Musik: Gudrid Hansdóttir, Beyond the Grey

nov142011

Skrivet av Mattias Segerlund

Musik - Musikkritik

Vindlande grå landskap

Inte helgjutet men lovande inför nästaGudrid Hansdóttir
Beyond the Grey
Bestel Unterhaltung/Border

Färöiska Gudrid Hansdottir tar på sin tredje skiva "Beyond the Grey" ett grepp om sitt ursprungs landskap. Titeln verkar syfta på önskan att se bortom den yta som den lilla ögruppen har, in i hjärtat av något mer än bara en miljö, ett landskap. Också platsen kan ha en själ. När det gäller platser, till skillnad från människor, blir dock platsens själ intimt sammankopplat med platsens yttre attribut, vilket Gudrid gestaltar i sina ofta enkelt orkestrerade poplåtar. I låten "I Mjorka" sitter hon och tittar ut från sitt fönster i den till synes eviga dimman. Hon nästan besvärjer det grå, det ogenomträngliga. Röster omkring henne, oklart vilka, kanske de äldre på ön, säger att det är ur dimman som grönskan föds. I låtar som dessa blir Gudrid Hansdottirs bilder effektiva och vackra. Dimmans ogenomträngliga mystik blir en livsmetafor som hennes röstmelodi övertygande säljer in till lyssnaren.

Att Gudrid Hansdottir kommer just från den lilla ögruppen Färöarna långt ute i Atlanten ger såklart möjligheter att i som ovan nämnda beskrivning föra in ett exotiskt element i musiken. I sin belägenhet har hon en relativt unik erfarenhet som om rätt utnyttjat kan lägga en extra dimension till musiken.

Den isländska musikscenen har länge tagit vara på denna isolering och miljömässiga särart. Sigur Ros, Björk, Múm, Jóhann Jóhannsson är bara några exempel på artister som har dragit nytta av Islands karga natur och isolering för att utveckla ett eget musikaliskt uttryck. Dock känns det orättvist att genast när en artist kommer från en speciell plats kräva en lokal touch på musiken. Gudrid Hansdottir vill dock som tidigare nämnt dra nytta av den miljö hon växt upp i och drar i de flesta låtarna in vattnet, dimman, klipporna. I ett par låtar sjunger hon till och med på sitt modersmål, till exempel i underbara "Cloth Mother", vilket ger en mystik kring låtarna som känns vital. När hennes användning av Färöarnas miljö fungerar blir det riktigt bra, till exempel i inledande "Meditations on Salt" som väver in lyssnaren i en känsla av att resa över det karga landskapet, invaggad i en trygghet som Gudrids mjuka röst bygger upp i vackra stämmor. Det finns en nerv i hennes röst, som när den inte spänns allt för hårt, öppnar upp en tilldragande skörhet.

Tyvärr når hon inte alltid ända fram. Trots en spännande tematik och ett stundtals mycket effektivt stämningsskapande, finns inte de riktigt starka låtarna där. Här ligger också hennes flirt med sitt ursprung henne till last. För att skivan riktigt ska höja sig måste hennes texttematik synas mer också i låtskrivandet. Under de vindlande textuella landskapen blottas ofta ganska konventionella singer/songwriter-poplåtar och då faller tyvärr även tematiken och gränsar till att bli banal. Det känns som om Gudrid Hansdottir inte riktigt landat i sitt eget uttryck utan spejar för mycket mot andra artister i genren, vilket gör att hennes eget uttryck kommer i skuggan. I "Chaindance" blir det riktigt illa när hon låter som en trött PJ Harvey, vilket också blottlägger brister i produktionen där elgitarren som läggs för långt fram i ljudbilden pickar förvirrat under Gudrids manierade sång. Sammantaget är det dock Gudrid Hansdottir värd att hålla ett öga på. Det finns en potential som på "Beyond the Grey" inte riktigt kommer fram. Jag kommer på mig själv att vara nyfiken på hur nästa skiva kommer att låta och det är ju i sig ett gott betyg.

Mattias Segerlund