Essäer om musik
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1
progglådan”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi samtliga fyra samtidigt, för att den verkligt hugade läsaren skall ges en möjlighet att läsa texten i sin fullständiga helhet. Mycket nöje!
Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det.
Jag är knappast den enda som år efter år hoppats på att Sveriges Radio skulle lätta på förlåten och öppna sina arkiv med liveinspelningar gjorda för framför allt programmet Tonkraft som sändes mellan 1972 och 1983, och som föregicks av en liknande serie program under vinjetten Midnight Hour. Man hoppades ju på åtminstone någon platta med Kebnekajse, lite Samla Mammas Manna kanske, eller Peps. När det väl kommer, så är det i form av en kubformad box med 40 CD! Blotta mängden får en att tappa andan!
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig ett projekt av detta omfång, och med ett så brett urval. För här får man den svenska proggen presenterade i så gott som alla dess skiftningar och nyanser, från det politiska till det psykedeliska. Här finns artister som står som hörnstenar i den svenska 70-talsmusiken, här finns band som inte sett sina originalskivor tillgängliga i affärerna på vem vet hur många år, och här finns band som inte fick ge ut någon skiva alls under sin existens. ”Progglådan” går både på djupet och tvären. Därmed kommer den att med tiden räknas som ett standardverk för alla som är intresserade av proggen och musikrörelsen. Som referensmaterial kommer den att bli oundgänglig. Vilket också sätter fokus på lådans tillkortakommanden, som lyckligtvis nog inte står att finna på det rent musikaliska planet, men väl i själva presentationen.
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2
Ragnarök”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi samtliga fyra samtidigt, för att den verkligt hugade läsaren skall ges en möjlighet att läsa texten i sin fullständiga helhet. Mycket nöje!
ANDRA BOXEN: INSTRUMENTALA, EXPERIMENTELLA, URPROGGARE, PUNK
Ragnarök. Sändningsdatum 760204(?)/791017.
Ragnarök hör till proggens obesjungna hjältar, eller åtminstone de inte tillräckligt besjungna. Detta Kalmar-band, anförda av gitarristen Peter Bryngelsson, gjorde ursprungligen en kvartett skivor av lyrisk och personlig instrumentalmusik. I Tonkraft-sammanhang figurerade de fyra gånger. Tyvärr behandlas Ragnarök lite styvmoderligt i ”Progglådan”, då deras avdelning är blott en halvtimme lång och dessutom en sammanslagning av två konserter. Den ena uppges vara inspelad 1975, och är möjligtvis den som sändes i februari 1976. Det är alldeles utmärkt musik och både den och låtarna från 1979 visar upp ett Ragnarök i god, representativ form. Men jag hade velat ha mer, allra helst en hel konsert. Ragnarök förtjänar det, och på grund av att de endast presenteras i urval är deras avdelning något av en besvikelse.






































