Musik: 4 cd från Not Not Fun

nov212011

Skrivet av Jan Ekman

Musik - Musikkritik

 Not Not Fun har en underbar skivkatalog!

rangers panam storiesMaria Minerva “Cabaret Cixous”
KWJAZ ”KWJAZ”
Robedoor ”Too Down to Die”
Rangers ”Pan Am Stories”
Not Not Fun

Att äntra Not Not Funs värld är som att glänta på dörren till ett främmande, stundom hotfullt och förvirrande universum. Man kan hitta en varsam, om än något (förvisso behagligt) desorienterande ingång hos Maria Minerva och hennes ”Cabaret Cixous”. Dess luddiga konturer för tankarna till Cocteau Twins med kollegor på 4AD, men här befinner vi oss onekligen i ett mer dekadent och specifikt amerikanskt indie-landskap. Den estniska femmefatalen (och tillika Goldsmithstudenten) har även gett ut saker på den förträffliga undergrounddiscolabeln 100% Silk och samarbetat med LA Vampires (det specifikt amerikanska är med andra ord inte uppenbart, men läs ”Less Than Zero” och ett visst, specifikt, Hollywoodskt obehag infinner sig).

Här, med hennes debutalbum ”Cabaret Cixous” bjuds vi in till Minervas alldeles egna interiörer där syntharna ackompanjerar de ekivoka texterna, framförda av Marias beslöjade röst - förmedlande ytterst tveksamma referenser. Jag känner mig nästan misstänkliggjord, eller suspekt, när jag lyssnar på detta album. Låt vara att ”Cixous” i titeln alldeles säkert refererar till den avantgardistiska feministikonen Hélène Cixous. Jag lyssnar i alla fall med rodnande kinder.

I samma stall återfinns KWJAZ, av Rangerskollaboratören Peter Berends. Nu befinner vi oss någonstans i en mycket svårdefinierad del av verkligheten som endast tycks uppenbara sig mycket sent under dygnet. Förstår ni vad jag menar om jag kallar detta alster för en komposterad, elektro-ambientsk, jazz-progg freak-out? Ja, visst gör ni det. Alldeles, alldeles underbart!

kwjaz-kwjazHur är det då med nämnde Peter Berends Rangers och hans ”Pan Am Stories”. Jo, det är här vi verkligen tappar fotfästet – vilket vi naturligtvis hela tiden önskat. ”Zombies (Day)” är inte något mindre än en hit med en otroligt catchy gitarrslinga och – tamburin!

På samma label återfinns också Robedoor. Dessa hejdukar befinner sig någonstans mittemellan Maria Minervas förföriska uttryck och KWJAZ med deras hotfulla förvirring.

När ”Parallel Wanderer” från ”Too Down To Die” rullar igång så påminner den först om Nick Cave and the Bad Seeds och deras ”Deanna”, ja, det vill säga efter det fingertoppskänsliga, klaviaturbeströdda, feedbackintrot på dryga nio minuter, för att sedan övergå i en hostmedicinspitchad hadesversion av samma, redan frustrerade uttryck, men…ja, ytterligare lite mer plågat. Och detta håller på i över tjugo minuter. Vad mer kan man begära?

Den som inte redan lyssnat på ”Too Down to Die” vet inte att vi sedan serveras en hit i följande låt: ”Dungeon Crossroads”. Yeahya!

Not Not Funs senaste släpp består i ovan nämnda Rangers och deras ”Pan Am Stories”. Det förlorade fotfästet uppvägs av ett eminent post-punk/new-wave-sväng där de potentiella hitsen staplas på varandra i en härligt respektlös och svajande pelare. Not Not Fun borde uppskattas i varje hem. Spring ut och köp hela katalogen! Nu! Genast! ”Pan Am Stories” är ett mästerverk som borde (jag hade tänkt skriva: borde kunna) tilltala alla som, till exempel, lyssnade på ”Merriweather Post Pavillion” för några år sedan. Men, låt oss vara ärliga – låtoss enas kring detta: ”Pan Am Stories” är så oerhört mycket bättre och så enormt mycket mer originellt. Spring ut och köp hela katalogen! Nu! Genast!

Jan Ekman