Musik: Terrortory, The Seed Left Behind

nov162011

Skrivet av Zoltán Tar

Musik - Musikkritik

Överflödig anakronism

Göteborgsdöds från SkellefteåTerrortory
The Seed Left Behind
Discouraged/Sound Pollution

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Pressreleasen är noga med att upprepa talesättet och liknar Terrortorys debutalbum (som tagit drygt tre år att spela in) vid ett åldrande vin som bara blir bättre med åren.

Efter ett par genomlyssningar kan jag säga att ”The Seed Left Behind” krävt lite väl lång väntan. En sisådär femton år för länge har vi fått vänta. Det är nämligen så många år som passerat sedan Göteborgsdödsen - med pionjärer som In Flames, Dark Tranquillity, At The Gates med flera - såg sina glansdagar. Terrortorys debut hade passat ypperligt i den skaran, åtminstone sett till ljudbild och låtarnas karaktär. Dock når låtarna, bortsett från några lätträknade stunder, inte samma fina kvalitet som föregångarna.

Albumet har sina stunder, men det tillför inget nytt. Givetvis förväntar jag mig inte att allt nytt som släpps idag ska vara storslaget och innovativt, men bra nära. Med dagens oändliga utbud av ny musik kräver jag mer än jag gjorde på nittiotalet, särskilt i en avsomnad genre som denna. Förvisso har exempelvis In Flames utvecklat sin filosofi (åt fel håll, enligt mig) och gått vidare, men en melodiös dödsmetallplatta står inte högst upp på min önskelista i kategorin hårdrock år 2011. Att släppa en platta som hade varit i ropet femton år tidigare och som även för den tiden hade varit en dussinplatta håller tyvärr inte idag.

De enda överraskningarna på den här plattan är av den negativa sorten. Inslag av elektronisk musik, poppiga partier och skönsång (låter inget vidare) dyker utan vidare upp här och var. Skapar man musik snarlik något som redan gjorts är det bra om man tillför något eget, någon ny krydda. Alternativt ska det vara ruggigt bra eller bättre än förlagan. I Terrortorys fall är kanske just den ofta praktiserade rena sången och de poppiga syntpartierna de kryddorna. I så fall är de inte särskilt goda. Terrortory (ett namn som oundvikligt för mina tankar till kändishuliganen Terror-Tommy) är för den melodiösa dödsmetallen vad Stiltskin var för grungen, Nuclear Assault för thrashen, Hermano för stonerrocken... ja, ni förstår vart jag vill komma – ett dussinband med kapacitet att glänsa till, dock utan att riktigt ha förmågan att ta för sig tillräckligt för att skriva in sig i musikhistorien för evigt.

Snubbarna i Terrortory trakterar sina instrument väl, men jag har trots det (och den fina produktionen) svårt att komma över känslan att det alltför ofta låter lite för mycket fritidsgård över materialet. Emellanåt simpla låtstrukturer och banala riff varvas med mer välkomponerade partier. Ett talande exempel är det långa titelspåret (som klockar in på över åtta minuter) vars ösiga intro med blastbeats och fina slingor bryts av med torftiga, malplacerade partier. Bland annat bjuds det på ett lugnare mellanparti med ren sång som rent ut sagt låter bedrövligt, för att i nästa stund återgå till habilt röj varpå låten avrundas med syntkörer och artificiellt trumljud. Det efterföljande At The Gates-doftande spåret ”Concept: Anarchy” inleder med lovande sväng och tappar mark ju längre det lider. Det spretiga låtmaterialet karaktäriserar hela den här plattan.

I sina bästa stunder når ”The Seed Left Behind” helt ok höjder, men minst lika ofta glider den också djupt ner i dalarna. Det är inget omvälvande album men mellan skönsångspartierna hyfsat underhållande och sporadiskt blixtrar det till. Jag konstaterar nyktert att det är femton år för sent och sätter på In Flames ”The Jester Race” istället.

Zoltán Tar