Litteratur: Mikael Timm; Söderns sötma. Människor. Musik och Minnen från Mississippis stränder

aug022012

Skrivet av Crister Enander

Litteratur - Litteraturkritik

Annorlunda och underhållande reseskildring

Mikael Timm Foto Cato LeinMikael Timm
Söderns sötma. Människor. Musik och Minnen från Mississippis stränder
Norstedts

Det finns musik som förmår förena glädje med sorg, död med liv, som i samma stycke hyllar den fysiska och andliga kärleken – svettig åtrå sida vid sida med saligsträvande gudslängtan. Och som samtidigt i varje takt genomsyras av de kuvades vrede mot övermakt och förtryck.

Bluesen intar av flera skäl en särställning i folkmusiken. Och då är det inte myterna eller den billiga romantiken jag tänker på. Inte heller på alla dessa unga grabbar som tror att lite skavsår i själen är smärta och att ett hårt liv är detsamma som att sitta och kröka mitt på dagen. Kanske har Mikael Timm en gång i ungdomen varit fånge i de omogna myterna kring musiken, men när han nu ger sig ut ensam på en resa för att hitta det som en gång födde bluesen gör han det med en klar blick.

Han startar i Chicago, närmast som ett tvång, enbart för att skapa rätt inramning och stämning. Ty var skulle en resa ner i den djupa Södern annars börja? ”Och fortfarande är Chicago en av USA:s bästa städer för att stå och hänga på gatan och försöka förstå vad som händer i landet”, skriver Timm men tycks själv alldeles för otålig att komma iväg för att stå och glo i Chicagos gatuhörn. Jag förstår honom. Och snart är han ute på den evigt omsjungna, den fula och trista Highway 61. Reseboken ”Söderns sötma” kan börja på allvar när Timm svänger ut på den 2 300 kilometer långa vägen med sin hyrbil.

Vad han liksom så många andra söker är en form av genuin nostalgi – en de levande myternas uppenbarelser – en företeelse som egentligen enbart besökare kan tillåta sig att jaga. Som enbart den som reser förbi vill se. De som lever mitt i det sägenomspunna mytlandet är fullt upptagna med att ta sig igenom den vanliga, sega och tunga vardagen.

Mikael Timm är ytterst medveten om detta resandets inneboende dilemma. Han framhåller det på ett elegant och både sorgligt och småkomiskt sätt. De trista hotellrummen, känslan av att vara en evig främling, fel man på fel plats på jakt efter det rätta och sanna och äkta. De sunkiga matställena med stillastående luft och sorgliga skepnader i baren som tycks ha vuxit fast vid sina barstolar. De tomma gatorna, de flimrande tv-apparaterna, allt det plastiga och konstlade. Det han letar efter har ofta försvunnit eller ersatts med billigt skräp – frågan är om det inte står ”Made in China” på det mesta.

Han besöker den lilla hålan Itta Bena där B B King föddes och växte upp, han passerar vägkorsningen där Robert Johnson sålde sin själ till Djävulen mot att han själv skulle kunna spela som en gud. Han avlägger ett pliktskyldigt besök i det lilla hus – stort som en ”kolonistuga” – där Elvis föddes i Tupelo. Och så fortsätter resan, kantad med fet friterad mat, människor hemsökta av apati och uppgivenhet, det blir en sorglig färd ner mot mörkret.

Clarksdale, Memphis, Nashville, New Orleans – redan ortsnamnen andas bluesens smärta, de förlorade ögonblicken, de brustna kärlekarna och vägen kantas av ständigt grusade förhoppningar. Michael Timm lyckas på ett skickligt men oförställt sätt förvandla sig själv till berättelsens hjälte – eller snarare dess antihjälte. Det ger nerv och liv åt det han skildrar och får sökandet att bli personligt, angeläget. Kanske kan man tycka att han borde ägnat mer utrymme åt förtrycket av de svarta, alla upploppen, de brutala lynchningarna, de vitas förtryck genom seklerna. Men det är ju samtidigt inte det Michael Timm har gett sig på jakt efter. Jag rekommenderar i stället Sören Sommelius utomordentligt viktiga och starka bok ”Från King till Obama. Medborgarrättsrörelsens kamp i USA” som nödvändig läsning. De två böckerna kompletterar varandra på ett märkligt sätt.

Den paradoxala blandningen hos Mikael Timm av krass klarsyn och förblindad kärlek får det att sjunga om raderna och bilda en oharmonisk helhet med bilens vinande hjul mot den nötta och heta asfalten. Kommer Michael Timm fram? Hittar han vad han söker? Lever bluesens själ ännu idag? Hur blir hans sista sång där han står ensam och blickar tillbaka på sin irrfärd och sitt sökande några mil söder om Baton Rouge i slutkapitlet? Ja, läs ”Söderns sötma” så får ni veta. Det är en givande och underhållande reseskildring.

Crister Enander