Litteratur: Ann Magdalena , Duett

nov282011

Skrivet av Anna Remmets

Litteratur - Litteraturkritik

Livmodersmystik

 Två systrar som arketyper och symboler

Ann Magdalena
Duett
h:ström- Text & Kultur

Duett kan beskrivas som en stramt hållen och minimalistisk studie av två kvinnors förhållningssätt till livet och till sina kroppar. Dessa förhållningssätt symboliseras av de foster som växer i de båda systrarnas kroppar, varav det ena blir fullgånget medan det andra avlägsnas på ett tidigt stadium. Den ena systern, Ava, som klär sig i vitt, grubblar över Gud och målar blir den som gör aborten trots att det är hon som tidigare försökt övertala systern, karriärkvinnan Oksana, att behålla sitt barn med hjälp av lyriska beskrivningar av hur det lilla livet växer och fulländas därinne. Oksana, som från början är ganska likgiltig (och alltid klär sig i svart) föder sitt barn och verkar bli lycklig och tillfreds. Man skulle kunna beskriva den svartklädda Oksana som sluten, för såväl intryck utifrån som sensationer inifrån.

För henne är varje människa en ö. När folk, inklusive systern, vill ta på hennes mage säger hon att den är bara hennes och vänder sig bort. Hon känner inget illamående, är sluten även gentemot fostret inom sig. Ava är tvärtom öppen. Hon klär sig i vitt, men hennes person passar det bättre att beskriva som genomskinlig. Hon vill röra, hon vill bli berörd. Av sin syster och av Gud. Samtidigt gör hennes transparens att hon är rädd för världen. När hon mer eller mindre tvingas att göra abort rationaliserar hon beslutet med att hon räddar sitt barn undan världen.

Historien, berättad i korta, fragmentariska meningar, är en variation det dubbelgångartema som återkommit sedan romantiken, eller om man så vill en variation på historien om den Röda och den Vita Drottningen, den goda féen och den onda häxan. Den ena klädd i vitt, den andra i svart. Men här finns ingen egentlig ondska, inte heller någon rivalitet mellan de båda. Bara en slags livets (eller självdestruktivitetens) egen grymhet som får den svärmiska religiösa systern att göra en abort som hon egentligen inte vill göra medan den strama, kyligare systern blir mamma och lycklig.

Texten har den styrkan att den relativt effektivt tecknar de båda systrarnas porträtt. Men kanske beror denna effektivitet på att de båda i så hög grad är arketyper, vilket gör att läsaren automatiskt och utan svårighet kan fylla i många luckor som den fragmentariska texten lämnar. Det är förmodligen meningen: de två systrarna som arketyper och symboler. Problemet är att språket inte riktigt lyckas med att fylla de symboler det använder med någon mening som lyfter karaktärerna över det rent arketypiska.

Detta gör att berättelsen tyvärr känns ganska banal och föga originell. Att själva innehållet med dess lyriska beskrivningar av foster och dess drag av livmodersmystik känns ganska värdekonservativt hade varit ett mindre problem om den prosa-lyriska stilen fullt ut hade förmått att förmedla kraftfulla bilder. Ett så stramt hållet och lyriskt språk kräver att orden verkligen är precisa och har kraft att bära berättelsen. Och stundtals skimrar det till om Ann Magdalenas språk, men det bär inte riktigt ända fram. Duett är dock ett lovande litterärt försök och kanske kan det som glimtar till i den här romanen utvecklas till någonting riktigt intressant i framtida verk.

Anna Remmets