Litteratur: Olle Ohlson; Helbrägdagörarens dagbok

 

Slarv, blunders och rena faktabluffar i ny bok om F. A. Boltzius

 
Olle Ohlson
Helbrägdagörarens dagbok – F. A. Boltzius 1836–1910
Instant Book 

 

 

 

Förra månaden utgav Olle Ohlson sin bok ”Helbrägdagörarens dagbok – F. A. Boltzius 1836–1910” på Instant Book (ett Stockholmsföretag genom vilka författare kan ge ut sina egna böcker). Boken är tunn till omfånget, men det är inget mot hur tunn den är när det kommer till sakinnehållet. Slarv, blunders och rena faktabluffar.

 

 

 

F. A. Boltzius från Grava utanför Karlstad var ett original och en bibelfanatiker utan dess like. Barsk och enfaldig, men välmenande och godhjärtad. I mitten på 1880-talet blev han känd över hela landet (och även utrikes, särskilt i Norge) för sin påstådda förmåga att bota sjuka med böner, oljesmörjning och Guds hjälp – om patienten ”hade troa”. Ryktena om underverken spreds och blev alltmer fantastiska: blinda kunde se, döva höra och lama gå. Några såg igenom detta redan då det begav sig – den sedermera välkände Forshagadoktorn Emil Thorelius var tidigt ute med sin välriktade kritiska bok ”Boltzianismen” 1888, en slags ”Uppdrag granskning” för sin tid – medan andra omhuldar myterna intill denna dag (!). Men det är nu inte den problematiken min kritik av Ohlsons bok gäller.  Det finns oerhört mycket skrivet om Boltzius, särskilt om man studerar samtida småskrifter och tidningspress. Biografier har skrivits av bl.a. John Dahlberg (1899, 1903), E. W. Berglund (1906, 1929), Oscar Lövgren (1931), Karl Linge (1959) och Palle Koster (1982, 1984). En del standarduppgifter från de senare böckerna känns igen i Ohlsons bok, fast ihopblandade på ett synnerligen vårdslöst och slarvigt sätt. Felaktigheterna står som spön i backen på snart sagt varenda sida, och som om inte detta vore nog, har han även tagit sig friheten att brodera ut uppgifterna helt efter eget gottfinnande. Åtskilligt är Olle Ohlsons fria fantasier, vilket förstås hade gått att acceptera om det hade presenterats som en fiktiv roman – men där gör Ohlson sitt stora misstag. Det gör han inte. Han går t.o.m. så långt som att hitta på egna urkunder (!!!), citerar flitigt egenhändigt fejkade ”brev” från Boltzius (prosaiska historier till en ”Jan Erik Falk i Brunskog”), vars brist på trovärdighet inte undgår kännaren ett ögonblick. Flera riktiga brev från Boltzius finns på Värmlands Museum, och även om han använde olika sekreterare lär man sig snart hans sätt att uttrycka sig. För egen del har jag forskat aktivt i ämnet sedan 2001 (och är själv släkt med ”Böllschuss”, min farmors farbror).  Saken är den, att jag är en av de som haft det tveksamma nöjet att få ta del av denna bok redan för två år sedan, då den valsade runt i ”Boltziuskretsar” i manuskriptform. Titeln var då ”Helbrägdagöraren – märkliga händelser i modern tid”, och bokmanuset hade – med all rätta – refuserats av Libris och Nya Doxa. Jag framförde då min kritik till Olle Ohlson i brevform, varpå O.O. med vändande post 12 juni 2006 försvarade sig med att han föreslagit att kalla den ”roman med autentisk bakgrund” och att ”Det är ingen biografi. Det har de så grundligt klart för sig. Däremot är de i romanen medverkande verkliga människor liksom B. själv.”  Men märk väl! Ändå har han framhärdat och nu själv givit ut boken – fast utan att presentera den på ett korrekt sätt. Tvärtom trycker han nu än mer på den förmenta autenticiteten och talar i inledningen istället om sitt påstått pedantiska detaljintresse som forskare (!), påståenden som är rent löjeväckande och håller sämre än ett korthus i storm. Som om det inte redan skrivits nog med osanningar om F. A. Boltzius och hans verk, utan att man ska behöva blanda in rena falsarier. Ohlson kastar i sin lögnsoppa även in kyrkoherde Filip Strandlund i Grava som redigerare av dessa falska brev (se sid 67), vilket jag knappast tror att Strandlunds efterlevande uppskattar. Eller hur vederbörande sägs ha träffat F. A. Boltzius’ yngsta syster ”Katrin” – någon syster vid det namnet har Boltzius aldrig haft!  Ett annat exempel på Ohlsons många vilseledande uppgifter om Boltzius är raden ”Med undantag av några få notiser finns mycket litet skrivet i lokalpressen om honom av hans samtida.” Ohlson vet uppenbarligen inte vad han talar om – Boltzius var omskriven som få (som mest intensivt åren 1884-1888). Ohlsons melodramatiska skildring av Boltzius död och dennes sista ord på dödsbädden, riktade till figuren ”Peter Frid”, är ett annat magplask. Man behöver inte gå längre än till Lövgrens bok, för att veta att Boltzius inte kunde tala på slutet, pga hjärnblödning! Och inte vårdades han då heller av någon påhittad ”yngsta syster Katrin” heller...  Olle Ohlson, född 1922, har skrivit ett flertal böcker tidigare (t.ex. ”Älgpatrullens loggbok” 1948), och borde ha hållit sig till den rena romanfiktionen. En sådan roman om Boltzius hade han haft bättre framgång med. Som hans bok om honom nu ser ut, visar han istället enbart på en skamlös arrogans och ohederlighet som forskare – vilket inte Olle Ohlson förtjänar att kalla sig. I mitt brev för två år sen uppmanade jag honom att bekänna färg – vilket han nu har gjort. F. A. Boltzius var ingen medveten bedragare – men Olle Ohlson är det uppenbarligen. Skäms!  
David Liljemark
   

