Innehåll: Tidningen Kulturens kategorier Musik Essäer om musik
Essäer om musik
Requiem. Dödsmässan enligt Brahms och Verdi
requiescant in paceDödens skugga faller över skapelsen, det outsägliga vemod Walter Benjamin beskriver, syndafallet och exilen, utdrivningen vi lever i gestaltar vi ständigt åter och åter i konst, i dikt, i musiken.
Memento mori viskar han ständigt i vårt öra…
Om vi nu alla har att förhålla oss till detta oundvikliga, döden som genom syndafallet släpptes in i vår värld, vilket skydd har vi att ställa upp, vad kan avvärja synen av dess absoluta förkrossande makt? Detta inte än, glömskan av det som ligger framför oss, ännu en liten tid och…
Underhållningen, förströelsen, ögonblickets tillfredställelse skyler över skräcken uppskjuter illusoriskt, och ytan, ytligheten är den tunna skärm som hindrar oss att se…
Men denna fascination då, detta sysslande, denna upptagenhet? Vad utlöste behovet att skapa Messa da Requiem, Ein Deutsches Requiem? Mozarts så berömda, ryktbara notoriskt kända Requiem var ju ursprungligen ett beställningsverk av en viss greve Walsegg som avsåg att uppföra det som sitt eget verk till sin döda hustrus ära. Därav en hemlighetsfullhet som utlöste Mozarts svåra ångest och övertygelse att ”budbäraren”, mannen i den gråa kappan var ett dödens sändebud och att requiet var avsett för Mozart själv. Sjuk och ångestfylld kom han att anse sig förgiftad med aqua tofu, och därom har ju gjorts både skådespel och film… verket förblev ju som bekant ofullbordat men en elev lyckades få till stånd den version som än idag anses acceptabel och älskad… Givetvis är helheten ojämn. Men vi kan konstatera att det innehåller partier av det djupaste, mest kraftfulla och mästerliga Mozart någonsin skrev. Det är helt tydligt att han pressad som han var i begynnelsen föll tillbaka på ett Funeral Ode av Händel, men att han snabbt inspirerades till ett eget spontant skapande… Resultatet är djupt skakande kanske även i sin *trasighet’. Elevens satsfel och klumpigheter sticker av… Men Sûssmayer gjorde dock ett mästerligt val då han skapade en symmetri genom att i slutet använda Mozarts Introitus och Kyrie-Christe eleison dubbelfugan som sådan nu till texten Cum Sancto Spiritu…
Och nu till dem som är förmålet för denna essä, Brahms och Verdi. Verk av två agnostiker, tvivlare och sökare. Ytterligt motsatta i sitt budskap, det ena tröstande, mildrande hoppingivande trots tro i tvivel, det andra en uppgörelse, ja en anklagelse utslungad mot den frånvarande Guden som övergivit människan åt skräck, sorg, nöd och död…
To acquire the karma of a cat: Om katter, Current 93, och londonsk esoterism
Sell all you have, and give it to the kittensNågon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick vid denna tid i en krets av bekanta som umgicks kring Tibets band Current 93, en krets vars medlemmar ofta var en del av egna musikaliska projekt som samarbetade med varandra i mer eller mindre instabila konstellationer. Hit hörde även musiker som Douglas Pearce (Death in June), John Balance (Coil) och Boyd Rice (NON).
Vad som föranledde Tibet att klättra upp på Rose McDowalls tak framgår inte av hans berättelse. Väl på taket tittade han emellertid upp mot himlen och blev varse något som måste ha förvånat även honom, välbekant som han var med förändrade medvetandetillstånd av skilda slag. Från himlavalvet hängde barnboksfiguren Noddy korsfäst iförd en röd toppluva. Föga förvånande verkar upplevelsen ha varit omtumlande. Tibet berättar historien för att förklara varför han vid denna tid var fixerad vid Noddy. En fixering som bland annat tog sig uttryck i att han tvångsmässigt samlade föremål med anknytning till den populära pojken från författarinnan Enid Blytons böcker.
”I just started hoovering around and would come back with bin-liners full of anything with Noddy on. Rugs, mugs, jugs, didn't matter, bought it all, to the extent that I started wandering around London wearing a red Noddy hat with a bell on the end”, säger Tibet i en intervju med författaren och journalisten David Keenan i England’s Hidden Reverse, (2003), s 151.
Fixeringen letade sig tillslut in i Current 93:s musik, vilket tydligt framgår på skivor som Swastikas for Noddy (1988) där referenserna till Noddy snabbt trängde in bredvid anspelningar på brittisk ockultism, tibetansk buddhism och andra religiösa traditioner som redan gick att finna överallt i bandets musik och texter.
