Musik: Hans Appelqvist, Sjunga slutet nu

dec032011

Skrivet av Peter Sjöblom

Musik - Musikkritik

Människans mörkermening: En förklaring

Bittermandeln i bakverketHans Appelqvist
Sjunga slutet nu
Häpna/Playground

Hur som Hans Appelqvist blandar sina intryck och uttryck, sina stilar och idéer är bara en av anledningarna till att jag tycker om honom. Det är också det som gör honom till en Häpna-artist par excellence. Häpna, detta lilla bolag som i mer än tio år givit ut musik på gränsen. Musik som genom sitt förhållningssätt eller sin uppbyggnad ständigt hamnar bredvid. Var hör annars en artist som Appelqvist hemma om inte där?

Appelqvist har en pågående kärleksrelation till filmen. Förutom att han är en egensinnig artist jobbar han dessutom som biografmaskinist hemma i Malmö. På tidigare skivor har han använt filmcitat som en del av musiken. ”Sjunga slutet nu” är musik till hans egen film med samma namn. Tagen ur sitt sammanhang, med bilderna borta, skapar musiken nya bilder. Nya filmer rullar upp för mitt inre. Konstiga filmer, roliga filmer, fridfulla filmer. Bekymrade filmer och besynnerliga filmer. Filmer i huvudet som är precis som musiken.

Om vartannat kommer blandskogsprogg, kufiska visor och tonfunderingar. När Appelqvist sjunger påminner han om Thomas Wiehe, inte lika mycket för den milt klingande skånskans skull som för de lågmält och personligt yttrade formuleringarna. Men Appelqvist lägger oftare än Wiehe en besk surrealism som slutkläm i sina texter. Som bittermandeln i bakverket. Ibland är musiken vänlig som en Björn Olsson på skogspromenad. Ibland bara alldeles självklar i sin stilla särart.

Det finns en titel på ”Sjunga slutet nu” som jag tycker mycket om om: ”Människans mörkermening”. Jag tror att det är det som Hans Appelqvists musik handlar om. Det den försöker förklara. Människans mörkermening. Jag tycker om att veta att det finns någon som försöker förklara det som inte går att förklara. Jag tycker om att lyssna på ”Sjunga slutet nu”. Det är höst. Det är kallt. Det är höst och kallt på många sätt, men ”Sjunga slutet nu” är en inbjudan till värmen. Till att sitta ner vid en originell brasa. Det är musik som löser upp gränserna mellan musik, film, poesi och fantasi. Förmodligen är detta Hans Appelqvists bästa skiva. Det råder hur som helst ingen tvekan om, att detta är en av årets bästa svenska skivor.

Peter Sjöblom