Musik: Panzerpappa; Astromalist

okt112012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Som en vårbäckSom en vårbäckAnakronistisk grönska när mörkret faller tidigt

Panzerpappa
Astromalist
Rune Grammofon

När Trond Gjellum började spela in demos i mitten av 90-talet, gjorde han det påverkad av Samla Mammas Manna och belgiska Rock In Opposition-majestäterna Univers Zero. Fem Panzerpappa-skivor längre fram i karriärem hörs fortfarande ekon från inspiratörerna, liksom återklanger från Zappa, Henry Cow, Gentle Giant och några av Canterbury-scenens mest framstående grupper som Hatfield & The North och National Health. Det är med andra ord i de progressiva regionerna som den norska kvartetten rör sig.

Och rör sig gör de, med god lokalkännedom och de fjädrande, lätta steg som bara den som är säker på sin sak kan göra. Det är rent lustfyllt att höra bandet så otvunget införliva stilistiska lån från sina inspirationskällor med sina alldeles egna idéer. Gruppens medlemmar är utmärkta kompositörer med ett instinktivt sinne för vad som är rätt, och förmågan att göra musik efter eget huvud hindrar dem från att bli simpla epigoner. De stjäl inte, de antyder kärleksfullt vilken musik de beundrar och låter den sippra in i den egna musiken med lika stort snille som smak.

Ibland är musiken tung, men handlaget är lätt, som skrev man ett brev med en vacker gåspenna. Inte ens när låtarna blir som mest komplexa låter det tillkrånglat, utan allting flyter med samma poesi som hos en vårbäck av smältvatten någon tid innan lövsprickningen.

Panzerpappa har tidigare spelat med Richard Sinclair, en av Canterbury-progens portalfigurer. På ”Astromalists ”titellåt medverkar Michel Berckmans som till vardags är medlem i både Univers Zero och Art Zoyd. Med Panzerpappas djupa rötter i den progressiva musiken är detta fullt rimligt. Berckmans fagott och engelska horn fördjupar lyriken i musiken, om det nu skulle behövas; just det lyriska är en av grundpelarna i kvartettens musik. Till skillnad från många av de som Panzerpappa ser upp till har de en ljusare grundton. Ibland nästan sagoaktig faktiskt. Det är närmast anakronistiskt att den grönskande ”Astromalist” släpps när mörkret faller allt tidigare på kvällen och regnet och höstlöven driver dagarna allt snabbare mot vintern. Men det är också då som ”Astromalist” behövs som allra mest, som en hoppfull strimma av ljus, starkt strålande av inspiration, suggestionskraft och poetisk värme.

 

Peter Sjöblom

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Natural Artefacts; California Connection Publicerad i Musikkritik

Ett landskap med fungerande strömförsörjning

Natural Artefacts
California Connection
LJ Records/Naxos

Förra skivan Like jazz som kom år 2006 klev fram och tillbaka över den gräns där vi brukar kalla musiken jazz, en spännande balansgång. De var då en trio med Susanna ...

Musik: Erik Honoré; Heliographs Publicerad i Musikkritik

Håglös läxförhörsambient

Erik Honoré
Heliographs
Hubro

Förutom att Erik Honoré är författare med tre böcker bakom sig har han varit musikaliskt verksam i många år. Han har gjort flera skivor tillsammans med Jan Bang med vilken han också arrangerade Punkt-festivalen i mitten ...

Musik: Frode Haltli; Vagabonde Blu Publicerad i Musikkritik

Obesvarade frågor som manar till kontemplation

Frode Haltli
Vagabonde Blu
Hubro

”Hugg sönder alla dragspel!” dundrade en indignerad Sten Broman en gång i tiden och gav exempel på den vrede som instrumentet kan ge upphov till. Och visst finns det dragspelsmusik som ...

Musik: Møster! Inner Earth Publicerad i Musikkritik

Både medel och verklig vilja

Møster!
Inner Earth
Hubro

På sin förra och första skiva tog Møster! både musiken och lyssnaren ut i rymden. Men musiken var inget lallande flum utan en ytterst resolut uppskjutning. ”Inner Earth” gör redan med titeln interplanetära ...

Musik: Indiefolktrion; Indiefolk Publicerad i Musikkritik

Dans och vemod

Indiefolktrion
Indiefolk
Svalka

 

Det går att säga att detta är en nyskriven musik, som leker med tradition och låter sig roas av både, jazz, låtspel, pop och barock. Så låter ”independent folk music”, när den är som bäst. Musiken ...

Musik: Gretchen Peters; Blackbirds Publicerad i Musikkritik

I uppbrottets skymning kan det redan vara för sent

Gretchen Peters
Blackbirds
Proper

Det bästa som hände under 90-talet var att The Walkabouts släppte skivan ”Devil's Road”. De hade varit på väg länge med sin Neil Young-rock och de hade redan, flera ...

Musik: Thorsten Flinck; Till flickorna på Upplandsgatan 71 Publicerad i Musikkritik

Han finns i det vinterbleka ljuset

Thorsten Flinck
Till flickorna på Upplandsgatan 71
från fiaskot mittemot
Sony

Det är i början av 90-talet Thorsten Flinck flanerar i Vasastan, han söker sig mot Upplandsgatan mot Västmannagatan till; han går in på sin krog, ...

Musik: One String Department; Fringe Music Publicerad i Musikkritik

En omöjlig och helt självklar kombination

One String Department
Fringe Music
Just For The Records

För den som har en urskiljningslös uppfattning om country som en reaktionär och ganska korkad musik lär förmodligen ”progressiv bluegrass” låta som en fullständigt absurd oxymoron. Men ...

Musikkonsert: Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band Publicerad i Musikkritik

Lisa Nilsson i sitt esse

Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band
Kulturens Hus, Luleå

Så lätt det är att älska Lisa Nilsson!

För hennes musikaliska generositet och förebildliga integritet. Där hon blottar sitt hjärta för oss bevarar hon alltid en oförstörbar kärna av ...