Musik: Eldkvarn, De berömdas aveny

nov232011

Skrivet av Johan Svensson

Musik - Musikkritik

Vilken glöd, Eldkvarn!

Sist till kvarn...Eldkvarn
De berömdas aveny
EMI

Vilken jävla entré de gör, Eldkvarn. 40 år efter debuten låter det som de är jagade av ett eldklot. Eller som om någon sagt till Bruce Springsteen att året är 1975, nu måste du göra en fantastisk skiva med en knuten näve – annars ryker skivkontraktet. Så mycket passion, glöd och intensitet har det inte funnits på en skiva med Eldkvarn sedan, ja, Tony Thorén hade hår. De tre inledande spåren fullständigt välter mig över ända och jag undrar vad det var som hände.

När blev Plura Springsteen? Eller när blev Springsteen svensk? Det är på den nivån att jag undrar för mig själv om Norrköping är det nya New Jersey. Eldkvarn har nog aldrig låtit som mycket Springsteen som på nya skivan. På ”Tårar från en clown”, i vilken han kommenterar ex-flickvännen Kajsa Grytts självbiografiska bok där hon berättar om Pluras olika tillkortakommanden, ÄR det E Street Band jag hör. Det är för nytillkomna lyssnare ett oerhört fint omdöme.

”De berömdas aveny” innehåller, som ni nu förstår, flera riktigt bra spår. "Den sorgliga orkestern" är det karga och tillbakalutade spåret på skivan. Den är nära besläktad med "Miljoner mil bort". Och redan nämnda ”Tårar från en clown” är väldigt vacker i all sin uppriktighet och fina melodi. Det är på ett värdigt sätt som Plura gör upp med Kajsa Grytt. Han ger sin syn på saken utan att för den skulle bli osmakligt bitter. Över huvudtaget är hela skivan en samtidskommentar från Plura, där han ger sin syn på livet i offentligheten, det ibland höga priset för det och allt - både bra och dåligt - som hänt det senaste året.

Metamorfosen som producenten Jari Haapalainen inledde 2007 med ”Svart Blogg” utvecklas här vidare och det känns som vi nu kan jämföra Eldkvarns andra hälft av detta årtionde med framgångarna i slutet av 80-talet. Då släppte bandet ”Utanför lagen”, ”Himmelska dagar” och ”Kungarna från Broadway”, tre fantastiska skivor och blev ett av landets största band. Att de gör om bedriften nu, 40 år efter debuten, är inte bara fantastiskt, det är unikt. Vilka andra band kan stoltsera med den bedriften? Man borde instifta en svensk version av rockens Hall of fame. En av de första åtgärderna borde vara att ge priset för årets album till Eldkvarn. Och om 40 år kanske en svensk version av Lifetime Achievement Award vore på sin plats till Plura.

Johan Svensson