 

Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Elisabeth Åsbrink; Och i Wienerwald står träden kvar Publicerad i Litteraturkritik

Åsbrink levererar historiska efterklanger

Elisabeth Åsbrink
Och i Wienerwald står träden kvar
Natur & Kultur

Skådeplatsen är Wien, Löwengasse nummer 49. Hemmet med stort H för den lilla familjen Ullman. Där finns Otto. Unga Otto. Språkbegåvade, musikaliska Otto. Som snart ...

Litteratur: Carl Hamilton; (S)-koden. Den socialdemokratiska utmaningen Publicerad i Litteraturkritik

Det var en gång en sosse..

Carl Hamilton
(S)-koden. Den socialdemokratiska utmaningen
Norstedts 

Hur det var? Hur det blev? Och när och varför det gick snett för Sveriges Socialdemokratiska Parti, är huvudbeståndsdelarna i (S)-koden. Författaren och ekonomen Carl Hamilton är bekymrad kring ...

Litteratur: W.B. Yeats; Tornet Publicerad i Litteraturkritik

Klassiker i välgjuten svensk språkdräkt

W.B. Yeats
Tornet
Översättning och kommentarer av Thomas Sjösvärd
Brombergs 

Thomas Sjösvärds översättning av W.B Yeats diktsamling Tornet ger en välgjuten, initierad och njutbar språkdräkt till en klassiker som för första gången ges ut i sin helhet ...

Litteratur: Jenny Björklund; Bara gå Publicerad i Litteraturkritik

Självbiografisk kärleksroman?

Jenny Björklund
Bara gå
Schildts & Söderströms

 

Det är nästan så att det har utvecklats till en egen genre, detta att unga kvinnor i fragmentariska ordlag pratar biktliknande till sina läsare. Exemplen är många från senare tid, och ju fler ...

Litteratur: My Lindelöf; Skogen i mitt hus Publicerad i Litteraturkritik

Brudens drömska sånger på aftonhöjden


My Lindelöf
Skogen i mitt hus
Ellips förlag

 

Det drar ett svart stråk av förlust genom orden. En saknad eller en brist gör sig trotsigt och obönhörligt påmind, ibland tydligt, ibland snarare som ett vasst sken, ...

Litteratur: Henrik Bromander; Smålands mörker Publicerad i Litteraturkritik

Småstadens hopplöshet

Henrik Bromander
Smålands mörker
Galago

Smålands mörker är en ambitiös serieroman, och man får nog lov att kalla den serieskaparen Henrik Bromanders mästerprov. En episk serieroman, sannerligen. Den väger närmare kilot, Smålands mörker.

Henrik Bromander skildrar historien om Erik Holberg, född ...

Litteratur: Johanna Ekström; Om man håller sig i solen Publicerad i Litteraturkritik

Stackars lilla flicka

Johanna Ekström 
Om man håller sig i solen
Albert Bonniers

Det har blivit dags för Per Wästberg och Margareta Ekströms dotter, författaren och poeten Johanna Ekström, att göra upp med sin uppväxt. De välformulerade, stilistiska och städade beskyllningar är ...

Litteratur: Laurence Cossé; Drömbokhandeln Publicerad i Litteraturkritik

 Varför läser vi egentligen böcker?

Laurence Cossé
Drömbokhandeln
Översättare: Marianne Öjerskog
Sekwa

Samtidigt som bokjättarna drar undan mattan för de små butikerna och internethandeln suger åt sig köpare med sina låga prislistor öppnar Drömbokhandeln. Böckerna på hyllorna är noggrant utvalda av en ...

Litteratur: Ann Cleeves; Döda talar inte Publicerad i Litteraturkritik

Den stumma döden

 Ann Cleeves 
Döda talar inte
Översättning Jan Järnebrand
Albert Bonniers 

Anne Cleeves är pålitlig. Visserligen lämnade hon sin hjälte från Orkneyöarna i ett eländigt tillstånd på Fair Island och började skriva om den exentriska kommissarie Vera Stanhope i Northumberland ...