Musik: Alog, Unemployed

nov142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Fjorton varelser av gäckande ursprung (och en bekännelse)

 Häpnadsväckande fenomen Häpnadsväckande fenomenAlog
Unemployed
Rune Grammofon

Ånyo är det dags för en personlig bekännelse. (Så sent som den 18 maj i år erkände jag att jag gillar Electric Light Orchestra.) Jag har en "guilty pleasure" i de sämre TV-kanalernas spökjägarprogram. Det är förmodligen en förlängning av det skräckfilmsintresse jag aldrig tycks bli kvitt. Kanske ett slags kvarbliven blindtarm från min barndoms-TV:s "mysrysare". Med lite inlevelse, mycket fantasi och inget som helst kritiskt tänkande kan dessa gengångarsåpor bli riktigt spännande. Bäst är det när de filmar med nattkamera och allting blir grågrönt och spökjägarna själva får vitlysande ögon. Och sedan när de ska granska allt material de spelat in och de upptäcker ett "elektroniskt röstfenomen" - en röst från det förflutna har fångats av den hyperkänsliga inspelningsutrustningen! Hurra! Den där rösten brukar oftast säga "hej", "stick" eller "vi ser er" men det skulle lika gärna kunna vara "blä", "idiot" eller "jag måste på muggen".

Jag vet inte vad som lockar mig mest med dessa röstfenomen; den naiva förhoppningen att det skulle kunna vara på riktigt fastän jag vet att en förkrossande mängd av dessa inspelningar är rena falsarier, eller att de helt enkelt låter så coola. Det är lite som att lyssna på gamla 78-varvare, eller cylinderinspelningar. Någonstans där bakom skrapandet och bruset finns en röst. Av något slag. Jag vet inte. Det är något med det som jag tycker är kittlande. Kanske är det inte annat med det, än att jag har en särskilt stor uppskattning för ett mycket begränsat frekvensomfång. Ju sämre ljud, desto större mysterium. Mer rationell än så är jag kanske inte, när det verkligen gäller. Jag bjuder på det, i så fall.

Tolka inte detta som att jag försöker racka ner på "Unemployeds" ljudkvalitet, för den är det inget fel på. Anledningen till den långa inledningen ovan är att skivan får mig att tänka på just sådana där elektroniska röstfenomen. Den låter nämligen som om man ställt in ett antal högteknologiska apparater med en häpnadsväckande upptagningsförmåga i ett rum där det genom tiderna spelats mycket musik. Kanske dansats till musiken. Repeterats, med kapellmästare som ropat ut anvisningar till sina orkesterkamrater. Sediment på sediment av ljudepoker som packats tätare och tätare och som sedan, med teknikens hjälp, lockas fram genom dimensionernas osynliga membran för att sedan höras av uppmärksamma öron och tvättas rena från eonernas brum med digitalt trolleri och samlas och struktureras och organiseras till en musik som är originell och fantasieggande och ibland dolsk och ibland busigt lurifaxig och hela tiden så... fängslande.

Nu har heller inte "Unemployed" blivit till på samma sätt som Alogs fyra, tidigare skivor. De berättar att de ville utforska och iaktta musikens tillblivelseprocess, med alla dess spridda delar, lösryckta idéer och tankeströmmar efterhand att de kom, till skillnad från förut, när Alog arbetade utifrån en minutiöst utformad plan. Ljuden på "Unemployed" är insamlade på olika ställen runtom i världen; bland San Franciscos gatumusiker, i en stor samling av ålderdomliga kammarorglar i Bergen och bland hembyggda instrument. Här finns ljudet av hardangerfela, såg och ukulele. Den nederländske röstexperimentalisten Jaap Blonk medverkar på den dansanta fast kusliga "Bømlo brenn om natta" som är ett av skivans mest frappanta spår.

