Litteratur: Julia Cacho, Maktens Slavar – om trafficking och maffian

nov212011

Skrivet av Alexander Stinggård

Litteratur - Litteraturkritik

Vår tids slavhandel

Människan är grym.Julia Cacho
Maktens Slavar – om trafficking och maffian
Övers. Lena E. Heyman och Karin Sjöstrand
Natur & Kultur

Den Mexikanska journalisten Julia Cacho har ägnat fem år åt att hitta och kartlägga maffians traffickingnätverk världen över, resultatet är en rafflande resa och en obehaglig historia som sträcker sig från Sydamerika till Kambodja, från Östeuropa till mellanöstern. Turisterna och kunderna är desamma, män med pengar eller män med familjer, eller vilka män som helst, från hela världen.

Var Cacho än landar med sina undersökningar är verkligheten lika hemsk och utgår från unga flickors berättelser som alla liknar varandra allt för mycket. Flickor som blivit sålda, kidnappade, lurade, slagna, våldtagna och som på alla sätt fastnat i maffians våld där vardagen styrs av den skuld de ska betala tillbaka genom att underkasta sig total lydnad, även om detta innebär en total utplåning av jaget. Kvar finns bara kroppen och inte ens den äger de själva, varje sådan tanke har slagits ur dem med våld eller droger.

På en stor bordell i Asien, som åtnjuter regelbundna besök av västerländska turister som under hösten åker buss med mig eller dig till din eller min arbetsplats, tränas tioåriga flickor att suga kuk på stora gummidildos under någon förvriden ledares stränga insyn. En bordell av det slaget kan ha upp till tvåhundra flickor vars pass och papper ligger inlåsta i något kassaskåp och förvaras av den som äger dem. De har gett upp, de vet att allt motstånd kommer att straffas trefaldigt och att de gör bäst i att lyda. En av de mest makabra vittnesmålen som Cacho lyfter fram kommer från en överlevande flicka som berättar hur en av hennes kamrater rymt från bordellen i bagageluckan på en maffiamedlems bil. När hennes försvinnande upptäcks straffas de övriga flickorna med indragna måltider under tre dagar varpå de samlas i bordellens stora sal och bjuds på kycklinggryta som de hungrigt sätter i sig under det att cheferna förklaras att den förrymda flickan funnits... och att det är hennes kött de nu sätter i sig. Människan är grym.

Men man ska inte för en sekund tro att ondskan springer ur ett vansinne eller att den skulle vara ett unikt undantag, eller för den delen en företeelse som äger rum ”någon annanstans”. Nej, ondskan är marknaden och marknaden är ondskan för, som Cacho ständigt återkommer till, hade den här typen av verksamhet aldrig existerat om inte efterfrågan på slavar varit enorm. Och det är verkligen inte bara maffian som ägnar sig åt det här, eller som undertexten i våra medier lyder: att det skulle ske som ett prov på desperationen hos de fattiga, utslagna och obildade.

Överallt och i de flesta länder är slaveriet en del i ett förtryckande system som stöds och upprätthålls av poliser, tjänstemän och politiker som antingen brukar tjänsterna själva, är livrädda för maffian eller helt enkelt tycker att pengarna smakar så jävla gott att man lätt kan offra ett par tusen småflickor och deras framtid för att få smaka.

I genusdebatten återfinns argument för prostitutionen som kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och använda den (och sig själv) på en fri, kapitalistisk marknad, i fri konkurrens med andra aktörer och varor. Denna diskussion kanske inte problematiseras fullt ut i Julia Cachos bok men frågan är ändå om det verkligen är nödvändigt. Cacho talar ändå om länder där prostitutionen är laglig, eller till och med statligt reglerad, och kan visa på att människohandeln och slaveriet är lika utbrett på dessa platser som på platser där det måste ske mer i skym undan. Kanske ännu mer utbrett på sina ställen. Däremot är hennes mest slagkraftiga poäng den statistik som visar att slaveriet i vår tid är är större och mer omfattande än det någonsin varit; att fler människor lever i bojor och under en slavägares kontroll nu än någonsin. Men att man inte talar om det i jämförelser med slaveri så som vi känner till det i form av slavskepp i skytteltrafik mellan en äldre och en nyare kontinent. Även om skytteltrafiken är ett faktum, och bojorna, och berövandet av namn, identitet och personnummer.

Anledningen till detta är att det handlar om kvinnor. Och det handlar om sex. Och det handlar om att vi inte talar om problemet utan bara i tysthet verkar anse att vissa flickor helt enkelt är födda till att bli horor. Att det är meningen att de ska våldtas och misshandlar upp till tjugo gånger på en bra dag, att de sedan ska låsas in och pumpas fulla med droger för att sedan släppas, dödas eller kastas ut när de är uttjänade. Som vilken vara som helst som vill bli såld till högstbjudande och själv har valt att få sin kropp uppfläkt i kapitalismens mörkaste korridorer.

Alexander Stinggård