Litteratur: Elisabeth Östnäs; Feberflickan

okt192012

Skrivet av Signe Lundgren

Litteratur - Litteraturkritik

en familj i ruinBortom tidens mörker... i Lund

Elisabeth Östnäs
Feberflickan
Columbi Publishing

Feberflickan utspelar sig i en värld i gråskala där ett flertal gränser har suddats ut: vad är sanning och vad är lögn? Verklighet kontra fantasi? Handling/tanke? Nutid och historia?

Berättelsen handlar om en familj, under sent 1800-tal bosatta i Lund, vars sönderfall är i vardande. Eller snarare redan är en aktualitet. Luna, bokens huvudperson, är ensam i huset där hennes far och en kvinna, som Luna genomgående refererar till som ”hon”, ligger mördade. Systern befinner sig på annan ort och husan har sin lediga dag. Ledtrådar och hintar om mordet placeras ut; utan att ge en entydig bild av förövaren. Bit för bit läggs mordgåtans pussel, men det tycks ständigt saknas en eller flera bitar. Vem eller vilka är skyldiga? Vem eller vilka är offer?

Författaren Elisabeth Östnäs föddes i Lund 1974 och har en fil.mag i religionshistoria och litterärt skapande, samt ett intresse för spöken, det mörka och det okända. Feberflickan är hennes debutroman, vilken är inspirerad av mordhistorien Lizzie Borden. Ett fall som utspelade sig i USA under slutet av 1800-talet; en kvinna åtalades för att ha mördat sin far och styvmor med en yxa. Spekulationerna kring morden var (och är?) många, då såväl motiv som mordvapen saknades. Efter en tretton dagar lång rättegång, där hon själv aldrig vittnade, frikändes Lizzie Borden av en enig jury.

Elisabeth Östnäs säger att hon ville skriva om någon genuint otrevlig. Luna, är ett oberäkneligt och opålitligt berättarjag. Hon duperar läsaren med sina drömliknande tankar och minnen och med sitt irrationella (eller allt för rationella) beteende. Det är likt en osalig ande som hon leder oss runt i huset och historian, öppnar vissa dörrar och stänger andra; förstör och förgör allt med en feberaktig intensitet. Dock kan jag inte avfärda henne som någon genuint otrevlig, det är något sorgligt, skört och sårat hos Luna. Genom att lämna stora luckor hos såväl personer som handlingar låter Elisabeth Östnäs läsaren själv fylla i gapen, och ens egna fördomar blottas på ett lagom otrevligt sätt.

Som läsare lämnas man kvar i Östnäs och Lunas gränslösa värld även efter Feberflickans sista sidor, och trots ett domslut stannar frågorna kring sanning och lögn, verklighet och fantasi, handling och tanke, kvar.

Signe Lundgren