Ja, just dansant faktiskt. För mycket av musiken rör sig som om den vore fysiskt närvarande, den svänger sin kropp i en besynnerlig dans. Ibland underligt stelt under discokulor med spruckna spegelbitar. Ibland överrörligt i lustiga krumelurer. Till ljud som tillkommer, lager mot lager. Sediment på sediment. Igen. Jag får inte grepp om "Unemployed", och jag tycker om att den hela tiden slinker undan min förståelse. Jag får jaga den, i mörka gångar och trånga tunnlar, med nattkameran påslagen och läsa av dess spöklika värmesignaturer. Som aningar, mer än som skarpt konturerade gestalter. Jag tänker inte kalla de betitlade ljudsekvenserna för låtar; hellre ser jag dem och hör jag dem som varelser. Kanske som elektroniska röstfenomen. Utan tvekan är "Unemployed" ett elektroniskt musikfenomen.

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Opera: Kulturspaning i Österled Publicerad i Musikkritik

Under juli månad hålls varje år en högklassisk operafestival i den mer än 500-åriga gråstensborgen Olofsborg i Savonlinna (Nyslott) i hjärtat av östra Finlands vidsträckta sjösystem. Slottets borggård har försetts med tälttak som täcker den breda scenen och salongen som ...

Musik: there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros; reBiber Publicerad i Musikkritik

Just in time, Biber omtolkad

there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros
reBiber
SEKT records/Naxos

Heinrich Biber (1644 – 1704) var en österrikisk tonsättare och violinist, känd bland annat för sin passacaglia i g-moll. En passacaglia är instrumentalmusik ...

Musik: Diverse artister. Front Line: Sounds of Reality Publicerad i Musikkritik

Klassisk ädelreggae i omsorgsfull presentation

Diverse artister
Front Line: Sounds of Reality
Universal

Det finns nog ingen genre, med möjligt undantag för countryn, som är så omgärdad av så många missuppfattningar och vanföreställningar som reggaen. Rent illvilliga fördomar avfyras med jämna mellanrum ...

Opera: Mitridate; Regi: Francisco Negrin Publicerad i Musikkritik

Mozarts ungdomsverk Mitridate

Mitridate
Musik: W A Mozart
Regi: Francisco Negrin
Libretto: Vittorio Amadeo Cigna-Santi
Scenografi: Louis Désiré
Dirigent: David Stern
På Drottningholms slottsteater

Mitridate, re di Ponto av W A Mozart. Drottningholms slottsteater. Regi: Francisco Negrin. Scenografi: Louis Désiré. Dirigent: David ...

Musik: Théo Ceccaldi Roberto Negri Valentin Ceccaldi Adrien Chennebault; La Scala Publicerad i Musikkritik

Mer musik från Frankrike

Théo Ceccaldi Roberto Negri Valentin Ceccaldi Adrien Chennebault
La Scala
Ayler Records

Det börjar med lite fransk pianoimpressionism färgad och spetsad av fiol och cello, men låt inte lura dig, allt är inte bara näckrosor solsken och trånad. ...

Robyn och Röyksopp på Way Out West 2014 Publicerad i Musikkritik

Robyn och Röyksopp är beviset på att norsksvenska unioner inte alltid är av ondo. Under den sista och kanske största spelningen under årets Way Out West-festival, visar duon vilka det är som äger den här festivalsommaren. Under skenet av knivskarpa ...

Musik: John Cage; Music for Piano and Percussion Publicerad i Musikkritik

Oemotståndligt exekverad Cage

John Cage
Music for Piano and Percussion
Giancarlo Simonacci, piano
Ars Ludi Percussion Ensemble
Brilliant Classic

Det är måhända att överdriva att säga att John Cage är konstmusikalisk stapelvara, men visst har han på interpreter en lockelse som är ...

Konsert: Silvana Imam Publicerad i Musikkritik

Silvana Imam på Way out West

Silvana Imam
Way out West 2014

Med en knuten näve i luften, rånarluva och jättelika axelskydd äntrar Silvana Imam dungen-scenen under Way out Wests första dag. Imam är hiphopartisten som med en politisk sprängkraft utöver det ...

Musik: Anders Rosén. Från min utsiktspunkt Publicerad i Musikkritik

Känslan fjär för orden, den av djup hemkomst

Anders Rosén
Från min utsiktspunkt
Hurv/Border

Det finns vissa artister och musiker som tycks förutbestämda att alltid lyckas. Som alltid hittar ett sätt att formulera sig musikaliskt som är så precist att det blir ...