Litteratur: Kate Dicamillo. Tigern

jan192012

Skrivet av Mårten Karl Ericson

Litteratur - Litteraturkritik

En dag händer dock något oväntat

Kate Dicamillo 
Tigern
Översättning: Ulla Roseen
Kabusa Böcker

Rob har förlorat sin mor och bor fattigt tillsammans med sin far i den amerikanska södern. Rob har det svårt med de andra barnen i skolan. De har roligt med honom, men han har inte roligt med dem. De kastar saker på honom. Ibland gör han ingenting åt det, då slutar de – ibland. Ibland springer han för allt vad han är värd för att undkomma slagen. Då befriar hans ben honom från världen där runt omkring. Fram tills nu finns friheten i flykten.

En dag händer dock något oväntat. När han är ute och går i skogen träder plötsligt en bur fram ur dimman. I buren finns en tiger. Det lyser om den som om den vore gudomlig och magiskt. Tigern är det ståtligaste Rob har sett. Utom hans mamma, men hon är död. Samma dag stannar skolbussen på ett nytt ställe. Där stiger det på en ny flicka som ingen har sett förut. Rob tycker att hon ser ut som en ängel från sixtinska kapellet i sin rosa spetsklänning. Hon heter dessutom Sixtine vilket får Rob att häpna av förvåning.

Om måttet på en bra bok är att en vuxen man omkring fyrtio somrar gammal blir tårögd när han läser den, trots att det är en barnbok, då måste Kate Dicamillos Tigern vara en riktigt bra bok. Även som vuxen är det omöjligt att förbli oberörd av berättelsen. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att läsa den - pärm till pärm. Anden kittlas av den rika konst och känsla som ryms i den. Att Kate Dicamillo för sina tidigare böcker mottagit en hel rad av priser är inte förvånande, och det är inte heller förvånande att Tigern blev nominerad till The National Book Award som kan liknas vid det svenska Augustpriset vad gäller dignitet och status.

När jag funderar på vad det är som gör boken så gripande tror jag att en stor förklaring ligger i den spikraka och oförsonliga symbolik som varar historien igenom. Varje enstaka kapitel har sin egen symbolik och man kommer inte undan det uppenbara i berättelsen. Ingenting är gömt, allt är solklart. Som läsare känner man också igen varenda rörelse som utspelar sig, det är som om man vill delta i dem själv och berättandet innehåller flera smått fantastiska sentenser.

Sixtine är motsatsen till Rob, men egentligen är de lika. Rob vill inte slåss för då tappar omvärlden intresset. Sixtine vill slå tillbaka, hon vill hamna i bråk. Det säger hon själv. Rob vet att Sixtine kommer att vilja släppa ut tigern ur buren om han visar henne den. Men han kan ändå inte låta bli att avslöja att den finns. Sixtine får över huvud taget Rob att säga saker som han stängt in i sin känsloväska. Rob är en mästare på att inte känna och han har utvecklat den bästa ickegråten i hela världen. Men egentligen vill ju inte tigern sitta där och vakta Robs tråkiga väska, det vet Rob.

Med tiden blir Rob och Sixtine mer och mer ett med varandra, hon bär till och med hans kläder. Och äger man en tiger måste man ju vara världens rikaste, visst måste det vara så? Det tänker i alla fall Rob. Då plötsligt får han nycklarna till tigerns bur i sin hand …

Mot slutet av boken träder en oro fram om att berättelsen kommer att sluta på ”fel” sätt, om att det finns en svaghet i den - trots allt. Logiken leder i den riktningen, man känner den lång väg. Symboliken och drömvärlden övergår utan ursäkter i verklighetens realitet. Men Kate Dicamillo balanserar ändå slutet i sin berättelse och efteråt är jag inte riktigt klar över om det kanske var besvikelsen över att historien i sig var till ända som var källan till den upplevda oron. Bokens avslut får godkänt, inte i sensmoralen, den är oantastlig, men i handling. Det är som i en film där man vill att karaktären skall gå in igenom dörren i slutscenen istället för att bara stå utanför och blicka in.

Tyvärr har jag inte kunnat prova Tigern på några barn, men jag är övertygad om att hade jag hört mina föräldrar läsa den när jag var yngre då hade jag suttit fastklistrad med stora ögon och vidöppna öron och bett dem läsa om den igen och igen …

Mårten Karl Ericson