Litteratur: Elias Canetti, Den räddade tungan. Historien om en ungdom

okt262012

Skrivet av Benny Holmberg

Litteratur - Litteraturkritik

Kosmopolit med lokal förankring

En ny bok av Canetti på svenskaElias Canetti
Den räddade tungan. Historien om en ungdom
Nobelklassiker. Redaktör Horace Engdahl
Förord Per Landin
översättning Hans Levander
Brombergs

Horace Engdahl huvudredaktör för Brombergs utgivning av Nobelklassiker karakteriserar en klassiker som en bok som man skulle läsa även om man inte fick berätta om den för någon. Jag kan konstatera att när jag hade läst Elias Canettis enda roman Förbländningen fanns det ingen i hela världen jag önskade dela min läsupplevelse med eller berätta för om denna fascinerande bok. Tvärtom ville jag ha den för mig själv och bara ta till mig den makalösa mystik och hemlighetsfulla värld som Canetti skapade kring böcker och bibliotek i allmänhet och det intellektuella och mänskliga värde av det skrivna och tryckte ordet i synnerhet som Canetti öppnade genom denna mystiska 'bok-om-böcker' med den bokgalne språkforskaren Peter Kien och hans kamp med hushållerskan Therese i centrum. Jag tyckte den var skriven för mig och talade direkt till mitt bokgalna jag. När jag läste den första gången var jag inne i en euforisk läsperiod och bodde i stort sett på biblioteket. För min del hade det räckt om han skrivit just Förbländningen för att kvalificera honom för Nobelpriset. Men han skrev som bekant fler böcker. Förbländningen var hans debut och hans enda roman. Hans självbiografiska svit av tre böcker Den räddade tungan, Facklan i örat och Ögonspelet utgör stommen och också de mest centrala verken i hans författarskap som slutligen renderade honom det litterära Nobelpriset.

Den självbiografiska sviten växer till en väldig episk berättelse om hans uppväxt på alla dessa platser i Europa och om hans bildningsgång och dess utveckling. Den blir samtidigt en mycket djuplodande skildring av det Europa som utvecklas ikring honom. Denna första del Den räddade tungan spänner över åren 1905-1921.

Elias Canetti föddes 1905 i Ruse, Bulgarien vid nedre Donau. Där växte han upp bland greker, armenier, bulgarer, ryssar, turkar, zigenare och han fick dagligen höra sju-åtta språk. Familjen var spanska judar och i hemmet talade man spanska. För övrigt talades där bulgariska och tyska. Det sistnämnda språket användes när det avhandlades något som lille Elias inte skulle få höra. Han var redan tidigt en person med en mångfacetterad erfarenhet av folk från skilda kulturer med mångfalden av språk. Han skriver inledningsvis att ”allt vad jag senare upplevt hade redan inträffat i Ruse”. Vid sex års ålder flyttar familjen till England. Hans far dör och familjen flyttar till Wien. Tidigt i Canettis liv är det förflyttningen, detta nomadiska liv i Europa, som sätter prägel på hans person och sedermera på hans författarskap. Trots denna extremt mobila tillvaro är ändå ett av de utmärkande dragen i hans självbiografiska texter just lokalfärgen. Den exakta kännedomen om det konkreta, näraliggande i den lokala förankringen och därtill det personliga. Nobelkommitén beskrev priset som tilldelat honom ”för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft.” Och just 'utblick' är något som också kännetecknar Den räddade tungan och de andra delarna i denna självbiografiska trilogi. Han blir som författare en resande kosmopolit med lokal förankring.

Jag minns att jag någon gång läst att Elias Canetti kommenterat sin flitigt förekommande rubriksättning och korta kapitelindelning i sin självbiografiska svit i stil med något följande. Jag citerar våghalsigt ur mitt opålitliga minne: 'jag satte rubriker och koncentrerade mig på att väcka intresse i varje nytt stycke genom att lägga stor vikt vid varje styckes första mening vilket fick en dramatiserande inverkan på texten och skapade ett för mig överraskande och överväldigande intresse för dessa texter'.

Den räddade tungan äger just behag i sina korta stycken och flitiga rubriksättning som ständigt skapar 'nystart' så att läsaren aldrig somnar till. Betydelsen av titeln Den räddade tungan bör man ju inte röja men man kan väl säga att den är dubbeltydig och detta säger jag utan att tala med 'dubbla tungor'

Per Landin, germanist, journalist och essäist har skrivit förordet till boken. Hans Levander har översatt och Horace Engdahl är huvudredaktör för Brombergs serie Nobelklassiker.

Benny Holmberg