Litteratur: Nina Power Den endimensionella kvinnan

jan182012

Skrivet av Lisa Gålmark

Litteratur - Litteraturkritik

Systemets fånge

En feminiserad kapitalism är inte lika med feminismNina Power
Den endimensionella kvinnan
Översättning Johannes Björk
Tankekraft Förlag

Vad har hänt med feminismen? Kommer vi någon vart, egentligen? Räcker det med självförtroendehöjande ungdomsböcker, chick-lit, egen lön och massagestav? Blir inte varje kamp villkorad in i tillväxttänk och arbetslinjer? Är feminismen något att ha utan ett i övrigt jämlikt samhälle?

"Vad som ser ut som en frigörelse är inget annat än ett åtdragande av bojorna."

Det menar Sara Power, filosof vid Roehampton university och bloggare på sajten Infinite Thought, i Den endimensionella kvinnan.

Med en coolt dräpande stil nära Valerie Solanas' tar Power avstamp i Herbert Marcuses Den endimensionella människan (1964, på svenska 1968) i vilken vi alla sågs som mjukmanipulerade av samhället: "den spontana reproduktionen av behov som påtvingats utifrån betyder inte att individen blivit självständig utan bevisar bara effektiviteten i kontrollapparaten".

När en högerdam som Sarah Palin kallar sig feminist, när Bushadministrationen kunde använda bristen på kvinnors rättigheter som skäl för att invadera Irak och Afghanistan, då har själva begreppet koloniserats. Något samarbete med muslimska feminister på plats var förstås inte aktuellt, påminner Power.

Mest lurade blir vi av kapitalet. Det personliga är politiskt, men mest är det personliga ekonomiskt. Dagens feminism tvingas, om den ska vinna mark, inrikta sig på individens autoobjektifiering: kvinnor liksom män blir vandrande CV:n med bristfälliga kroppar som ska förbättras därtill med kravet på sig att alltid vara nåbara (uppkopplade, headphonade).

En mainstream-feminism kommer att ha sålt sig så som varje arbetare måste sälja sig, nu i allt högre grad.

Och medierna slår takten med tv-serier som Sex and the city där sexet är avpolitiserat; girl power-tjejtidningar formar "female chauvinist pigs" som både dömer och avundas andra tjejer (vad den egalitära arten gris har att göra med saken kan en i och för sig undra), och modetidningar skapar förvirrade varuideal för att få konsumenten att köpa och slänga. Exakt när blev kvinnors frigörelse detsamma som kapacitet att inhandla feminint kodade produkter?

Inte undra på, menar Power, att frågan uppstår: "Vart har alla intressanta kvinnor tagit vägen?" Power tar exemplet porr. Vart försvann det tidiga nittonhundratalets pornografi? Vintageporren visade en helt annan mänsklig, rolig, skrattande och skiftande sida. Dagens industrialiserade porr är ett humorbefriat, stereotypt, vidrigt krigsmonster som ger 57 miljarder i intäkter och omsätter mer pengar än Hollywood och alla sportligor tillsammans.

Powers inlaga sopar rent med "upptempofeminismen". En feminiserad kapitalism är inte lika med feminism. Feminismen kräver fackföreningar och protestgrupper samt en radikal kritik av kärnfamiljsnormen. Förvånande nog tar Power inte upp den globala situationen, feminismen som tar steg utanför USA, feminismen inför klimat- och miljökrisen. Men det långa avslutande citatet från intervjun med Toni Morrisson i TIME från 1989 är bara det värt ett köp av Powers intressanta bok.

Lisa Gålmark