kraft. Fler och fler skivor släpps parallellt på CD ...

Musik: Peter Knudsen Kvartett, Magnus Dölerud Quartet, Perssons Sexa Publicerad i Musikkritik

Två kungar och ett trumfess

Peter Knudsen Kvartett
Peterson-Berger Revisited
Länskulturen
Magnus Dölerud Quartet
My Village
Reach Up/Plugged
Perssons Sexa
Perssons Sexa
Havtorn/Plugged

Att jazzmusiker tar sig an klassiska kompositörer är ingen nyhet, men jag har en känsla av det greppet för tillfället är ...

Opera: En för alla och ingen för en – Peter Grimes på Stockholmsoperan Publicerad i Musikkritik

Länge föreställde jag mig Benjamin Brittens opera ”Peter Grimes” i svartvitt, utan färger, vilket kanske låter märkligt. Färgerna finns ju överallt omkring oss, också i en vindpinad liten engelsk fiskeby i början av artonhundratalet, i Johanna Garpes regi lokaliserad till ...