Litteratur · William Burroughs Jr : Cursed from birth / Speed & Kentucky ham

dec012006

Skrivet av Carl Abrahamsson

Litteratur - Litteraturkritik

cursed_from_birthBurroughs Jr
- en underskattad författare

Författare: William Burroughs Jr
Titel: Cursed from birth - The short, unhappy life of William Burroughs Jr (Red. David Ohle)
Bokförlag: Soft Skull Press, New York, 2006. Ursprungligen utgiven 2001 av Grove Press, New York.

Titel: Speed & Kentucky Ham
Bokförlag: Overlook Press, Woodstock,1973

William S Burroughs (1914-1997) är en författarlegend med ett brokigt, ojämnt men alltid fascinerande liv och skapande. I faderns mörka skugga stod sonen William Burroughs Jr, som dog 1981 i sviterna efter decennielånga missbruksproblem och en levertransplantation. David Ohles excellenta Burroughs Jr-volym belyser dennes underskattade författarskap på ett väldigt intelligent sätt.

"Cursed from birth" är egentligen en antologi av Burroughs Jr's sista opublicerade texter samt en mängd korrespondens mellan honom och fadern, Allen Ginsberg, faderns assistent James Grauerholz, diverse myndigheter och även minnesbilder från nyckelpersoner i hans liv. Det är inte en biografi och heller inte bara en ren textantologi. Där man initialt skulle kunna kritisera boken för att vara hafsigt sammansatt av brokiga spillror, står det klart när man bara kommit en liten bit in i den att den i det närmaste är ett mästerverk i dess avskalade enkelhet.

Hade David Ohle fokuserat mer på en ren kronologi eller biografi, hade Burroughs Jr's egna texter nog mest agerat störande (och ha varit alltför extensiva för att inkluderas som appendix). Hade Ohle å andra sidan bara fokuserat på Burroughs Jr's gripande egna texter, hade resultatet sannolikt blivit fragmenterat och på många sätt svårbegripligt.

William Burroughs sköt sin fru Joan Vollmer i huvudet i Mexico 1951. Deras fyraårige son bevittnade inte detta dråpliga ödesskott (som han senare hävdade i anklagelserna mot sin far) men var närvarande i periferin och naturligtvis central i själva traumat i sig. Fadern hade inte kapacitet att sköta om sonen p.g.a. sina egna missbruksproblem, så den trygga farfadern och farmodern blev surrogat. Det stod redan tidigt klart att lille Billy Burroughs inte kunde eller ville anpassa sig till någon form av normalitet (Vem kan klandra honom?). Den (enligt honom) mördade modern blev ett livslångt mysterium och fadern fanns bara suddig i periferin och ville inte diskutera skeendena i Mexico alls.

Det som startat trassligt förblev och ändade på samma sätt. Burroughs Jr blev amfetaminmissbrukare, heroinist, alkoholist, ett vrak som knäckte sin metabolism i allmänhet och sin lever i synnerhet. Mot slutet av sitt 34-åriga liv genomgick han en levertransplantation, men det köpte honom bara ett par sista och uppenbarligen extremt plågsamma år.

Ett tragiskt liv, ja. Men låt oss inte förglömma Burroughs Jr's två publicerade romaner, "Speed" (1970) och "Kentucky Ham" (1973). Där den första just handlar om hans tid som amfetaminmissbrukare, tar den andra upp en resa till Tanger i Marocko (där ju fadern och många andra Beat-gestalter höll till på 50- och 60-talen) och återvändandet till tryggheten (?) i USA i form av en avvänjningsklinik i just Kentucky.

Dessa böcker är tack och lov ingalunda bortglömda och har väl ungefär den kultstatus romaner av William Burroughs son bör ha. Men det slår mig när jag nu läser om dem är hur bra de faktiskt är. Det framkommer också i "Cursed from birth" med all önskvärd tydlighet att både son och far är stolta över detta begynnande författarskap. Men i dessa förhoppningar ligger också en enorm tilltagande och desillusionerande smärta då de dag för dag grusas allt mer. Burroughs Jr refererar ofta till dem i "Cursed from birth"-styckena (främst i de inkluderade breven) och plågas oerhört över att det nya skrivandet inte går speciellt bra.

Det som finns bevarat av den tredje ofullständiga romanen, "Prakriti Junction", finns med i "Cursed from birth". Det bådade gott, men det var bara Billy Burroughs själv och ett fåtal andra som kunde förstå det då. Ideliga depressioner och sjukdomstillstånd förvärrade den lilla inspiration och motivation han emellanåt tycks ha kunnat uppbringa. Att bara säga att "det är synd" känns en smula förmätet.

"Speed och "Kentucky Ham" är högoktanigt genuina beat-romaner präglade både av en kommunikativ vilja och ett oraffinerat men därmed också direkt uttryck. Burroughs Jr kunde verkligen skriva bra när han väl gjorde det. Romanerna och hans publicerade artiklar är väl egentligen ett slags kondensat av det allra bästa från fadern, minus dennes unga drömpojkars "vitblixtrande orgasmer" och misogyna science-fiction-parafraser. Burroughs Jr's romaner är, om man så vill, "bara" effektiva skildringar av den fåfänga kampen mot mänskliga demoner. Burroughs Jr hade en hel del av den varan och visste följaktligen vad han pratade om.

"Prakriti Junction" kunde också ha blivit något extraordinärt. Men de bevarade delarna är endast en del av det som gör "Cursed from birth" så intressant. Stycken från dagböcker med ett rörande självförakt som vacklar än hit, än dit. Tiggarbrev till pappan som faktiskt framstår som en ansvarstagande och stöttande kraft, sitt rykte till trots. Förutom pengar skickade Burroughs Sr peppande brev om skrivande och allmänna förfrågningar om sonens tillstånd. Då sonen genomgått levertransplantationen och fick steroidbehandling pendlade hans humör snabbt fram och tillbaka. Det var i dessa aggressiva attacker han anklagade fadern för att kallblodigt ha mördat mamman och för att ha hatat sonen hela livet ("Your fucking wallet is full of blood..."). Den bilden kommer inte riktigt fram i denna samling brev. Den vanligtvis så reserverade Burroughs verkar genuint bekymrad över sin sons fysiska och mentala förfall.

"On the way, not far from Denver, I was reading the yoga aphorisms of Patanjali and was loving it when the car in front of us blew out a huge ball of fire. It turned into a screaming death machine, so full of black smoke you couldn't see into the windows, crossed the divider, and hit a car coming the other way. Horrors! Bodies, blood and flames. We went the rest of the way to Denver in shock. But that night, when everybody was asleep, Karen reached out to me in the darkness and we made love."

Burroughs Jr som allra bäst, då han berättar om perioden som gift (med förvärvsarbetande fru). Här följer ännu ett signifikativt stycke: "I scored some grass from some neighbourhood kids and I found out psilocybin mushrooms were growing in the local pastures. It was lovely to lie stoned and sober on the bed by the window, listening to the breeze in the poplar tree. Those were the golden days, my last ones."

Men frun stod inte ut, Burroughs Jr's demoner växte sig starkare och alkoholismen blev en ohanterligt stor parasit. De sista tio åren av hans liv blev en våldsam berg-och-dal-bana, dock helt utan toppar. "Cursed from birth" utgör sålunda inte någon munter läsning, men väl intressant sådan som ett fullständigt avskalat porträtt av A) ett mänskligt vrak och B) en underskattad författare med stor potential.

"More and more, I count myself among those who will die young, either by design or accident - in my case, probably by design. This is becoming an obsession and I cannot break away from it. God, I am sick of people."

Carl Abrahamsson