Musik: Alog, Unemployed

nov142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Fjorton varelser av gäckande ursprung (och en bekännelse)

 Häpnadsväckande fenomen Häpnadsväckande fenomenAlog
Unemployed
Rune Grammofon

Ånyo är det dags för en personlig bekännelse. (Så sent som den 18 maj i år erkände jag att jag gillar Electric Light Orchestra.) Jag har en "guilty pleasure" i de sämre TV-kanalernas spökjägarprogram. Det är förmodligen en förlängning av det skräckfilmsintresse jag aldrig tycks bli kvitt. Kanske ett slags kvarbliven blindtarm från min barndoms-TV:s "mysrysare". Med lite inlevelse, mycket fantasi och inget som helst kritiskt tänkande kan dessa gengångarsåpor bli riktigt spännande. Bäst är det när de filmar med nattkamera och allting blir grågrönt och spökjägarna själva får vitlysande ögon. Och sedan när de ska granska allt material de spelat in och de upptäcker ett "elektroniskt röstfenomen" - en röst från det förflutna har fångats av den hyperkänsliga inspelningsutrustningen! Hurra! Den där rösten brukar oftast säga "hej", "stick" eller "vi ser er" men det skulle lika gärna kunna vara "blä", "idiot" eller "jag måste på muggen".

Jag vet inte vad som lockar mig mest med dessa röstfenomen; den naiva förhoppningen att det skulle kunna vara på riktigt fastän jag vet att en förkrossande mängd av dessa inspelningar är rena falsarier, eller att de helt enkelt låter så coola. Det är lite som att lyssna på gamla 78-varvare, eller cylinderinspelningar. Någonstans där bakom skrapandet och bruset finns en röst. Av något slag. Jag vet inte. Det är något med det som jag tycker är kittlande. Kanske är det inte annat med det, än att jag har en särskilt stor uppskattning för ett mycket begränsat frekvensomfång. Ju sämre ljud, desto större mysterium. Mer rationell än så är jag kanske inte, när det verkligen gäller. Jag bjuder på det, i så fall.

Tolka inte detta som att jag försöker racka ner på "Unemployeds" ljudkvalitet, för den är det inget fel på. Anledningen till den långa inledningen ovan är att skivan får mig att tänka på just sådana där elektroniska röstfenomen. Den låter nämligen som om man ställt in ett antal högteknologiska apparater med en häpnadsväckande upptagningsförmåga i ett rum där det genom tiderna spelats mycket musik. Kanske dansats till musiken. Repeterats, med kapellmästare som ropat ut anvisningar till sina orkesterkamrater. Sediment på sediment av ljudepoker som packats tätare och tätare och som sedan, med teknikens hjälp, lockas fram genom dimensionernas osynliga membran för att sedan höras av uppmärksamma öron och tvättas rena från eonernas brum med digitalt trolleri och samlas och struktureras och organiseras till en musik som är originell och fantasieggande och ibland dolsk och ibland busigt lurifaxig och hela tiden så... fängslande.

Nu har heller inte "Unemployed" blivit till på samma sätt som Alogs fyra, tidigare skivor. De berättar att de ville utforska och iaktta musikens tillblivelseprocess, med alla dess spridda delar, lösryckta idéer och tankeströmmar efterhand att de kom, till skillnad från förut, när Alog arbetade utifrån en minutiöst utformad plan. Ljuden på "Unemployed" är insamlade på olika ställen runtom i världen; bland San Franciscos gatumusiker, i en stor samling av ålderdomliga kammarorglar i Bergen och bland hembyggda instrument. Här finns ljudet av hardangerfela, såg och ukulele. Den nederländske röstexperimentalisten Jaap Blonk medverkar på den dansanta fast kusliga "Bømlo brenn om natta" som är ett av skivans mest frappanta spår.

