Litteratur: David Sikter. autogenesis

jan272012

Skrivet av Alexander Sanchez

Litteratur - Litteraturkritik

Svensk teknothriller

David Sikter beskriver en nära framtid där robotar har tagit över delar av den vanliga arbetsmarknadenDavid Sikter
autogenesis
Wela Förlag

David Sikter, som vanligtvis arbetar inom IT, har en skrivit en intressant framtidsskildring om ett Sverige där en artificiell intelligens skapas av några entusiastiska programmerare.

Huvudpersonen är Anders Helmemyr en nittonårig som börjar studera datavetenskap i Uppsala år 2048. Väl i Uppsala upptäcker han studentlivet, sin sexualitet och även den transhumanistiska filosofin. Transhumanismen som kan räknas som en postmodern filosofisk inriktning är den bärande idén i den här boken. Anders och vännerna inom den transhumanistiska rörelsen skapar upp en artificiell intelligens (AI) ur ett neuralt nätverk. Skapandet av AI:n Leo är något som som får oanade konsekvenser för både honom och världspolitiken.

Naivt lägger han ner mycket tid på projektet som inom EU räknas som näst intill en terrorhandling, när det så kallade Lyonföredraget förbjudit all forskning av den här typen. Transhumanismen har även i stora delar av världen klassats som en terrororganisation. När Anders således lyckas, blir både han och hans skapelse ett eftertraktat villebråd mest på grund av att många av världens militärer har sin egen forskning på området.

David Sikter beskriver en nära framtid där robotar har tagit över delar av den vanliga arbetsmarknaden som att köra taxi och ta hand om de äldre inom äldrevården men det är även en utveckling som ses med ogillande från stora grupper. Arbetslösheten som i den här framtidsskildringen är mycket stor, även bland akademiker, gör det inte enklare med introduktionen av Leo i världspolitiken.

Det är en relativt trolig handling som utvecklas i boken när tanken om en riktig AI, lite som HAL 9000 (Arthur C. Clarke 2001 A Space Odyssey) eller Andromeda (tv-serien Andromeda) skulle finnas i verkligheten. Helt klart skulle förutsättningarna för diskussionen om artificiellt intelligent liv bli något annorlunda om de fanns i det dagliga livet. 

Den tanken utvecklas rätt bra i bokens olika delar, där olika åsikter får utrymme. Livets ord, pingströrelsen och katolska kyrkan är alla emot utvecklingen. Den enda större världsreligion som inte nämns är Islam, något som hade varit intressant. Hur skulle muslimska företrädare ställa sig? Det hade varit ett spörsmål som författare borde ha ställt sig.

Handlingen lyfter efter ungefär första halvan av boken och håller bra styrfart ända till slutet. Det framgår rätt tydligt vad författaren själv står i frågan, något som drar ner lite av tempot i boken.

Som debutverk och teknothriller fungerar konceptet bra och med tanke på vad dagens informationssamlande program gör ställer man sig frågan om AI:s inte redan är här?

Alexander Sanchez