Litteratur: Tariq Ali, Obamasyndromet

sep182011

Skrivet av Freke Räihä

Litteratur - Litteraturkritik

När han återförenades med sina medfångar såg han att flera hade blivit av med hela kroppsdelar

kan-du-din-historia-kan-du-se-den-rådande-ordningen-och-förstå-den relevansTariq Ali
Obamasyndromet
Översättning: Charlotte Hjukström
Celanders 

Blev du också bedragen och lurad av Obama bin Ladens, förlåt: Barack Obamas ”Yes, we can!” i det amerikanska presidentvalet sist. Drogs du med av den borgerliga medians och ja även den antiborgerliga medians 'hypebomb' kring en presidentkandidat som möjligen och antagligen på grund av sin framtoning och hudtoning – likt en Hitler eller Bush-boy för 2000-talet – upp- och framlyftes som en person stadd i viljestyrka och framförallt bestående av en vilja att genomföra förändringar i det genomkorrupta amerikanska systemet. För det är, avslöjar Ali – likt många andra innan honom – systemet som är korrupt och inte bara de enskilda och köpta personerna som sitter besuttna i det. Ett val förändrar ingenting. Denna skrift, en essä fylld av rättmätig ilska och pondus, sätter Obamas, egentligen bankväsendets och storkapitalets, period vid makten under luppen och med en hård, arg, värderande prosa slits inälvorna ur den världsomspännande krigsmaskinen som kapitalismen är och blottas för de hundar som är intresserade. Vi är dessa hundar. Voff! Släng åt oss ett ben! En bok förändrar troligen ingenting i sig, men den kan också och kanske främst inspirera människor till handling, förståelse och interagerande tänkande. Det mesta av källmaterialet som används kommer ur redan och väl etablerade vänsterkantstidningar som New Left Review – där Tariq Ali även är redaktör – och tidningen Counterpunch. Väl värda en titt om du frågar mig.

Denna tid vid makten, som Ali nu talar om i sin bok, stannar inte vid inrikespolitiken – som är ett plågsamt skämt – och som också underminerar landets och världens mänskliga rättigheter såsom organisationsrätt, sjukvård och utbildning, utan han drar även paralleller till de handlingar som det amerikanska maskineriet och dess bankväsen tillfört historieskrivningen genom etableringen av marionetter i länder i Mellanöstern och Israel (ja – det är inte Israel som styr USA, utan tvärtom).

Dock tar inte boken fart ordentligt för att lyfta högt mot himlen med en gest av genuin och närvarande mänsklighet förrän Teri Reynolds får ordet i sin ”Rapport från akutmottagningen” – också den hämtad ur New Left Review – hon blandar in sig själv och sin egna berättelse tydligt i samhällskritiken hon framför. Det gör inte Ali, han sitter på ett åskmoln och är tydlig, pedagogisk och informativ. Rent av lysande ibland. Men när jag når sidan 171 så trevar fram mot mig människan i sin allra högsta förtvivlan och det avslutande kapitlet av Ali själv, om situationen i Jemen – som med sin samtida relevans, hela boken har denna kan-du-din-historia-kan-du-se-den-rådande-ordningen-och-förstå-den relevans – känns torrt, ogenomtänkt och lite oredigerat. Jag vänder tillbaka in i boken för att se glimtarna jag minns; hämtar rubriken.

Tariq Ali har redan innan författat ett tjugotal böcker och han kommer dessutom till Sverige och föreläser nu i höst; bo i Malmö-Lundområdet runt den 20:e eller var på Bok- och biblioteksmässan och titta exempelvis förbi förlagets eller ETC:s monter på fredagen för att höra denne karismatiske man spy galla över den rådande världsordningen. Hälsa från mig, jag ligger hemma och läser, kanske i New Left Review.

Freke Räihä