Litteratur:A.R. Yngve, Supermobilen
Hej, herr president!
altA.R. Yngve
Supermobilen
Wela Fantasy
Jag försökte först med högläsning tillsammans med barn och ungdomar i min närhet - den var då mycket uppskattad, dock vet jag inte om det var stunden eller boken, kanske både och - sedan, när rutinerna blev sommarlov och det sket sig, fick jag läsa klart den själv.
Det var minst lika kul. Boken kommer nog att lånas ut och/eller inköpas för slukande sommarläsning, Yngve har ju redan nått ut till den läsestarka publiken och vi är trogna våra författare.
Science fiction, om genre är viktigt i det ungdomliga och öppna sinnet, är vårt kulturella arvs absolut starkaste kort gällande beskrivningen av ett hopp inför framtiden - att se att med tekniska framsteg kan vi hjälpa oss till en bättre värld, med fri tillgång till information och framför allt kommunikation, det fria ordet, alltså demokratins största styrka - detta hopp kan vi förmedla till våra unga och det är det som Yngve gör i sin smålustiga Supermobilen, ett namn som växer och tar fart i och med att boken och dess budskap fylls och breddas och slutar; huvudpersonen Jens får i sin hand vårt mäktigaste vapen: kommunikation utan gränser.
Dessutom är det finurligt, ibland lite för finurligt dock och spännande, drabbande mänskligt om drömmar och förlustelser och förluster och talar om världen på både hög och låg nivå - med precis den sortens fabulösa överdrivna drömmande som tilltalar den unga tonåringen inom oss, vars fantasi förändrar världen omkring oss varje dag och vid sidan om drömmande görs den radikala, men nödvändiga, synpunkten: "Ett barn, en röst." sig gällande som ett mantra mot nutidens fasor och fram för framtidens styrkor. En ståndpunkt som vi alla borde dela och som i förlängningen egentligen borde innebära att ingen över arton skulle ha rösträtt.
Freke Räihä
| < Föregående | Nästa > |
|---|









