Litteratur: Lena och OLa Landström, Den mystiska bulan

jul052011

Skrivet av Jonna Fries

Litteratur - Litteraturkritik

När barnen ser på oss

altLena Landström
Bild: Olof Landström
Den mystiska bulan
Rabén & Sjögren

Lena Landströms textvärld är full av nyckelpigor och gråsuggor som är som vi. Den ena fejar, den andra konserverar mat. Den tredje bygger kojor, den fjärde seglar båt. Den femte åker motorcykel, den sjätte förstorar världen genom ett glas.

Piggor och suggor (2009) var den träffsäkra bilderboksmakarens första kapitelbok. Nu kommer uppföljaren till det kontrastburna och bitvis väl trygga småkrypsdramat, Den mystiska bulan.

Piggan och hennes släktingar är fortfarande konstant i farten, medan suggfamiljen tar det lugnare och låter barnen med de förvillande namnen Sim, Sam och Sum upptäcka världen i sin egen takt. Den här gången kommer också en forskare till Piggans hus. Han heter Brumlan och ska samla exemplar av den sällsynta lusörten.

Men det blir inte riktigt som Brumlan, eller någon annan, har tänkt sig. På marken börjar det nämligen växa något. Ett gupp. En sorts bula. Brumlan gör dagliga mätningar och mumlar saker som Lycoperdon perlatum och Bovista plumbea, men ingen förstår. Är den farlig? Vad är det i den? Vad ska man göra med den?

Landström skriver livfullt om den stora sensation som den mystiska bulan är, men också om små vardagliga ting som suggornas mosspannkaka och minstingens längtan efter en egen skolväska. Texten är full av tokroliga verklighetsförvridningar och språklekar. Den är tuff och energisk, men omväxlande också strikt och trygg.

Det är någonting som också gäller illustrationerna. Precis som i Piggor och suggor är det Olof Landström som ligger bakom dem. Hans smaskiga färgklickar på omslagsbilden hänger dock inte med in mellan pärmarna, där är det bara det svarta tuschet som får tala. Lite stumt blir det bitvis, framför allt när ensamma föremål glimtar förbi, men desto finurligare när hela miljöer med figurer gestaltas.

Den mystiska bulan är en varm högläsningsbok som underfundigt ställer barnets blick i centrum - även när det är vuxna som agerar. Med den fördjupas också det myllrande persongalleriet från Piggor och suggor, vilket även får serieettan att växa.

Jonna Fries