Litteratur: Hjalmar Söderberg, Den förvandlade Messias. Jesus Barabbas II. - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

  Var Jesus och Barabbas en och den samme?

Hjalmar Söderberg
Den förvandlade Messias. Jesus Barabbas II.
Förlaget Anomali

Det vimlar av jesusböcker på marknaden nu, så man kan undra om vi behöver en nyutgåva av en som är sjuttiofem år gammal. Den svenska kristendomen har förändrats betydligt sedan Söderberg skrev sin studie och dessutom kan hans djupra förtrogenhet med och självklara behandling av det historiska källmaterialet kollra bort många av dagens läsare. Kritiken var heller inte nådig då boken publicerades 1932: ”Sällan har en svensk författare blivit så hånad och begabbad som Hjalmar Söderberg blev för sina böcker om Jesus”, skriver Sven Lagerstedt i Hjalmar Söderberg och religionen (1982).

Kärna och nav för Söderbergs studie är Matteus 27 och skildringen av mötet mellan Jesus och Pontius Pilatus, samt den senares behandling av rövaren Barabbas. Snarare än ett egennamn tolkar Söderberg Barabbas som ett epitet i två led: bar abba - ”Son till Fadern”. Han driver tesen att Jesus och rövaren var en och den samme, att Jesus var en av många judiska upprorsmän som gjorde anspråk på att vara messias. Han vill visa hur berättelserna om Jesus följer mönstret från äldre mysteriekulter och myter samt att Nya Testamentets olika författare varit mycket tendensiösa i sin läsning av de judiska skrifterna, vilka de medvetet misstolkar eller till och med skriver om för att få de ska synas förebåda Jesus från Nasaret som Messias.

Söderberg ger oss den ofta mer prosaiska, judiska, bakgrunden till den kristna begreppsvärlden, och visar hur de första jesustroende tolkade orden annorlunda än de flesta gör idag. ”Jesus har varit en messias i detta ords enda för honom och hans samtid kända betydelse; han har stått i spetsen för en messiansk frihetsrörelse mot romarväldet, och han har således icke utan all begriplig orsak blivit dömd till döden som 'judarnas konung'”. Söderbergs Jesus var en judisk rebell och hans anhängare en troligtvis beväpnad gerilla. Denne rebelledare har sedan mytologiserats under de dryga hundra åren efter sin död och pådyvlats en mängd föreställningar ur äldre judisk och hellenistisk filosofi. Naturligtvis kan det också varit så, skriver Söderberg, att ”messias som privatman kan ha varit ett stycke av en sorglös bôheme, en artistnatur, en smula poet [...] eller har han kanske efter sitt misslyckande som messias verkligen blivit en sådan vandrande stoisk-kynisk tiggarfilosof...”

Det märks när Söderberg skrivit med gott humör, då blir han underfundig, lågmält sarkastisk och bitsk i tonen. Detta gäller inte minst då han polemiserar med frommare forskare eller troende som ser sin egen tolkning som Sann. Då som nu är bokstavstro ett oprecist begrepp – alla baserar sin tro på samma heliga text. Ändå ser religionen annorlunda ut från plats till plats och tid till tid. Man tolkar texten så som det passar ens syften. Så gjorde evangelisterna i läsningen av den judiska toran, och så gör kristna grupper i dag med bibeln. Söderberg vänder sig mot messiansk propaganda av arten ”den som inte är med mig är mot mig” och påpekar hur denna missbrukats av maktgalna ledare både före och efter Jesus. Här känns Den förvandlade Messias skrämmande aktuell.

Vad Hjalmar Söderberg inte lyckas visa är varför just Jesus bland andra Messias-aspiranter blev så framgångsrikt omskriven. Troligtvis menar han att religionen, kristendomen, av nödvändighet skulle växa fram ur den hellenistiska synkretismen, och att det mer eller mindre var en slump att det råkade bli Jesus som kom att stå som förgrundsgestalt. Söderbergs tes har heller aldrig vunnit någon egentlig genomslagskraft och liksom var fallet med Einhorns teori att Jesus och Paulus var samma person i Vad hände på vägen till Damaskus? tycker jag inte det spelar så stor roll – bokens värde ligger i att vara en god genomgång av den historiska jesusforskningen och det ytterst sparsamma material vi har att tillgå. Som sådan är den absolut läsvärd än idag. Att detta arbete sedan utförts av en av de främsta stilister det svenska språket känner gör inte läsningen mindre angenäm.

 

Simon Sorgenfrei

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen