Musik: Roland Keijser och Raymond Strid, Yellow Bell

okt302011

Skrivet av Leif Carlsson

Musik - Musikkritik

Livsbejakande musik

europeisk fri improvisationsmusikRoland Keijser och Raymond Strid
Yellow Bell
Umlaut Records

Med Yellow bell korsar känslorna varandra och slår volter. Ur Roland Keijsers lurar - saxofoner klarinetter och flöjter - flyter en till synes outtröttlig ström av låtar som doftar spelmän och dalafäbodar turkiska fåraherdar mellanösternmarknader och amerikansk frijazzbop. Det skulle nästan kunna vara från proggens 70-tal med Spjärnsvallet eller Ett minne för livet. Titlar som Klyftileken, Kvällskvarpa, Gammelgösen och Sidi Mimouna. Men det är något med trummorna.

Raymond Strid spelar vanligen så kallad europeisk fri improvisationsmusik, så detta är ovant för honom. Han prövar klanger och skeva rytmer mot blåsrören men är inte intresserad av att driva på eller (gud förbjude) hålla takten. Han spelar med, byter ständigt utsiktspunkt och uppnår en sorts både finlemmad och klossig trummusik med stor dynamik, som känns nästan bekant. Roland Keijser i sin tur spelar enkelt melodiskt och avklarnat och hittar de gamla tonerna precis i nuet.

Fyra kvällar inspelade utan särskilda åthävor på Glenn Miller Café i Stockholm, denna pärla för levande musik, blir till 3 cd-skivor som ljuder i tre timmar och fyrtiofem minuter. Och vi är inbjudna till denna både igenkännbara och föränderliga, överraskande och långa resa som sker utan brådska och så fruktbart spänner mellan flera kulturer, och inte bara musikdito.

Leif Carlsson