Litteratur: Lotta Lundberg; Timme noll - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Mångbottnat och starkt om tre kvinnors livsval

I krigets brinnande BerlinLotta Lundberg
Timme noll
Natur & Kultur

Lotta Lundberg berättar i ”Timme noll” om tre kvinnor i olika tidsperioder. Deras livsöden och de val de ställs inför bildar en gemensam spets pekande mot ett antal frågor som vävs samman i en vibrerande härva av skuld och rätt. Det handlar om Hedwig i Berlin 1945, Isa i Uppsala 1983, Ingrid på Blidholmen 2004. För Hedwigs del är det omedelbar överlevnad som står på dagordningen, de fruktansvärda umbärandena i krigets och ruinernas Berlin, och hur hon mitt i detta kaos gör det svåraste valet, att lämna bort sitt barn och de avgrundsdjupa samvetskval detta genererar. Om flickan Isa i Uppsala som klipper sönder en docka och får gå i terapi och hennes val att inte följa det förutsägbara, att skapa en egen tillvaro, att generera egen rätt genom sina val, detta i en märkvärdigt gripande och explosiv skildring. Och Ingrid, som säger upp sitt arbete som terapeut när hennes man som är präst insjuknar i Alzheimer och hur denna nya tillvaro hon väljer ställs på sin spets när en annan kvinna kliver in mellan henne och hennes sjuke make. Vad hade hon fått ut av detta val? Vad återstod?

Vad är en kvinna egentligen tillåten att göra blir den alltmer synliga frågan. När man havererat i ruinerna av sitt liv, får man en ny chans då? Kan ens val repareras, kompenseras, urskuldas? Romanen ställer frågorna om hur kvinnors val placeras i relation till vad som är socialt gångbart och förenligt med det egna samvetet och omgivningens cementerade konventioner.

Lotta Lundbergs ursprungliga avstamp och infallsvinkel till denna mångbottnade och gripande roman kommer till sitt huvudsakliga och förlängningen starkaste innehåll genom hennes fascination i barndomen för den fängslande 'Rösten i Radion', Cordelia Edvardsson. Lundberg hade alltid hänförts av rösten med den lustiga brytningen och också i vuxnare ålder läst vad Cordelia Edvarsson skrivit. Lundbergs kontakt med en vän i Berlin ger en oväntade öppning. Vännen råder henne i ett annat ärende att söka sig till kloster där Lundberg av en händelse får reda på av en nunna att det rum/den cell hon bor i har bebotts under 40-talet av en författare som satt där och skrev. Denna författare hette Elisabeth Langgässer och visar sig vara Cordelia Edvardssons mamma.

Cordelia Edvardsson föddes i München, Tyskland 1929 och dog 29 oktober 2012 i Stockholm. Edvardsson var journalist och författare och 1977-2006 var hon Svenska Dagbladets Mellanösternkorrespondent i Jerusalem och hördes också i skildringar och nyhetsreportage i Sveriges Radio. Cornelia Edvardson, var tysk-judisk, och överlevande från koncentrationslägret Auschwitz med fångnummer A 3709. Hon kom till Sverige efter andra världskriget 1945.

Edvardssons mor, Elisabeth Langgässer, föddes 23 februari 1899 i Alzey, Rheinhessen och dog 25 juli 1950 i Karlsruhe. Hon var författare och skrev i ämnen kring kristen mystik. I hennes teman fanns bland annat motsättningen mellan de djävulska drifterna och det gudomliga. Hon var företrädesvis känd för sin poesi och sina noveller.

När Lotta Lundberg kommer till Stockholm tar hon kontakt med Cordelia Edvardsson, men hinner aldrig träffa henne personligen. Hon får ändå per telefon beskedet när hon ställer frågan, att det går bra att skriva om Cordelias mor.

Det är utifrån Cordelia Edvardssons liv som Lotta Lundbergs bok gör det huvudsakliga frånskjutet och också äger sin kärna. Man kan säga att historien om Hedwig i Berlin vars förebild är Cordelias mamma är det genomgående mest gripande och litterärt starkaste avsnittet i boken. Skildringen av Hedwigs situation i krigets Berlin där hon mitt i all förnedring och alla umbäranden gör valet att lämna ifrån sig sitt barn är mycket stark:

”Själv hade Hedwig fått yrkesförbud, bara ett år efter maktövertagandet hade hon fått beskedet om att ingen text fick komma ur hennes hand. Å ena sidan var hon stolt över insikten att det hon skrev spelade roll, ja till och med ansågs som omstörtande, å andra sidan var hon besviken, förtvivlad /.../ Den första gången Gestapo kom hade hon först trott att de var ute efter hennes förbjudna tankar och manuskript. Hon var övertygad om det. Men det var inte hennes manuskript man velat ha när man bultade på dörren. Det var något annat. De ville ha flickan”/.../”Själva avskedet var smärtfritt. Flickan förstod ju ändå ingenting. Hon bara gurglade på barnmorskans arm när Hedwig vinkade”/.../

De tre berättelserna blir till en trehörning som handlar om vad en kvinna kan göra när livet möter upp med de svåra vägskälen, där det ena omöjliga valet efter det andra dyker upp, när tillvaron havererar och allt går i tusen bitar. Det är berättelser om kvinnor som tar sig rätten att följa den egna vägen i olika livssituationer och vad dessa val får för följder, vilka moraliska överväganden de utkräver och vilka skuldkänslor de genererar. En mycket stark och mångbottnad roman som i sin tredelade identitet oupphörligen ställer nya frågor kring kvinnors livsval.

Lotta Lundberg bor och arbetar i Berlin sedan 2004, hon har skrivit fem romaner. Genombrottet kom med ”Skynda, kom och se” (2006) Senaste boken ”Ön” nominerades till Sveriges Radios romanpris

 

Benny Holmberg

 

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen