Litteratur · Nils Håkansson : Nya Aros

jan262007

Skrivet av Mohamed Omar

Litteratur - Litteraturkritik

nyaarosEtt komprimerat,
modernt Les Miserables

Författare: Nils Håkansson
Titel: Nya Aros
Bokförlag: Ruin

Aldrig har jag läst en roman som är så samtida, fräck och rolig och dessutom så intelligent och mångbottnad i sitt symbolspråk. Nya Aros består av tio korta berättelser som likt tio ekrar cirkulerar kring hjulets nav: staden Uppsala.

De tio berättelserna går att läsa var och en för sig som noveller men tillsammans utgör de nästan mer än en roman, snarare ett epos över en tid som flytt, den svenska samtidshistorien skildrad genom en noga utvald skärva av dess människor och miljöer - den mångkulturella och mångreligiösa staden, den unga och gamla.

Eposet inleds på en gammal ångbåtsbrygga, ett gäng svennepojkar från ett villaområde är ute och badar en solig sommar. Några andra, annorlunda typer dyker så upp: "de är från Gottsunda, och det är en förort utan villor: fem arab-kurder svänger upp på varvsområdet, hojarna är säkert stulna".

Där det finns svartskallemuslimer "arab-kurder", där finns det inga villor, och där det finns villor där finns det inga svartskallemuslimer. Dock, ingen regel utan undantag. Själv kommer jag att tänka på att den ståtliga moskén i Uppsala, tro det eller ej, faktiskt var inhyst i en villa några år innan en rik shejk i Arabien donerade tillräckligt med pengar för att de skulle kunna bygga en äkta moské med kupol, minaret och allt.

Dagarna går omärkligt. Pojkarna blir större, börjar lukta svett under armarna, hångla och smaka på sprit. Sakta pressas de ut i vuxenlivet, till arbeten och förhållanden, fester och besvikelser. Så kort och kärnfullt fångar Håkansson livets flyktiga komik och tragik, sorg och lycka. Men sorgen i romanen är alltid större och varaktigare än lyckan.

Vi får lära känna en ung expedit som står i julhandeln och drömmer om sin persiske prins Aram, en pojke som är orolig för vad farsan ska säga om att han tagit hem en neger, en tjej som sitter på biblioteket bland en massa böcker - ömkliga människoröster som piper: "jag är viktig!", en alkoholiserad pappa som lånar pengar av maffian för att kunna betala den utlovade chartersemestern till Bulgarien. Och medan människorna räds, gläds, hoppas och förtvivlar lever en fluga hela sitt liv instängd mellan dubbelglasen i ett fönster. Ett komprimerat, modernt Les Miserables.

Håkansson är en språklig virtuos som exakt förmår återge ung och gammal jargong, svartskallar och svennars idiom och autentisk uppländsk dialekt. Som om detta inte skulle vara nog är han poet också, med rader som "karten sötnar mot höst". Med bara en mening kan Håkansson frammana stämningsmättade scener, som den här: "Det är en galleria och det är vintermorgon. Fläktar surrar, rulltrappor slumrar, bara nattlamporna lyser". Han använder sig även av sofistikerade filmiska effekter som in och ut zoomning.

För mig som muslimsk läsare är det intressant att notera att flera muslimer flimrar förbi i romanen. I det andra kapitlet får vi träffa Yusuf, "tvättäkta somalineger, inte ens adopterad", och "som aldrig varit i en svennevilla förut". Nu sitter han där och spelar tevespel med sin svennekompis som blir allt mer nervös för vad som ska hända när farsan kommer hem från jobbet och får se en neger i sitt vardagsrum.

Ytterligare en muslim är Jasmine: "en turrebrud som slogs och rökte". Hon blir flyttad till en annan skola. Hon är en så kallad "kickersbrud". Och så har vi butiksbiträdet som drömmer om att få bli knullad av den persiske prinsen Aram.

Med kärlek och ömsinthet skildrar Håkansson muslimer, glin, gubbslem, alkiskärringar, gladraggare, diskare, somalinegrer, städare, ensamstående mammor och ljusomstrålade krogänglar. Det är en otrolig prestation och den gör mig lycklig. Aldrig har staden Uppsala skildrats på detta vis - djupsinnigt, kvickt, samtida.

På slutet begravs den där flugan som levt hela sitt liv mellan två glas. Ceremonin äger rum i en lerig grop på ett bygge. Där uppenbarar sig den gåtfulle kompisen Muhammed. "Jag kan hålla tal", säger han, och fortsätter, "Minhaa khalqnaakum, wa feeha nu'eedukum. Allahu akbar. Flyg fula fluga flyg, och frid på färden."

Det betyder: "Av jord är ni komna, och jord skall ni åter varda". Muhammed talar med pluraländelsen "kum", alltså egentligen inte till flugan utan till alla de som församlats nere i gropen. Vet författaren om vad han egentligen har åstadkommit här? Håkanssons berättelse har kanske växt och blivit större än sin upphovsman.

Nils Håkansson är bosatt i Uppsala, har översatt ett flertal romaner från ryska och är för närvarande doktorand i ryska vid Uppsala universitet. Nya Aros är hans strålande debut som författare.

Mohamed Omar