Litteratur: G. Bengtsson, A. Bergman, S. Hedstrand, A. Sanda, Anarkism: organisering - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Image Hela individens liv ska förbättras och präglas av frihetliga och jämlika principer

Gustavo Bengtsson, Alexander Bergman, Sonia Hedstrand, Amalthea Sandahl
Anarkism: organisering
Anarkistiska Studier Förlag

Anarkismen tillhör vår tids mest missförstådda ideologier och samhällsvisioner. En spontan reaktion från många som hör ordet associerar till ett tillstånd utan poliser, där den starkes rätt, nävrätten, härskar. Vad gäller den första delen är det korrekt, anarkisterna föreställer sig en värld utan poliser, utan stat. Vad gäller den andra delen är det däremot ett missförstånd, den anarkistiska samhällsvisionen bygger på att olika former av frivilligt samarbete kommer att ta statens plats.

Det kunskapsunderskott som finns på området avser skriftserien anarkism att bidra till att fylla, det första numret tar upp en så konkret och verklighetsnära fråga som organisering. Något som sannolikt är klokt, då det är just en bristande verklighetsanknytning som anarkismen ofta beskylls för, både från liberaler och mer "auktoritära" socialister.

Man ger därför flera exempel på samhällen som fungerat mer eller mindre statslöst i tidskriften. Där nämns de "primitiva" stammar som lever utan stat, och som alltmer upptäckts av radikala antropologer. Ett annat exempel är de piratskepp som under 1600-talet plundrade spanska och andra fartyg, och som fungerade enligt frihetliga och tämligen jämlika principer (bland annat befriade man slavarna på de slavskepp man kapade, och erbjöd dem att bli en del av besättningen). I mer modern tid är de spanska anarkisterna under Spanska inbördeskriget på 1930-talet kanske de mest kända, Gustavo Bengtsson beskriver i en av de längre texterna hur ekonomin organiserades i de städer de tog över, och hur det ofta ledde till ökad produktion. Även de ukrainska makhnovisternas samhällsexperiment och öden under det ryska inbördeskriget beskrivs, revolutionära småbönder och lantarbetare som under Nestor Makhnos militära ledarskap bekämpade både tyska ockupationssoldater, inhemska nationalister, och bolsjeviker. Ett annat intressant historiskt exempel som inte tas upp är de revolutionära anabaptisterna under tyskt 1500-tal, vars politiska program inte sällan byggde på förvånansvärt avancerade former av organisering underifrån och representativ demokrati där väljarna kunde avsätta sina representanter när de så önskade.

Anarkismen är inte bara liktydig med statens avskaffande, utan man brukar också vara starkt kritisk till de maktförhållanden som kapitalismen innehåller, och ha mer eller mindre kommunistiska ideal (det finns också såkallade anarko-kapitalister, men de har normalt mycket begränsad kontakt med de anarkister som ser kapitalismen som en maktstruktur). Anarkister har därför inte sällan tagit del i sina respektive arbetarrörelser, även om de inte velat reducera de maktstrukturer individen är utsatt för enbart till hans/hennes roll som lönearbetare. Detta perspektiv genomsyrar också boken. Hela individens liv ska förbättras och präglas av frihetliga och jämlika principer, detta gäller även boendet och konsumtionen.

Nutida exempel på de former av organisation som anarkismen förespråkar finns det flera av, även om de sällan uttryckligen kallar sig anarkister. Studien ger flera exempel på det, från arbetarstyrda fabriker i Argentina till demokratiska byar i Peru och den mexikanska zapatiströrelsen. Parallellt med dessa globala exempel ges en beskrivning av anarkistisk organisering i Sverige. Vi får flera exempel på hur kollektivt boende kan fungera, hur man organiserar motståndet mot olika former av nedskärningar i miljonprogrammens förorter, och hur man bäst bygger upp en anarkistisk aktivistgrupp. Martin Nilssons artikel om relationen mellan den svenska fackföreningen SAC, som är syndikalistisk och därmed relativt besläktad med anarkismens ideal, och anarkismen, är i sammanhanget också värdefull. Här får man också flera praktiska råd, bland annat hur man undviker att gruppen utvecklar sekttendenser eller blir en sluten grupp av nära bekanta.

Positivt är just den verklighetsförankring författarna uppvisar. Man är väl medvetna om svårigheter och fallgropar, och idealiserar heller inte tidigare anarkister. Man nämner att spanska anarkister mördade präster och homosexuella, vilket var en ideologisk urspårning. Nämnas kan även att de ukrainska makhnovisterna utsatte de tyskättade mennoniterna, en religiös minoritet, för liknande förtryck. Detta illustrerar hur svårt det kan vara att göra sig fri från förtryckande sätt att tänka och handla, när man vuxit upp i ett samhälle genomsyrat av sådana tankemönster (sedan kan det vara rasism och patriarkalt tänkande, eller en outtalad tro på att problem löses med våld, att majoriteten har rätt att bestämma över minoriteten, eller något annat). I sin förlängning leder det till också till besvärliga frågor kring om det är möjligt att avskaffa våldsmakt med våldsmakt.

Textsamlingen tar upp hur man i dagens anarkistiska rörelse arbetar med frågor som har med mindre konstruktiva värderingar att göra. Här är konsensusmodellen ett exempel, liksom hur de mexikanska zapatisterna aktivt motarbetar kvinnoförtryckande macho-ideal. Strävan efter professionalitet som motvikt till risken att aktivistgruppen blir en grupp nära vänner, omöjlig för nya medlemmar att bli en del av, tas också upp, liksom hur man kan tillämpa konsensusbeslut istället för majoritetsstyre.

Som helhet är det alltså en seriös och värdefull studie, och det lovar gott för framtiden att författarna utlovar fler studier i skriftserien på sikt.

Joakim Holm

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen