Litteratur:Linda Boström Knausgård, Grand mal
Olika åldrar, olika platser, olika ord...
Balla Linda!Linda Boström Knausgård
Grand mal
Modernista
Det är tretton år sedan Linda Boström Knausgård debuterade med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret. När hon nu utkommer med sin andra bok, novellsamlingen Grand mal, ligger avgörandet och skaver i varje mening. ”Du ska leva i frihet och utan fruktan. Det kommer inte alltid att vara lätt. Tvärtom kommer det ofta att vara mycket svårt. Men vem säger att det ska vara lätt? Det ska inte vara lätt. Det ska forma dig ända till slutet”, skriver hon.
De tjugo berättelserna fladdrar mellan olika medvetanden, olika åldrar, olika platser. Men en sak har de gemensamt: den tjockt laddade stämningen och känslan av total utsatthet. De olika jagens väsen kolliderar med sammanhang och slås nästan i spillror av kärleksupplevelser som är – oerhörda.
Ofta handlar det om moderskapet. Inledningstexten ”Önskan” är en enda lång mörkerbrottning, riktad till ett du som på en gång blir både läsaren och all rädsla som river i jaget. ”Du ska låta oss vara. Du behöver inte oss som vi behöver varandra”, skriver Boström Knausgård och målar upp ett frukostbord med två döttrar och en grötkladdig son. Och så mannen. ”Honom vet du allt om. Hans ambitioner och oerhörda vilja. Hans förmåga att hålla ut. Han bjuder dig ett motstånd du inte trodde var möjligt. Är det honom du har svårast att släppa?”, skriver hon. Jag har lovat mig själv att hålla Min Kamp-författaren Karl Ove Knausgård utanför Grand mal. Men när de orden rullar fram gör också han det. Mediatrycket, debatterna, frågan om gränserna – allt det fräser till sig ett hörn i denna sylvassa avskedsönskan.
Den livsavgörande brottningsmatchen fortsätter sedan i varje novell. Inte alltid med samma skärpa och magnetiska stämma, men med samma allvar och obehagligt lurande sug. Som om allting rasar om man tappar kontrollen. Som om kontrollen ändå raserar en bit av jaget. Som om allt ljus skuggas av en förrädisk smärta. Och påfrestningen detta, själva levandet, insikten och rörelserna, var på väg att brisera i ett epileptiskt anfall – ett grand mal.
Det är en tungt vibrerande samling som hungrigt mjölkar fram existensens skörhet ur ordens former. ”Vitbjörn Kung Valemon” skildrar ett sagolikt möte mellan en flicka och en man som lever som björn om natten. ”Babylarmet” tilldrar sig i en realistisk miljö där vansinnet tränger sig på. Och titelnovellen ”Grand mal” skildrar rått ifrågasättandet av den perfekta familjebilden och den kristna dopceremonin.
Listan på rivsår i idyllen kan göras lång, både i och utanför Grand mal. Men det som gör att Boström Knausgårds berättelser inte försvinner i bruset är att det skoningslösa borrandet fortsätter långt ner under ytan.
Jonna Fries
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































