Litteratur: Øyvind Strømmen; Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa.

jul112012

Skrivet av Benny Holmberg

Litteratur - Litteraturkritik

Ett nät fyllt av extremism

Strømmen exemplifierar sin historieskrivning med huvudsaklig inriktning på NorgeØyvind Strømmen
Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa.
Förord Øyvind Strømmen
Efterord Anders Dalsbro
Molin&Sorgenfri

Efter Anders Behring Breiviks terrordåd på Utøya och i Oslo och i kölvattnet av al-Qaidas terrordåd den 11 september 2001 i New York har analyserna av eventuella krafter och rörelser som ligger bakom och lagt grund till eller rent av orsakat respektive händelser och vad vi har att förvänta oss framöver debatterats i mångförgrenade trådar och otaliga kommentatorsfält på nätet. Vilka konsekvenser har händelserna fått för den ideologiska utvecklingen? Vad betyder 'nätet' i sammanhanget?

Internet är det ideologiska slagfältet där avgörandet sker enligt Øyvind Strømmens bok som är betitlad De mörka nätet. Strømmens beskrivning av upprinnelsen och det organisationshistoriska förspelet till dagens utvecklade terrorism och dess avspeglingar i nätsajter och internetkommuner ger en intressant kunskap och bild av extremismens ställning och terrorismens utbredning. Sammantaget är huvudspåret i Strømmens bok att det handlar om en stärkt högerextremism och en redan etablerad mujahedism och att dessa riktningar frodas och förmerar sig på nätet där extremistiska ideologier är mer djupgående spridda än det etablerade samhället vet eller ens tycks vilja veta.

En poäng är att Strømmens sammanställning likställer de olika sorternas terrorism, inte i politik, men väl i handling och metodik. Att terrorister med diametralt motsatta politiska motiv lär av vandra hur de ska gå till väga, i bombteknik, organisation etc. Särskilt tycks den ensamme krigaren vara en favoritidentitet som slår an hos många unga extrempolitiskt anfrätta oavsett tillhörighet som tilltalas av denna 'fria krigaridentitet' och som i enskilda fall också låtit idéerna leda till konkret handling.

Strømmen exemplifierar sin historieskrivning med huvudsaklig inriktning på Norge. Ända fram till Behring Breiviks terrordåd fanns det en mycket vagt uttalad beredskap mot högerextremistisk verksamhet, potentiellt terroristisk sådan i Norge enligt Strømmen trots flera alarmerande tecken i form av enskilda attentat som Strømmen exemplifierar. Istället var man ensidigt inriktad på den islamistiska terrorismen. En utveckling i linje med detta har det varit i nätdebatter och communities där den alltmer utbredda kontrajihadismen som förklarar krig mot islam och som i sin huvudsakliga analys tar alltmer plats och som anser att muslimerna siktar på ockupation av Europa - om detta inte redan har skett - och att dessa måste jagas iväg.

Strømmen skriver att samhällets och det övriga Norges snedvinklade vaksamhet exponerades tydligt då de omedelbara reaktionerna på Breiviks terrordåd var att det var ett muslimskt dåd. Al-Qaida hade nu satt igång sin offensiv i Norge menade man. När det visade sig vara motsatsen, en ensam högerextremist som enligt eget manifest arbetade i kontrajihadismens anda var reaktionen generande yrvaken enligt Strømmen.

Strømmens analys antyder att det sitter mängder av potentiella terrorister av båda slag- högerextremister eller sk kontrajihadister å ena sidan och muslimska al-Qaidakrigare å den andra- vid sina datorer och filar på sina livsverk och bara inväntar en utlösande traumadramatik för att övergå till konkret handling. Det är i Strømmens analys i huvudsak högerextremister och individer som fängslats av den så kallad kontrajihadism. Men även al-Qaida har fått varma anhängare i de europeiska förorterna och i flera fall gjort allvarliga försök eller rent av skridit till handling till exempel i Danmark mot tidningen Extrabladet, i Sverige mot konstnären Lars Vilks och med den ensamme självmordsbombaren på 28-årige Taimour Abdulwahab som sprängde sig på Bryggargatan i Stockholm.

Man kan summera med att säga att Strømmen gör en organisationshistorisk genomgång av högerextremismen och terrorismen i allmänhet och hur vi 'hamnade' i dagens läge i synnerhet. Han refererar till de två politiska huvudkrafterna i fråga om faktiskt inträffade terrorhändelser. Det är al-Quaidas terrordåd den 11 september 2001 och Breiviks massaker på Utøya och i Oslo och de rörelser som agerar i deras namn och kölvatten.

En samhällsanalys som bakgrund saknas dock i boken då utvecklingen på nätet inte kan vara skild från den politisk-ekonomiska utvecklingen i samhället och Europa i övrigt. Annars riskerar Strømmens analys att beskriva det hela som ett 'teknikens fel' och att det konkret är 'nätet' som blir syndaren i frågan, att den ökade kommunikationsmöjligheten är av ondo. Ett nät som i andra sammanhang beskrivits som demokratins förnyare bland annat i de nordafrikanska folkens befrielsekamp och demokratirörelser i Kina och i andra diktaturer.

Øyvind Strømmen är journalist, bloggare och krönikör. Han har kallats som expertvittne under rättegången mot Anders Behring Breivik. Efterordet är skrivet av Anders Dalsbro, redaktör på tidskriften Expo.

Benny Holmberg