Litteratur: Anna Jansson; När skönheten kom till Bro

jul042012

Skrivet av Jana Rüegg

Litteratur - Litteraturkritik

En klassiker på den svenska thrillerscenen

Något att läsa på stranden (om det inte regnar) Anna Jansson
När skönheten kom till Bro
Norstedts

Det händer ständigt mycket på Gotland, framförallt under Medeltidsveckan. Botel är en man som försöker skriva en universitetsuppsats men hans uppmärksamhet dras hela tiden mot lajvet som han leder, ”Wisby by night”. Där är han karaktären Atsur och vampyrberättelsen är så pass intressant att allt mer glömmer det verkliga livet. Samtidigt försöker han lösa en mordgåta från medeltiden och hålla en grupp kvinnor i skak som revolterar inom rollspelet. En av kvinnorna är den unga Malva som precis ska initieras i sällskapet. När Malvas pappa kommer hem från en affärsresa upptäcker han att hon är borta, omöjlig att få tag på och ingen vet var hon är.

Polisen kopplas genast in och med dem Maria Wern. Maria själv har precis träffat en man, Björn, men hon har inte tid att låta sig själv falla för honom. Istället försöker hon balansera arbetet med att vara ensamstående tvåbarnsmor, vilket inte är helt lätt när det börjar hända fler och fler obehagliga saker i hennes närhet.

Detta är den trettonde delen i den populära serien om Maria Wern som näst intill har blivit en klassiker på den svenska thrillerscenen. Berättelsen är lättförstådd utan att vara för självavslöjande och intrigen är intresseväckande för att det finns många olika komponenter som egentligen inte passar ihop, sjukvård, medeltida rollspel och barn till exempel. 

De historiska referenserna som tas upp gör berättelsen mer trovärdig och skänker den en ytterligare dimension. Dessutom är kvinnorörelsen inom lajvet baserad på en verklig sådan som faktiskt funnits på Gotland på riktigt. Det som skulle kunna ses som en svag punkt i boken är tyvärr dialogen. Karaktärerna säger ofta exakt vad de har på hjärtat utan omsvep eller förskönande. Deras röster blir helt enkelt för lika varandra och det blir svårt att skilja dem åt. Detta försämrar dock egentligen inte intrigen som sådan men den stärker den å andra sidan inte heller. 

Det är därför en klassisk bok att utan större ansträngning läsa på stranden och som inte lämnar speciellt mycket kvar efter sig men som underhåller för stunden.

Jana Rüegg