Musikkritik
Musik: Skuggvältan
Bristande gestaltningGaragepoesi och konkret folkvisa
Skuggvältan
Skuggvältan
Trombone
Skuggvältan är det mest anslående namn jag sett på länge. Det hugger tag direkt och drar mig in bland trolska träd och i dunkelhet.
Skuggvältan är också du. Så står det i häftet. Skuggvältan är alla som lyssnar, men allra mest är det Christer Boberg. Boberg är poet, född 1970 i Falun men numer bosatt på Gotland. Tidigare har han gett ut två diktsamlingar i bokform, ”Sekvensen om pappersblomman” och ”Revel”. ”Skuggvältan” är hans första CD, eller om man så vill, klangbok. För på den jobbar Boberg med klang, både den som närmar sig musiken och språkets grundläggande klang. ”Skuggvältan” är till stora delar konkret poesi, med tydliga avtryck från både dada och Åke Hodell.
”Skuggvältan” har alla drag av en heminspelning. Kanske kan man kalla ”Skuggvältan” för garagepoesi? Rent ljudmässigt låter det lite primitivt, och som gestaltare är Boberg inte fulländad. Uppläsningen är lite valhänt; den skulle behöva en större övertygelse, lite mer tryck i de uppbrutna morfemen. Eftersom den konkreta poesins stavelser inte har någon betydelse i sig, måste innebörden läggas i framställningen. Det är det där som ”Skuggvältan” brister. Det räcker inte med att bara uttala stavelserna, de måste laddas med en övertygelse i tonfall och styrka. Jag kan inte höra denna övertygelse här, och därför är ”Skuggvältan” lite matt och glanslös.
Musik: Diverse kompositörer; Xtra högtalare
EAM för TV4Likriktad ytlighet
Diverse kompositörer
Xtra högtalare
Elektron
På baksidan av omslaget står kompositörerna uppställda på rad, och den urblekta bilden får dem att se ut som ett new wave-syntkollektiv från Ohio. Kanske ett försök att avdramatisera den elektroakustiska musiken visuellt?
Faktum är att musiken i sig, gjord av sju svenska kompositörer, också är ganska poppig. I sin genre alltså. Allting är ju relativt. ”Xtra högtalare” är poppig i betydelsen inte så anspråksfull utan lättillgänglig. Som filmmusik ungefär.
Alla de sju; Girilal Baars, Eva Erbenius, Helene Hedsund, Magnus Johansson, Mathias Josefson, Boa Pettersson och Leonard Tsouo, har hunnit med ett antal verk var för sig före ”Xtra högtalare”. Skivan är inget samarbete, utan varje medverkande bidrar med sina egna stycken. Att jag påpekar detta beror på att det stundtals är svårt att skilja den ena från den andra. Få av dem har en utpräglad personlighet, och ibland glömmer jag bort att de olika verken faktiskt har skilda upphovsmän. De som skiljer ut sig ur mängden är Girilal Baars och Eva Erbenius. Mest för att båda använder sig av röster i sin musik. Erbenius ligger dessutom närmare den konkreta musiken än övriga medverkande.






































