Litteratur: Ebbe Schön; Fotspår på röd granit. Glimtar från min vandring i tiden
Boken innehåller ett myller av händelser och personerEbbe Schön om Ebbe Schön
Ebbe Schön
Fotspår på röd granit. Glimtar från min vandring i tiden
Carlssons
Framsidan pryds av ett fotografi föreställande författaren finurligt leende bakom tomteskägget som vi sett många gånger i teve då han berättat om seder och folktro. I boken får vi följa författarens långa resa från barndomen bland stenhuggare och jordbrukare i Bohuslän till den mogne och samhällsengagerade och lärde berättaren som många av oss har haft förmånen att stifta bekantskap med även om det oftast är på respektfullt avstånd.
Författaren berättar om ett långt och innehållsrikt liv med flera oväntade vändningar. För en bildningstörstande grabb utan vare sig ekonomiska möjligheter eller förstående föräldrar fanns det inte många möjligheter på trettiotalet. Men försvarets läroverk var en utväg och som något överårig
gymnasist blev Ebbe Schön student och det har han fortsatt att vara, alltid hungrande efter kunskap inom olika områden. Bildavdelningen som heter Fångade ögonblick visar en glad furir iförd icke reglementsenlig vit mössa och blombuketter.
Levnadsbeskrivningen är lågmäld men visar att författaren har mycket mer i julklappssäcken än kunskaperna om den rika skatten med folktro och seder. Studentexamen var biljetten till universitetet, en möjlighet som Ebbe Schön utnyttjat väl sedan början av femtiotalet, bland annat genom att förkovra sig i olika ämnen som litteraturvetenskap och flera språk.
Doktorsavhandlingen handlade om Jan Fridegårds författarskap och forntiden, logiskt med det delade intresset för historia och arkeologi.
Ebbe Schön har förstås blivit utnyttjad som föreläsare, pedagog och gästprofessor. Man kan tycka att den militära bakgrunden ligger långt ifrån en tjänst på Nordiska museet, men författaren tycks ha levt flera liv. Trots det berättas mycket i förbigående, till exempel de närmare fyrtio böckerna.
Det finns ändå många minnesvärda händelser i boken, både sådana som väckt stor uppmärksamhet och som Ebbe Schön varit involverad i via media - som bärgningen av regalskeppet Vasa (med enkelt v) och högertrafikomläggningen. Han hamnade i händelsernas centrum på ett naturligt sätt eftersom han verkade som pressofficer och då fick goda kontakter med media och därigenom fick han möjlighet att göra och medverka i massor av program i radio och teve. Detta medför att vi läsare får möta såväl sovjetledaren Nikita Chrustjev som shahen av Iran på besök i Stockholm, där klumpiga säkerhetsmän står i vägen för tevekamerorna och problem med inspelningar bland kungliga på Stockholms slott.
Men också privata händelser, som barndomsminnet med mamma som sjunger en tårdrypande nykterhetssång om pojken och hästen som väntar förgäves på den supiga pappan utanför krogen och därvid fryser ihjäl. Varav man ska lära sig att inte nyttja starka drycker och inte att man inte ska vänta utanför krogen utan gå in i värmen. Ebbe ville höra sången gång på gång vid sängdags och den rörda modern ställde upp förstås eftersom hon var nykterhetsivrare. Den lille sonen var dock inte rörd av det tragiska ödet utan djupt imponerad av att pojken hade en egen häst., vilket satte fart på fantasin. När fadern sedan byggde en ladugård ingick givetvis plats med spilta för hästen trodde Ebbe som sparade femöringar så fort han kunde. Här fick han dock för första gången se prov på vuxnas svek när han gick in i den nästan färdiga ladugården och kunde konstatera att det endast fanns plats för tre kor.
Det förekommer tyvärr en del korrfel i boken, vilket kan rättas till inför nästa upplaga. Författaren är föredömligt engagerad i ämnet demokrati på arbetsplatsen och låter detta ämne ta stor plats i boken. Engagemanget har medfört att en lång och omständlig skildring av ett fall av vuxenmobbing i en landsortskommun fått ta stor plats i denna biografi. Man kan förstå att författaren varit engagerad och mått dåligt, men för läsarnas skull borde detta avsnitt ha stramats åt betydligt.
Boken innehåller ett myller av händelser och personer, men det är tydligt att det finns mycket mer att berätta och en tjockare andra upplaga eller en del två med ett namnregister borde vara en god idé. Vi läsare väntar på den.
Stefan Estby
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































