Litteratur: Björn Sundberg, Om Du vill lära känna det osynliga. Anteckningar till Strindbergs sena historiedramatik

aug242011

Skrivet av Marit Jonsson, Master of Arts, Formom

Litteratur - Litteraturkritik

En praktväv med inslag av Strindberg

Björn Sundberg är professor i Litteraturvetenskap vid Uppsala universitetBjörn Sundberg
Om Du vill lära känna det osynliga. Anteckningar till Strindbergs sena historiedramatik
Artos & Norma

Vävmetaforen är näst intill oundviklig att applicera på Björn Sundbergs »Om Du vill lära känna det osynliga…« Anteckningar till Strindbergs sena historiedramatik, dessutom används den av både August Strindberg och Sundberg. Varpen består av: Strindbergs tre sista historiska dramer, teaterhändelse/teatersemiotik, intertextualitet, samt av upplevelse- och analystrådar. Vävens inslag är mångskiftande men noga utvalda. Tillsammans bildar trådarna en komplex struktur.

Strindberg som författare respektive person finns givetvis bland inslagen, och färgar varpen, men intar inte huvudrollen. Mest framträder han i vävens början och slut, där han vävs samman med sin samtid och slutligen själv knyter sina drama- och livstrådar vidare in i de större sammanhangen med hjälp av Försynen eller Guds Styrelses Hand.

Arbetet fokuserar på analyser av historiedramerna Siste Riddaren, Riksföreståndaren och Bjälbo-Jarlen (1908), som idag inte räknas till de främsta. Förutsättningarna för och vid verkens tillblivelse och framförande/publicerande är andra viktiga inslag. I sin samtid var pjäserna uppskattade av publiken medan kritikerna var mindre positiva. Det svenska folket kunde sin historia och nationalismen blomstrade – kanske kan man säga att Strindberg trendsurfade en smula. Vid tiden för sin 60-årsdag gjorde författarens kontaktnät att han kunde välja såväl förläggare och teaterdirektörer som skådespelare. I egenskap av f.d. teaterkritiker var hans tränade öga förmodligen aktat av skådespelarna som tog emot hans instruktioner, alternativt fick fria händer i tolkande och agerande.

Att få en inblick i Strindbergs kreativa process, ta del av historiska källor och inspirationslitteratur, få glimtar från arbete med manus till såväl litteratur som skådespel och kika in i dramabygget; hur han tänkte sig växelspelet mellan scengestaltning, skådespeleri och repliker, samt hur han kommunicerade detta till skådespelarna; och att vidare få veta något om hur förutsättningar och omständigheter i tiden såg ut: kontaktvägar, tryckeri- och distributionsprocesser, marknadsföring och kritikernormer, utan att själv behöva utföra forskningsarbetet, ger en helhetsupplevelse som aktiverar många sinnen. Allt måste vävas ihop i sitt sammanhang.

Trots att en del annars osynliga trådar görs synliga och tillgängliga kräver verket sin läsare, för bästa upplevelse och behållning gäller det att läsa såväl löpande text som noter, samt skådespel parallellt med temaanalyser och konfigurationsscheman. Anvisningar om alternativa/mindre omfattande läsningar av verket ges dock inledningsvis.

Innan läsaren/recipienten får ta del av varierade och väl tillgängliga analyser av de tre skådespelen, med framträdande inslag av teatersemiotik, erbjuds en gedigen inskolning; teori, metod och forskningsläge presenteras. Som litteraturvetare njuter jag och läser skådespelen, enligt rekommendationen, både i förväg och delvis parallellt med analys och schemauppställningar (och önskar att jag även var ’teatervetare’). Dramerna finns lättåtkomliga på www.litteraturbanken.se, med textkritisk kommentar av Björn Sundberg.

Det möte mellan varp och inslag jag upplever som praktfullast och som berör mina sinnen påtagligt fokuseras av författaren: Teaterhändelsen. Begreppet och min upplevelse av detta både överglänser och är på ett plan osynlig bärare av samtliga andra trådar. Teaterhändelsen, alla tecken från helhetsintrycket som ska tas emot och tolkas av olika sinnen, blir dock egentligen till först i mötet med sin publik/upplevare, samtidigt som det är sammanvävt med andra tider och sammanhang.

Vävens trådar förs så samman på ett högre plan, inslag av Strindbergs livssyn och övertygelse om Guds styrande hand i den stora helhetens struktur framträder tydligt, och den öppna litterära världsvävens varptrådar löper vidare i väntan på nya inslagstrådar.

Marit Jonsson, Master of Arts, Formom