För mycket mörker döljer ordets hjärta

sep012006

Skrivet av Mattias Bergqvist

Litteratur - Litteraturkritik

Författare: Sven Erik Forslin
Titel: I
Förlag: Gondolin, 2005

Ibland måste lugnet få råda. Ibland måste cylindrar gå för fullt. Oftast infinner sig lunken med bister påminnelse om vardagen, då livet är lika förutsägbart som restskatten. Ett oändligt antal timmar som resulterar i ingenting nämnvärt. Någonstans här tar denna, Sven Erik Forslins tredje diktsamling, sin början.

För bakom orden anas ett existentiellt raseri, dock alltför långt borta för att läsaren ska kunna ta det till sig. Nästan är det som om Forslin inte talar från hjärtat; den nödvändiga ådran mellan diktare och dikt pulserar inte alls. Måhända saknas modet för sådana grepp. Detta medför att det personliga tilltalet är bortblåst. Flertalet av dikterna bär inte vittnesbörd om någonting som berör. Snarare bidrar varje dikt till en läsning där förvirringen ständigt ökar. Orden och dess bokstäver flyger runt utan att stå stilla, utan att låta läsarens hunger mättas. Det klarsynta är dolt av mörk skugga omöjlig att se igenom. Vad är det Forslins vill förmedla, frågar man sig själv lagom lakoniskt.

Onekligen ryms poesins predikament i den frågan, men även mycket av dess tjusning. Det fördolda är det som söks, själva diktens nav. Ändå måste det finnas ett slags måttlighet på hur svårtolkat ett poem kan vara. Utmaningen måste slutligen bli belöning; om inte saknas substans men främst anledning att fortsätta läsandets jakt.

Merparten av dessa dikter slinter kraftigt, blir trots sin koncentrerade form oöverskådliga och innehåller endast små skärvor av intresseväckande strofer. Forslin känns sålunda inte som dikternas lyckade smed. Mer då som praktikanten, ständigt oroad över om hans arbete ska leda till anställning. Men även en person i sådan position och sinnesstillestånd lyckas. Och när detta inträffar blir resultatet än mer fantastiskt. Så i ett fåtal av samlingens dikter bjuder Forslin på lika bråddjup som himlastörtande poesi, uppburen av endast några få ord, otroligt närvarande i sin frihet. I dessa hans bästa stunder vidrör Forslin till och med det okända och främmande med varsamt smekande hand. Då visar ansatsen på en förankrad kunskap. Tyvärr är den dold på resterande sidor av samlingen.