Musik: Eldklotter - Ola Sandström sjunger Tomas Tranströmer

jan182012

Skrivet av Alexander Sanchez

Musik - Musikkritik

Ola är inne på rätt spår

Ola SandströmEldklotter - Ola Sandström sjunger Tomas Tranströmer
Kakafon/Naxos

Poeten Tomas Tranströmer som vispop, funkar det? Det är det första som jag kommer att tänka på.

Albumet Eldklotter är ett långt projekt som Ola Sandström har arbetat med sedan 2002. Fröet till albumet påbörjades när Tomas Tranströmer gjorde ett besök på Mälardalens högskola. Ola framförde då ett par av de tonsatta dikterna och var även välkommen att framföra dem när ”Tranströmerpriset” delades ut samma år.

Ola Sandström tar fast på något som varje hipstertrubadur tyckt ha glömt: musik består av både text och grundläggande färdighet i att kunna spela. Fallerar den ena fallerar även den andra. Gitarr, som är Olas instrument, är något som fungerar utmärkt till dikterna. Visorna som Ola framför fyller mycket väl det utarbetade bildspråk som finns i själva diktverken.

Schuberts tonsättning av Goethes dikter kommer osökt till minnes, att tonsätta kända poem är heller inga nyheter i musikhistorien. Den avgörande frågan kommer rätt tidigt, för många som gillar Tranströmer fungerar det som musik? Det enkla och avskalade som är något av Tranströmers signum, behålls detta i framförandet? Det gör det. Det är välspelat och Ola Sandström hittar rätt.

Men, det märks att gitarren är hans huvudinstrument. Sången saknar det lilla extra som skulle behövas även i den här tolkningen. För skall vi vara ärliga kommer Tranströmers texter alltid att vara i vägen för ett framförande. Texten, som i det här fallet är poem, har så att säga kanoniserats och det enda sättet att komma runt detta är att göra starkare framföranden. Om man som här väljer att ställa sig mellan gränslandet till visan och det klassiska måste rösten höras starkare. Ola är inne på rätt spår när han säger att det är något ouppnåeligt att tonsätta dikterna, eller att det åtminstone kan kännas så. Det har i vart fall blivit ett album med 20 spår.

Något som jag saknar i det här albumet är en mer självsäker och mer nyanserad röst som sjunger texten, hade den vägen följts helt ut hade det här albumet varit starkare.

Alexander Sanchez