Ja, just dansant faktiskt. För mycket av musiken rör sig som om den vore fysiskt närvarande, den svänger sin kropp i en besynnerlig dans. Ibland underligt stelt under discokulor med spruckna spegelbitar. Ibland överrörligt i lustiga krumelurer. Till ljud som tillkommer, lager mot lager. Sediment på sediment. Igen. Jag får inte grepp om "Unemployed", och jag tycker om att den hela tiden slinker undan min förståelse. Jag får jaga den, i mörka gångar och trånga tunnlar, med nattkameran påslagen och läsa av dess spöklika värmesignaturer. Som aningar, mer än som skarpt konturerade gestalter. Jag tänker inte kalla de betitlade ljudsekvenserna för låtar; hellre ser jag dem och hör jag dem som varelser. Kanske som elektroniska röstfenomen. Utan tvekan är "Unemployed" ett elektroniskt musikfenomen.

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Natural Artefacts; California Connection Publicerad i Musikkritik

Ett landskap med fungerande strömförsörjning

Natural Artefacts
California Connection
LJ Records/Naxos

Förra skivan Like jazz som kom år 2006 klev fram och tillbaka över den gräns där vi brukar kalla musiken jazz, en spännande balansgång. De var då en trio med Susanna ...

Musik: Erik Honoré; Heliographs Publicerad i Musikkritik

Håglös läxförhörsambient

Erik Honoré
Heliographs
Hubro

Förutom att Erik Honoré är författare med tre böcker bakom sig har han varit musikaliskt verksam i många år. Han har gjort flera skivor tillsammans med Jan Bang med vilken han också arrangerade Punkt-festivalen i mitten ...

Musik: Frode Haltli; Vagabonde Blu Publicerad i Musikkritik

Obesvarade frågor som manar till kontemplation

Frode Haltli
Vagabonde Blu
Hubro

”Hugg sönder alla dragspel!” dundrade en indignerad Sten Broman en gång i tiden och gav exempel på den vrede som instrumentet kan ge upphov till. Och visst finns det dragspelsmusik som ...

Musik: Møster! Inner Earth Publicerad i Musikkritik

Både medel och verklig vilja

Møster!
Inner Earth
Hubro

På sin förra och första skiva tog Møster! både musiken och lyssnaren ut i rymden. Men musiken var inget lallande flum utan en ytterst resolut uppskjutning. ”Inner Earth” gör redan med titeln interplanetära ...

Musik: Indiefolktrion; Indiefolk Publicerad i Musikkritik

Dans och vemod

Indiefolktrion
Indiefolk
Svalka

 

Det går att säga att detta är en nyskriven musik, som leker med tradition och låter sig roas av både, jazz, låtspel, pop och barock. Så låter ”independent folk music”, när den är som bäst. Musiken ...

Musik: Gretchen Peters; Blackbirds Publicerad i Musikkritik

I uppbrottets skymning kan det redan vara för sent

Gretchen Peters
Blackbirds
Proper

Det bästa som hände under 90-talet var att The Walkabouts släppte skivan ”Devil's Road”. De hade varit på väg länge med sin Neil Young-rock och de hade redan, flera ...

Musik: Thorsten Flinck; Till flickorna på Upplandsgatan 71 Publicerad i Musikkritik

Han finns i det vinterbleka ljuset

Thorsten Flinck
Till flickorna på Upplandsgatan 71
från fiaskot mittemot
Sony

Det är i början av 90-talet Thorsten Flinck flanerar i Vasastan, han söker sig mot Upplandsgatan mot Västmannagatan till; han går in på sin krog, ...

Musik: One String Department; Fringe Music Publicerad i Musikkritik

En omöjlig och helt självklar kombination

One String Department
Fringe Music
Just For The Records

För den som har en urskiljningslös uppfattning om country som en reaktionär och ganska korkad musik lär förmodligen ”progressiv bluegrass” låta som en fullständigt absurd oxymoron. Men ...

Musikkonsert: Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band Publicerad i Musikkritik

Lisa Nilsson i sitt esse

Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band
Kulturens Hus, Luleå

Så lätt det är att älska Lisa Nilsson!

För hennes musikaliska generositet och förebildliga integritet. Där hon blottar sitt hjärta för oss bevarar hon alltid en oförstörbar kärna av ...