Musik: Full of Keys, Traces of a Human

dec072011

Skrivet av Jan Ekman

Musik - Musikkritik

Full of Keys albumdebut

Full of KeysFull of Keys
Traces of a Human
Qi Music

Redan vid första anblicken av artistnamnet får jag onda aningar. Namnet Full of Keys känns så intetsägande att det låter, eh…konstruerat. Jag föreställer mig, i en ansats att inte vara på förhand negativ och dömande, att det är resultatet av ett slags slumpmässig nonsensgenerator. Den inledande farhågan kommer något på skam när det första spåret, ”The Keys”, ljuder ur högtalarna. Åtminstone till en början. Under de cirka tjugo inledande sekunderna har det här potentialen att utvecklas till något i Dark Ambient-genren, eller ett senkommet tillskott till häxhousescenen. Men snart därpå infinner sig ett annat slags tvivel. Där någonstans kommer sången in, eller, för att vara korrekt; den dramatiska talsången.

”Traces of a Human” är Full of Keys albumdebut. Med på plattan finns singeln ”All the Roses”, som tidigare har rönt uppmärksamhet och lovordats från olika håll. Den Kate Bush-ekande ”All the Roses” har beskrivits som pampig, gothinspirerad pop. Själv har jag svårt att stämma in i denna hyllningskör. ”Traces of a Human” låter som ett illa förvaltat arv från Dead Can Dance eller This Mortal Coil. Blanda i lite Kate Bush, lägg på stadiummetallgitarrer, programmerade trummor och toppa med lite manierad, ”uttrycksfull” sång, och vips, så har ni Full of Keys och ”Traces of a Human”.

Ja, produktion och arrangemang andas 90-tal, helt enkelt. Och det är en ganska unken utandning. Chad Neale, som tidigare har jobbat med till exempel Sting och Moby, har suttit med vid producentspakarna. Att dra sig till minnes hans tidigare insatser med dessa två herrar ger en ganska obehaglig antydan om hur ”Traces of a Human” låter, ja, just det, kombinerat med aggro-darkwave. När man dessutom använder någon form av elklarinett, som i ”Far Away from You”, har man passerat alla tänkbara gränser.

Uttrycket i sången är som en blandning av nämnda Kate Bush och valfri, habil R & B/popröst. Det låter som sagt manierat samtidigt som det känns väldigt behärskat och kontrollerat. Precis vad man kan vänta sig från en skolad röst som tar sig an en genre, eller ett uttryck den inte är avsedd för – tekniskt oklanderlig, men behärskad och beräknande. Blanda i de gothiska influenserna och du sitter där med en vedervärdig sörja av sliskig R & B-pop klädd för Halloween.

Jan Ekman