Musik: Kjell Öhman With Friends, Christmas
För perfekt för att vara tillräckligt bra
JulbaksskvalmusikKjell Öhman With Friends
Christmas
Prophone/Naxos
I oceanen av det utbud av julskivor som översvämmar oss kommer med den här juljazzplattan ännu en droppe som snabbt försvinner i det stora blå. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med den här skivan. I en genre som redan är överexploaterad in absurdum – vilket i sig är en underdrift – och som jag har svårt att uppskatta längre än, på sin höjd, under en veckas tid av året, passerar ännu ett alster obemärkt förbi.
Välkända julsånger som bland andra ”White Christmas”, ”Sleigh Ride”, ”Santa Claus Is Coming To Town”, ”Christmas Song” och ”Let It Snow” framförs på ett sätt som jag finner för kliniskt, för perfekt. Kjell Öhman och hans vänner är otvivelaktigt kompetenta (vad annars är att vänta från en av landets mest produktiva och respekterade musiker?) och det är paradoxalt nog just det som är albumets svaghet. Det är helt enkelt för mycket julbordsshow över produktionen, för mycket tv-gala, Bingolotto eller Söndagsöppet. Jag hör en grupp skickliga studiomusiker som gestaltar ett gäng klassiska låtar på ett sätt som – bortsett från svängiga ”We Wish You A Merry Christmas” och den storbandsinspirerade upptempoversionen av ”White Christmas” - inte tar ut svängarna för fem öre.
Personligen föredrar jag min jazz en smula ”skitig”, med en lagom hes produktion och en rejäl nypa improvisation. Det ger en mer autentisk känsla än den klara ljudbilden som i maskopi med det oklanderliga framförandet serveras på ”Christmas”.
Jag vill i den tröttsamma genre, som julmusiken faktiskt är, bli tagen på sängen; hänförd och överraskad. Korn överraskade mig med tolkningen ”Jingle Balls”, Sufjan Stevens med samlingsboxen ”Songs For Christmas” och Eeels med ”Everything’s Going To Be Cool This Christmas”. Andra exempel (bland en uppsjö) på alternativa jullåtar eller tolkningar av desamma är Run-D.M.C.s ”Christmas In Hollis”, King Diamonds ”No Presents For Christmas”, Twisted Sisters album ”A Twisted Christmas” och Dexter Gordons ”A Christmas Song”. Det är inte alltid lysande, men det är annorlunda.
Vänta lite nu, tänker ni kanske, julen är en högtid fylld av traditioner där även musiken ska vara traditionsbunden. Vi vill matas med samma jullåtar år ut och år in. Ok, det köper jag, men i så fall lyssnar jag hellre på de klassiska inspelningarna och inte på någon av de otaliga nyinspelningar som den här sällar sig till. Om jag inte vill bli överraskad så får jag väl istället vara en tråkmåns då jag föredrar Vince Guaraldi Trio, Bing Crosby, Charles Brown, Nat King Cole, Frank Sinatra med flera, före Kjell Öhman med vänner.
Zoltán Tar
| < Föregående | Nästa > |
|---|





































