Innehåll: Tidningen Kulturens kategorier Musik Musikkritik
Musikkritik
Musik: Amati Ensemble String Quartet Paganini, String Quartets Nos. 1-3
Den mjukare sidan av Paganini
Amati Ensemblen grundades 1992Amati Ensemble String Quartet
Paganini, String Quartets Nos. 1-3
Brilliant Classics/Naxos
Dessa tre stråkkvaretter tillhör de som var mest kända under Paganinis levnad. Han dedikerade dessa till Vittorio Emanuele I, kung över Sardinien och hertig över Genua. I stil påminner de mycket om en förenklad form av Mozarts kompositioner.
Paganini var utbildad under den klassiska eran och även om han tekniskt sett utvecklade och påverkade både dåtida och framtida violinister med sitt skickliga sätt att spela, tillät han inte någon publikation av de mer oortodoxa verk han skrev under sin levnad. Dessa gavs ut postumt.
Det är en lättlyssnad skiva, intressant nog målar den inte upp den typiska känslan som rokokon och den klassiska eran brukar ge.
Helt klart finns kulissen där men den inger inte den typiska lustfyllda, lättsamt intima atmosfären som brukar finnas i musiken.
Inte heller kan den läggas helt till romantiken, då den helt enkelt inte rymmer nog med känslouttryck. Skall man ge en visuell jämförelse kan den beskrivas som musik passande för en åktur i landån längs lummiga alléer eller njutande en delikat liten picknick vid åstranden en ljuv sommardag. Ingen övermåtta av festkänsla men inte heller några gigantiska åskmoln eller storslagna vyer.
Amati Ensemblen grundades 1992 av den internationellt erkände nederländske violinvirtuosen Gil Sharon och består av en kärngrupp med internationellt kända och uppskattade musiker.
Musik: Donkey Monkey, Karl Naegelen Eve Risser Joris Rühl
Umlauts franska ben
Donkey monkey HanakanaDonkey Monkey
Hanakana
Karl Naegelen Eve Risser Joris Rühl
Fenêtre Ovale
Umlaut Records
Neijre klingar stilla obestämt, klonkar skimrande i ett landskapslöst rum. Med två minuter kvar av åtta faller taket in med ett dån. Efterföljande Wonky Monkey Boogie låter precis som titeln, ett drivande ös som då och då snubblar till, provar något annat och återvänder. Ett stycke rusar iväg som tribut till Györgi Ligeti, ett heter N-A-N-C-A-R-R-O-W (efter Conlon Nancarrow, USA-född tonsättare som bodde i Mexiko och levde mellan 1912 och 1997). Allt detta placerar musikerna i ett modernt nutida välutbildat fack. Gott om utblickar har dom. Liksom på första plattan Ouature från 2005 finns en låt av Carla Bley, Can´t get my motor to start som tillåter ett traditionellt rått om och om igen-sväng, fast till änglaröster. Blues Nippon är absolut ingen vanlig blues, fast den har tyngd och fäster sig i skinnet. Allra mest intagande är inledande titellåten Hanakana – song for Asa-Chang, en blandning av japansk poesi med ord som ljudar musikaliskt och lindas in i varandra, piano som plingar ringar på vattnet, en gong, ett försiktigt samplande, ett spel som växer sväller djupnar när trummor ansluter och pianot tar i från tårna.
Donkey Monkeys inspiration kommer från många håll, här hörs elektronika nutida musik rock och jazz, men framförallt behandlar de alla idéer och infall med humor och kalibrerade våglängder. Få vågar så mixa det sublima med ett grövre yxande. Gruppen består av två personer. Eve Risser från Franrike använder piano, preparerat och inte, och sin röst, japanska Yuko Oshima trummor samplingar och rösten. De har spelat ihop i åtta år, kompositionerna fördelas jämt dem emellan. Den nya skivan är liksom den förra överraskande, kanske törs man säga mognare, eller snarare vuxnare, än den mer leksaksklossklingande Ouature. Kulören har i alla fall djupnat. Båda skivorna är oemotståndligt charmiga och fullständigt seriösa.
