Litteratur: Henrik Bromande; Smålands mörker

jun192012

Skrivet av Gustaf Andersson

Litteratur - Litteraturkritik

udda figurerAngeläget och hemskt – men inget för Bromander

Henrik Bromander
Smålands mörker
Galago förlag

I skogarna kring staden Nässjö, som ligger mellan E4:an och Östersjökusten i norra Småland, får vi i Henrik Bromanders återkomst i serieromanformen – efter prosaförsöket Det händer här – bekanta oss med antihjälten Erik Holmbergs uppväxt och levnadsöde i en eposversion.

För det är en lång resa författaren tar oss med på – både tidsmässigt och i sidantal. Smålands mörker saknar paginering, men är nog över 400 sidor lång.

Ingen i serie-Sverige kan lika balanserat skildra udda figurer som Henrik Bromander utan att det blir lyteskomik av det hela. Med glimten i ögat och respekt för det han tecknar har Bromander genom åren gjort det till sin egen genre.

Den här gången går han mer åt det allvarligare och politiska hållet än han har gjort tidigare och det är nog därför som jag inte gillar Smålands mörker lika mycket som hans tidigare böcker. Utan att för den skull säga att det är en dålig serieroman – för det är den inte. Men jag tror nog att många Bromanderfans kommer att känna sig en aning besvikna.

Erik Holmberg är nämligen ingen sympatisk figur, snarare en hemsk person som har fostrats i en otacksam miljö (läs: white thrash) och väljer den mörka (och onda) romantiken före den goda.

Hans mamma och pappa, som både har alkoholproblem, skiljer sig när Erik är i de tidiga tonåren och det är då problemen börjar. Förutom att huvudpersonen i samma veva upptäcker att han är homosexuell börjar han senare under gymnasietiden att utveckla en närmast svärmisk fascination för italiensk fascism och svartmetall. Parallellt intresserar sig Holmberg för serievärlden och skapar sig sitt eget fanzine – som även finns med i romanen.

Ni hör själva att det här inte är någon munter historia.

För sedan fortsätter det – och utan att dra hela historien i den här bokanmälan så slutar det i något sort valiumtillstånd ute på landet.

Boken är angelägen på så sätt att det sannolikt finns människot där ute som är precis som Erik Holmberg – och om jag har förstått intentionen rätt så har Henrik Bromander velat skildra några av de personer som finns med i de högerextrema krafter som fått fäste i Sverige på senare tid. Men på frågan om han är rätt man att skriva och teckna den här historien så är mitt svar tyvärr nej.

Gustaf Andersson