Litteratur · Torbjörn Säfve : Dagbok om mörker och ljus

aug202007

Litteratur - Litteraturkritik

safve.jpg

En orädd visionärs mildhet

Litteratur
Torbjörn Säfve
Dagbok om mörker och ljus
Alhambra

Denna arbetsdagbok eller årsberättelse som följer Säfves liv och tankar år 2004 C.E. lever, frustar, gör sig gällande. Det är angelägen läsning, han delger läsaren åtskilliga kloka reflektioner, förstår sig på att minnesvärt ordfästa dem och vägrar posera eller förställa sig.

Redan i inledningen definierar han sin identitet: "Mitt livs kärna är en stor mängd udda beläsenhet och en stor mängd (mestadels erotiska) drömmar. I övrigt är jag bara en vedbärare, pisshinkbärare, småfågelsfröutdelare, skogsvandrare, knattrare, bladbläddrare, självälskare, kunskapssamlare." Han har alltså levt ett människovärdigt och i görligaste mån fritt liv, så länge han kan minnas besjälad av "samma ursprungsvilja som jag har i dag, att förena alla tider och platser, att vara oändligt verksam, att känna mig hemma överallt".

Säfve lever numer ett till det yttre stillsamt och enkelt liv med sin hustru i en liten by i Närke, bosatta i en nedlagd skola som skänker utrymme åt författarens boksamling och en god arbetsmiljö. I denna levande text finns dock en aldrig avlägsen förnimmelse av yttersta vanmakt, av att allt mänskligt, historiskt, civilisatoriskt inte bara är ohjälpligt snedvridet och urledvrickat utan rent faktiskt förruttnande, dödsrosslande, kulturskymningssvagsint och värnlöst utlämnat åt råkapitalistiska dehumaniserande kontrollfreaks manipulationer. Ja, så är det nog ... Jag med min vresiga misantropi kanske är mer oberörd av det än en man som Säfve kan vara?

Hans intelligens och livskraft revolterar ständigt mot denna upplevelse av att vara en plågsamt medveten och genomskådande, ytterst motsträvig del av ett hjärndött glupande, gigantiskt framvältrande och slutgiltigt havererat samhällsmaskineri; där det inte finns några giltiga skäl för hopp finns ändå den aldrig sviktande motståndsberedskapen, orden som visar att man inte låter sig duperas, förmågan att skapa och uppmärksamt genomvandra sina dagar och nätter, visa kärlek och barmhärtighet mot de som förtjänar det, bilda sig, gestalta sitt liv. Jag vill inte förta läsglädjen för nya läsare genom att referera alltför mycket av Säfves hugskott och betraktelser: en av hans stora inspirationskällor för skrivandet av denna Dagbok har varit Witold Gombrowicz. Den som uppskattar Gombrowicz otidsenligt degressiva och relevanta tankeprosa bör även gilla denna vitala och genrehybridiska bok med dess generösa överflöd av djupborrande och träffsäkra iakttagelser från den frihetligt strävande marginalen.

Nikanor Teratologen