Musik: Panzerpappa; Astromalist

okt112012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Som en vårbäckSom en vårbäckAnakronistisk grönska när mörkret faller tidigt

Panzerpappa
Astromalist
Rune Grammofon

När Trond Gjellum började spela in demos i mitten av 90-talet, gjorde han det påverkad av Samla Mammas Manna och belgiska Rock In Opposition-majestäterna Univers Zero. Fem Panzerpappa-skivor längre fram i karriärem hörs fortfarande ekon från inspiratörerna, liksom återklanger från Zappa, Henry Cow, Gentle Giant och några av Canterbury-scenens mest framstående grupper som Hatfield & The North och National Health. Det är med andra ord i de progressiva regionerna som den norska kvartetten rör sig.

Och rör sig gör de, med god lokalkännedom och de fjädrande, lätta steg som bara den som är säker på sin sak kan göra. Det är rent lustfyllt att höra bandet så otvunget införliva stilistiska lån från sina inspirationskällor med sina alldeles egna idéer. Gruppens medlemmar är utmärkta kompositörer med ett instinktivt sinne för vad som är rätt, och förmågan att göra musik efter eget huvud hindrar dem från att bli simpla epigoner. De stjäl inte, de antyder kärleksfullt vilken musik de beundrar och låter den sippra in i den egna musiken med lika stort snille som smak.

Ibland är musiken tung, men handlaget är lätt, som skrev man ett brev med en vacker gåspenna. Inte ens när låtarna blir som mest komplexa låter det tillkrånglat, utan allting flyter med samma poesi som hos en vårbäck av smältvatten någon tid innan lövsprickningen.

Panzerpappa har tidigare spelat med Richard Sinclair, en av Canterbury-progens portalfigurer. På ”Astromalists ”titellåt medverkar Michel Berckmans som till vardags är medlem i både Univers Zero och Art Zoyd. Med Panzerpappas djupa rötter i den progressiva musiken är detta fullt rimligt. Berckmans fagott och engelska horn fördjupar lyriken i musiken, om det nu skulle behövas; just det lyriska är en av grundpelarna i kvartettens musik. Till skillnad från många av de som Panzerpappa ser upp till har de en ljusare grundton. Ibland nästan sagoaktig faktiskt. Det är närmast anakronistiskt att den grönskande ”Astromalist” släpps när mörkret faller allt tidigare på kvällen och regnet och höstlöven driver dagarna allt snabbare mot vintern. Men det är också då som ”Astromalist” behövs som allra mest, som en hoppfull strimma av ljus, starkt strålande av inspiration, suggestionskraft och poetisk värme.

 

Peter Sjöblom

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Östersjöfestival 2014 Publicerad i Musikkritik

Satiriskt operafynd inleder årets Östersjöfestival

Det är inte varje dag som man hittar en bortglömd opera, låt vara enbart prologen till densamma. Operan fullbordades nämligen aldrig. Den stötte på patrull, vilket inte tillhörde ovanligheterna i Sovjet i början av trettiotalet. Jag ...

Musik: West of Eden; Songs from Twisting river Publicerad i Musikkritik

Tradklingande keltisk folk

West of Eden
Songs from Twisting river
West of music

Det är en vacker höstdag i den keltiska folkrockskogen, tunna moln på himlen så ljuset blir milt och utan svarta skuggor eller bländande kontraster. Så visar det snygga omslaget ...

Musik: M-Rock: Phunk observatory Publicerad i Musikkritik

Emrik återvänder

M-Rock
Phunk observatory
ERE

Funk-hiphop-bandet Stonefunkers turnerade jorden runt på 1990-talet, och nu har sångaren Emrik Larsson tagit sig tillbaka till rötterna. Vad hör jag? Ett tungt band med elbas gitarrer och klaviaturer, blås trummor och slagverk, delvis med gamla ...

Musik: Nike & Röda Orkestern; Vi är alla Publicerad i Musikkritik

Vanmaktens välformulerade röst

Nike & Röda Orkestern
Vi är alla
Playground

Vad man uppfattar Nike Markelius som beror månne på från vilket håll man kommer. För min egen generation kan hon vara trummisen i Tant Strul och dessförinnan gruppen Usch. För andra ...

Musik: Police Dog Hogan; Westward Ho! Publicerad i Musikkritik

Inte unikt, men ett bättre alternativ

Police Dog Hogan
Westward Ho!
Union Music Store

Kanske är det så att den bästa amerikanska rotmusiken idag spelas utanför USA. Där amerikanerna själva har tagit sina folk- och bluegrassrötter och förvandlat dem till alltmer sövande ...

Musik: Tre cd från Sodamusic Publicerad i Musikkritik

Samma mål, olika vägar

Soundance
Another Way
Amazonas Inner Eye
Mainstream
Enok Duo
Vinotech
Sodamusic

Thomas Gustafsson är en saxofonveteran med ett gediget förflutet på den svenska gränsöverskridande jazzscenen. Han har spelat med folk från Bengt Berger till Anders Jormin, från Nils Landgren till Harald ...

Musik: Adam Cohen; We Go Home Publicerad i Musikkritik

Klampar på i pappas galoscher och snavar

Adam Cohen
We Go Home
Cooking Vinyl

Om man får en karriär och samtidigt har berömda föräldrar finns alltid misstanke om nepotism. I vissa fall är det utan tvekan en rimlig misstanke: inom svensk film ...

Opera: Kulturspaning i Österled Publicerad i Musikkritik

Under juli månad hålls varje år en högklassisk operafestival i den mer än 500-åriga gråstensborgen Olofsborg i Savonlinna (Nyslott) i hjärtat av östra Finlands vidsträckta sjösystem. Slottets borggård har försetts med tälttak som täcker den breda scenen och salongen som ...

Musik: there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros; reBiber Publicerad i Musikkritik

Just in time, Biber omtolkad

there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros
reBiber
SEKT records/Naxos

Heinrich Biber (1644 – 1704) var en österrikisk tonsättare och violinist, känd bland annat för sin passacaglia i g-moll. En passacaglia är instrumentalmusik ...