Litteratur: Mattias Edvardsson; Dit drömmar färdas för att dö

aug162012

Skrivet av Christer B Johansson

Litteratur - Litteraturkritik

Att hata ett barn

En ny roman av Edvardsson
Mattias Edvardsson
Dit drömmar färdas för att dö
Parabellum

"Bobbyfallet" revisiterad i romanform, "Dit drömmar färdas för att dö". Mattias Edvardsson gräver djupt under de understa i ett samhälle som alltmer hårdnar på 1990-talet. Han kallar den verklige Bobbys mamma Liisa och Bobby Sammy och har förlagt handlingen till utsatthetens och kriminalitetens Landskrona och det karga Rislandet som ligger innanför det fagra Österlen. Men annars är boken tämligen realistisk; just en sådan här bakgrund är trolig för en kvinna som låter sin son misshandlas till döds av en svårt störd man som kommit in i hennes liv som den siste efter flera andra liknande. Hela Liisas uppenbarelse är sådan att hon knappast kan få gemensamhet med andra än alkisar, knarkare, kriminella, mentalstörda eller karlar som är allt detta på en gång. Här talar vi verkligen om "socialgrupp fyra" eller trasproletariatet.

Fadern är en av de där finska arbetarna som blev över när varvet lades ner. Som många andra började han supa på heltid. Mamma Ritva har ansvaret för familjen, som består av Liisa, hennes alkoholiserade syster Saara och brodern Kari, som verkar helt normal. Liisa är inte särskilt smart, snarare tvärtom, hoppar av skolan men går sedan på Komvux där hon träffar en somalier som vägrar använda kondom och gör henne på smällen: Sammy. Sammys pappa försvinner och nu börjar Liisas Goltatavandring. Vem vill ha en brud som inte är alltför fager eller rolig med en "blatteunge"?

Kanske en arbetsskygg missbrukare, som behöver hjälp med försörjningen? Kanske en frustrerad och våldsam man som behöver ett oskyldigt offer för sin mörka, omedvetna vrede? Och just så blir det fört Liisa, liksom för Boobys mamma i "verkligheten". Och bredvid står myndighetspersonerna och ser på trots att anmälningar om vanvård kommer in från grannar och vårdpersonal. Som det alltför ofta är.

Nå, svarar boken på den fråga som många tusen människor ställt sig, den om hur en mamma som älskar sitt barn inte förmår skydda det mot en man som hatar det? Nej, egentligen inte, inte generellt, men hur just "Liisa" hamnade i den situationen beskriver Edvardsson trovärdigt och begripligt (om sådant nu GÅR att begripa). Det är en styv prestation i sig, och det här kan vara en av årets viktigaste böcker. Bra skriven är den också.

Christer B Johansson