Litteratur: Marcus Priftis, Främling, vad döljer du för mig? En bok om rasism
Samexistera eller slå ihjäl varandra?
Ny debattbok om rasismMarcus Priftis
Främling, vad döljer du för mig? En bok om rasism
Leopard
Att försöka ringa in främlingsfientlighetens och rasismens alla beståndsdelar, dess upphov, syften, historiska traditioner och härledningar och göra detta till ett användbart verktyg för förståelse av nutiden är en grannlaga uppgift. Om man vill uppnå en tillförlitlig analys bör inte skygglappar i resonemang eller rädslor för obekväma sanningar finnas. Att skriva en bok om dagens Sverige utifrån rasism och främlingsfientlighet, dess uttryck och verkningar ställer höga krav på skribenten och är i sina komplikationer ett icke alltför avundsvärt projekt.
Marcus Priftis har gjort ett beundransvärt försök och gått grundligt till väga. Till hans kvaliteter kan sägas höra att han inte väjer för de mest intrikata problemen, att han inte har illusioner om att åstadkomma en analys som lyser i svart och vitt när han går igenom rasismens ståndpunkter, motiv och bakgrund. Att han inte heller aktar sig för att problematisera och kritisera antirasisters hållning med till exempel identifierandet av en 'mjukrasism', genom exotisering av invandraren som 'färgklick'.
Priftis ställer upp konstellationen 'Vi' och 'De' och menar att det är emellan dessa två kontrahenter det hela 'står'. Rubriken till denna recension 'Samexistera eller slå ihjäl varandra' är tagen rakt av från sista meningen i Priftis bok där han svarar på den ställda frågan: Vad ska vi göra med mångkulturalismen?
Priftis går också utförligt igenom den dolda och strukturella rasismens och främlingsfientlighetens byggstenar och strukturer.
En intressant aspekt som Priftis tar upp är den rasistiska hierarkin. Huvudregeln är att 'vit går först'. Den vita huden är 'förmer' än alla andra varianter och kulörer i detta 'maktspel'. Men samtidigt bör ifrågasättas begreppet 'rasism' och dess användbarhet och/eller dess eventuella riktighet i det generella sammanhanget. Det finns 'rasism' som benämns 'rasistiskt' men som är ett agerande mellan nationaliteter, och/eller majoriteter och minoriteter. Här gäller istället kulturella aspekter, som levnadssätt, vanor, religioner, traditioner inom de olika grupperna som gentemot varandra ställer upp motsättningar som missvisande kallas rasism.
Exempelvis engelsmännens fördomar mot irländare, svenskars mot finnar, grekers mot turkar , ryssars mot polacker etc. Eller att ekonomiska utvecklingar i vissa länder tillskrives invånarnas 'nationella egenskaper' som att Italiens dåliga ekonomi i dagens värld kan härledas ur deras 'oförmåga till ordning' eller att Greklands svaga ekonomi kan hänföras till grekernas 'lathet'. I sammanhanget tar också Priftis upp 'rasismen' mot asiatiska kvinnor som varande 'sexobjekt.'
För att kunna förklara jordmånen för rasismen och/eller främlingsfientligheten de senaste åren i vårt land liksom i övriga Europa är det viktig att tala om de konsekvenser kulturmötet kan ha och som kan förstärka en sådan utveckling i ekonomiskt svåra tider. Priftis påpekar att man oftast resonerar utifrån en vi-de position utan förmåga att inta ett 'tredjeståndpunktläge' vilket innebär en begränsning. Vi-och-de situationen rymmer ju det evighetsdilemma som till exempel Palestina- Israel frågan betungats av genom alla år och där nästan alltid de extrema ståndpunkterna på vardera sidan går segrande ur konflikten genom att med sitt våldsamma agerande skärpa den och gång efter annan omöjliggöra fredsinitiativ. En polarisering tjänar alltid extremismen.
Boken har som en av sina kvaliteter analysen av hur ordet och språket användes i dolda syften medvetna och ibland också omedvetna. Här finns demoniseringar, här finns allehanda syndabocksteorier, vandringshistorier, utmålade skuggmotståndare och deras sammansvärjningar som genom ett demoniserade blir lättare att handskas med och svärta ner.
Marcus Priftis tar också upp judeförföljelse i Malmö, Ilmar Reepalus uttalanden om detta, Lars Vilks utställningar, 'Afrotårtan' och betydelsen av denna, de 'ensamma mördarna' Asonius, Mangs och Breivik och självmordsbombaren Abdulwahab på Drottninggatan i Stockholm. Jyllandspostens agerande angående muhammedteckningarna och hoten mot tidningen. Marcus Priftis är uppväxt i Södertälje och har tidigare gett ut en roman och varit verksam som spoken-wordartist.
Benny Holmberg
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































