Litteratur: Virginie Mouzat, Ingen riktig kvinna

mar272011

Skrivet av Johanna Vernqvist

Litteratur - Litteraturkritik

Ingen riktig kvinna(?)

Virginie Mouzat Virginie Mouzat
Ingen riktig kvinna
Sekwa

Kan man vara ett kön? Är kön verkligen någonting man är? Vem bestämmer i så fall gränserna för ett kön och vad händer med dem som inte uppfyller normen? Det här är frågor som Judith Butler ställt i flera av sina essäer och böcker och som har kommit att utgöra huvudtemat i hennes queerteori. Det är nu också frågor som ställs i romanform av en briljant Virginie Mouzat.

I Mouzats debutroman Ingen riktig kvinna är temat uppenbart redan i titeln. Utformad som ett brev skriver huvudpersonen med en underliggande vrede om sitt liv. I de sena tonåren kommer läkarna fram till att hon är född utan äggstockar. För henne blir detta i första tanken en befriande kännedom eftersom det förklarar varför hon aldrig känt igen sig i "de andra", kvinnorna, som tycks ha så extremt mycket gemensamt: "Jag är inte desperat. Jag sneglar inte på klockan. Jag föraktar andra kvinnors rädsla för att tiden ska springa ifrån dem; mig oroar det inte ett dugg". Men för läkarna är hennes kropp onormal och hon börjar pumpas med hormoner för att åtminstone få en kropp som liknar och uppför sig likt en kvinnas. Hon ska helt enkelt placeras innanför gränserna för det kvinnliga könet.

Vredens grund finns i just detta. Varför kan hon inte få vara i sin kropp precis som den är? Varför finns detta enorma sociala behov av att normalisera, att placera i ett (av två) könsfack?

"Män och kvinnor blir uppretade av det jag står för. Jag gör dem oroliga, det får de leva med. Jag är inte uppgiven. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte vara det. Jag är född med sorg. Och den medfödda sorgen som bekymrar andra bekymrar inte mig. Jag är oändligt ensam i mitt tillstånd. Jag kan inte dela det med någon. Jag vill inte veta av andras medlidande."

Ingen riktig kvinna är kort och rakt på sak. Jag fastnar vid första sidan och sedan rinner bara orden. Ett liv berättas, ett liv som alla borde ta del av för att bredda sin uppfattning om vad en människa kan vara. För även om just den här romanen har ett slut så har diskussionen kring könens och genusens gränser fortfarande bara börjat.

Johanna Vernqvist