Litteratur: Roberto Saviano: Kom med mig

feb022012

Skrivet av Benny Holmberg

Litteratur - Litteraturkritik

Du är trovärdig först när du är död.

Om smutskastningsmekanismernaRoberto Saviano
Kom med mig
Översättning Barbro Andersson, Cecilia Schwartz
Brombergs 

Palme-stipendiaten Roberto Saviano berättar i sin nya bok Kom med mig om problemen men också framgången för ett samhällsprogram i italiensk teve som för ovanlighetens skull tog upp samhällsfrågor utan inlindande och fördunklande krusiduller och lull-lull. Saviano medarbetade i teveprogrammet Vieni via con me, Kom med mig. Det handlade bland annat om maffian, om politiken, om hur det går till när man köper röster, om lögnerna kring jordbävningen i L'Aquila, om det offentliga smutskastningsmaskineriet och om hanteringen av sopor.

De första problemen inställde sig när tevechefer lade programmet på omöjliga tider. Man placerade det samtidigt i sändningstid med publikslukande fotbollsmatcher i Champions League eller Big Brother en annan stor publikmagnet, allt för att det nya teveprogrammet skulle misslyckas, få låga tittarsiffror och tvingas lägga ned. Motsatsen inträffade dock och tittarsiffrorna blev enorma och överträffade alla de konkurrerande programmen. Elva miljoner i direktsändning och fem miljoner på webben. Detta trots att programmet ofta bestod av 'simpel högläsning' av Saviano utan andra effekter än hans malande röst.

Programmets innehåll var genomgående spektakulärt. Saviano berättade bland annat om sophanteringen och maffians roll i denna och varför problemet efter flera år trots Berlusconis upprepade löften (sju gånger under de senaste två åren) ännu inte blivit löst. Det handlade också om byggfusket i den kommunala förvaltningen och dess konsekvenser under jordbävningen i L'Aquila där oskyldiga människor fick sätta livet till i onödan och om möjligheterna att köpa röster i de allmänna valen och priset på en röst i de olika regionerna.

Ett av de intressantaste ämnen han tar upp är smutskastningsmekanismerna. Dessa finns enligt Saviano i det italienska samhället i både öppna och dolda former och utgör underminerande krafter som motverkar en fri debatt och ett öppet samhälle där en konstruktiv kritik mot beslut och makthavare på detta sätt hämmas och stoppas. Savianos redogörelse för smutskastningsmekanismerna är en mycket intressant läsning om mediers, politikers och andra offentliga krafters våld på det fria ordet och det demokratiska uttrycket och mycket lärorikt. Saviano berättar att han lärt känna smutskastningsmekanismerna genom att studera diktaturregimers historia och gör reflektionen att i demokratier har smutskastningens mekanismer en annorlunda karaktär ”mer komplex och elastisk”. Programmet utsattes genast för smutskastning där man försökte banalisera den kritik som framfördes i programmet och där man genomgående generaliserade kritiken mot utpekade politiker och andra makthavare genom att mena att vi alla är lika goda kålsupare och bär oss illa åt någon gång i livet.

Saviano tar också upp fallet med Giovanni Falcone åklagaren som ingick i en antimaffiagrupp som etablerades på initiativ av Antonio Caponnetto chefsundersökningsdomare i Palermo och som satte igång processer mot maffian och genast blev utsatt för smutskastningsmekanismerna. Eftersom Falcone blev alltmer framträdande i detta arbete började man snart ifrågasätta Falcones motiv. Varför deltog han i detta arbete? Var det av egen vinning? Var det inte för att han vill synas? För att han önskade göra karriär. Han strävade säkert efter högre poster. Hans trovärdighet ifrågasattes ständigt på detta sätt och när man hittade dynamitladdningar i närheten av hans sommarvistelse så hette det att han placerat ut dessa på eget initiativ för att erhålla sympati från allmänheten. Även tidigare vänner och andra på hans sida började anfäktas av tvivel på grund av denna smutskastning och såg honom snart som en streber, en pajas till tv-figur på grund av hans frekventa framträdande i media. Först när han mördades i ett sprängattentat vann han full trovärdighet.

Lombardiet i norra Italien är den region som har den största andelen kriminella investeringar i Europa skriver Saviano. Han påpekar att de beslut som tas i 'dangeratherans' bunkrar i SydItalien får konsekvenser i Lombardiet i norr. Saviano strävar efter att visa hur maffians verk fungerar i norra Italien och att Milano är huvudstad för all kriminell verksamhet i Italien inte södra Italien som ofta hävdas. Saviano går också igenom maffians strukturer och uppbyggnad och de ritualer som inviger nya medlemmar. Han går igenom myten om hur de olika maffiaorganisationerna uppstod i Italien där de tre spanska riddarna Osso, Mastrosso och Carcagnosso 1412 flydde från Spanien. När de anlände till Italien upprättade Osso maffian på Sicilien, Mastrosso grundade 'Ndranghetan i Kalabrien och Carcagnosso grundade camorran i Neapel. Han berättar bland annat om 'Ndranghetans traditionella initieringsrit vid den gamla kastanjen i en klippskreva i Aspromonte i Polsi i provinsen Reggio Calabria där Saviano själv har varit inne i kastanjens ihåliga stam. Trädet symboliserar nivåerna i Ndranghetans organisation och hierarki; stammen, kvistarna, blommorna och bladen. Bladen som vissnar och faller till marken anses utgöra de förrädare som förmultnar.

Roberto Saviano skriver ett rakt och enkelt språk och går ned i de enskilda personers förhållanden och exemplifierar för att visa på konsekvenser och lyckas på detta sätt göra en komplicerad verklighet med diverse variabler och invecklade komplikationer lättfattlig och framför allt lättläst.

Benny Holmberg