Litteraturkritik · Dåliga dikter : Leif Eriksson

okt272006

Skrivet av Annika Marusarz

Litteratur - Litteraturkritik

Titel: Dåliga dikter - garanterat usel poesi
Redaktör: Leif Eriksson
Bokförlag: Bokförlaget Känguru

Konsten att tjäna pengar här fallet på andras pinsamheter

Omslagsbilden till Leif Erikssons antologi "Dåliga dikter - garanterat usel poesi" visar en bild av Bo Setterlind där han i ett rauklandskap blickar ut över havet. Hans vit polotröja får den röd fjäderpenna som han håller i sin hand att lysa likt en varningslampa, här sitter en poet och diktar. Myten om poeten som autodidakt, livsfrånvänd romantiker, hopplös narcissist eller ett ego i kris kan inte illustreras bättre.

daliga_dikter_-_garanterat_usel_poesiDenna myt har genom tiderna fått sin egen livsstil och sitt eget mode och har även lockat till sig människor med vaga litterära ambitioner men starka drömmar om ett liv som poet.

Antologin "Dåliga dikter - garanterat usel poesi" är på så sätt lika mycket en antologi över vilsna individer och i och med det en både tragisk och tråkig läsning. Det bästa hade nog varit om dessa alster hade fått lega kvar i det fördolda som väl gömda banaliteter. Eller så kan talesättet "dikten överträffar ofta verkligheten" vara träffande, om man utgår ifrån att största delen av livet består av trivialiteter som inte är intressanta. Men man skulle också kunna använda boken som en påminnelse om att det aldrig är försent att idka självkritik.

Syftet med boken verkar vara att roa men jag har svårt att förstå det roliga i att läsa usel poesi. Författaren Leif Eriksson får nog sälla sig själv till den lite mer oromantiska författarrollen som vill tjäna pengar på sitt författande och i det här fallet på andras pinsamheter.

Annika Marusarz