Musik: Panzerpappa; Astromalist

okt112012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Som en vårbäckSom en vårbäckAnakronistisk grönska när mörkret faller tidigt

Panzerpappa
Astromalist
Rune Grammofon

När Trond Gjellum började spela in demos i mitten av 90-talet, gjorde han det påverkad av Samla Mammas Manna och belgiska Rock In Opposition-majestäterna Univers Zero. Fem Panzerpappa-skivor längre fram i karriärem hörs fortfarande ekon från inspiratörerna, liksom återklanger från Zappa, Henry Cow, Gentle Giant och några av Canterbury-scenens mest framstående grupper som Hatfield & The North och National Health. Det är med andra ord i de progressiva regionerna som den norska kvartetten rör sig.

Och rör sig gör de, med god lokalkännedom och de fjädrande, lätta steg som bara den som är säker på sin sak kan göra. Det är rent lustfyllt att höra bandet så otvunget införliva stilistiska lån från sina inspirationskällor med sina alldeles egna idéer. Gruppens medlemmar är utmärkta kompositörer med ett instinktivt sinne för vad som är rätt, och förmågan att göra musik efter eget huvud hindrar dem från att bli simpla epigoner. De stjäl inte, de antyder kärleksfullt vilken musik de beundrar och låter den sippra in i den egna musiken med lika stort snille som smak.

Ibland är musiken tung, men handlaget är lätt, som skrev man ett brev med en vacker gåspenna. Inte ens när låtarna blir som mest komplexa låter det tillkrånglat, utan allting flyter med samma poesi som hos en vårbäck av smältvatten någon tid innan lövsprickningen.

Panzerpappa har tidigare spelat med Richard Sinclair, en av Canterbury-progens portalfigurer. På ”Astromalists ”titellåt medverkar Michel Berckmans som till vardags är medlem i både Univers Zero och Art Zoyd. Med Panzerpappas djupa rötter i den progressiva musiken är detta fullt rimligt. Berckmans fagott och engelska horn fördjupar lyriken i musiken, om det nu skulle behövas; just det lyriska är en av grundpelarna i kvartettens musik. Till skillnad från många av de som Panzerpappa ser upp till har de en ljusare grundton. Ibland nästan sagoaktig faktiskt. Det är närmast anakronistiskt att den grönskande ”Astromalist” släpps när mörkret faller allt tidigare på kvällen och regnet och höstlöven driver dagarna allt snabbare mot vintern. Men det är också då som ”Astromalist” behövs som allra mest, som en hoppfull strimma av ljus, starkt strålande av inspiration, suggestionskraft och poetisk värme.

 

Peter Sjöblom

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Norberg Electronics 2014 Publicerad i Musikkritik

Norbergs festivalen fyller 15 i år.

Bland de många elektoniskmusiksfestivalerna som finns i Sverige är Norberg Festival bland de mest intressanta, speciellt för de fanserna som gillar experimentell elektronika av dunkel karaktär.

Festivalen har under löppet av åren alltid fungerat som katalysator ...

Musik: Loudon Wainwright III; Richard Thompson Publicerad i Musikkritik

Romantiker med realistens humor

Loudon Wainwright III
Haven't Got the Blues (Yet)
Richard Thompson
Acoustic Classics
Proper

Loudon Wainwright III tar vid där Dylan inte räcker till, sade en bekant en gång och överdrev. För Dylan är ju inte otillräcklig. Skulle man bara ha ...

Musik: Null, Caffeine Patrol, The Sticks Publicerad i Musikkritik

Triss i trior från nytt norskt bolag

 Null
Null
Just For The Records
 Caffeine Patrol
Nosejob
Just For The Records
 The Sticks
The Sticks
Just For The Records

Ska man berätta en glad nyhet för mig kan man till exempel säga att det har ...

Musik: Hemjord. Vem luktar räv? Publicerad i Musikkritik

Gåtfulla gåvor

Hemjord
Vem luktar räv?
Earth Wood

Vissa skivor lockar innan man har hört dem bara genom sin originella bakgrundsberättelse. Hemjords debutskiva är en sådan. För det första är titeln så besynnerlig att man inte kan ignorera den – ”Vem luktar ...

Musik: Fire! Orchestra; Sten Sandell & Paal Nilssen-Love Publicerad i Musikkritik

Jazz och ”jazz” i sin prydno

Fire! Orchestra
Enter
Sten Sandell & Paal Nilssen-Love
Jacana
Rune Grammofon

Fire! Orchestra borde inte behöva någon närmare presentation – efter ett samarbete med Oren Ambarchi, ytterligare en skiva i eget namn, samt en parentetisk men utmärkt live-LP ...

Musik: Tusmørke; Riset bak speilet Publicerad i Musikkritik

Täta, djupgröna granskogar

Tusmørke
Riset bak speilet
Svart

Man ska inte alltid tro det man ser. Hade man gjort det hade man kunnat tro att Tusmørke var ett black metal-band med sitt namn (som betyder ”skymning” på svenska), sina medlemspseudonymer, sitt monokroma ...

Musik: Damps "project". ncb 2014 Publicerad i Musikkritik

The Damps project 49 år senare

 

Rolf Andersson, Mats Ohlson, Lennart Hejdenberg
Damps "project". ncb 2014
Sång: Rolf Andersson, Körsång: Annacarin Nilsson, Bas: Lenart Hejdenberg,Gitarr: Mats Ohlson
Trummor:Hasse Holstad, Keyboord: Jens Reiser, percussion: Christian Landström

Damps började som en pojkdröm för 49 ...

Musik: Å Publicerad i Musikkritik

I väntan på sin fulla prakt

Å
Å
Egen produktion

Ingenting går väl egentligen i cirklar, utan mer i spiraler. När någonting kommer tillbaka så är det med en förskjutning, i en rörelse utåt. Därför låter inte den progressiva rock som görs ...

Musik: Thyra Karlsson; Sångarporträtt Publicerad i Musikkritik

Hedervärd dokumentär insats

Thyra Karlsson
Sångarporträtt
Caprice/Naxos

Thyra Karlsson var en jämtländsk vissångerska vars repertoar omfattade hundratals sånger. Hennes högsta dröm var att få ge ut en skiva, en dröm som inte gick i uppfyllelse förrän efter hennes död 2001. Nyligen så ...