Porträtt
Den sköna och den obscena Rut Hillarp
Rut HillarpUnder läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga lyriker på 1940-50-talet, kanske den mest kända i Sverige sedan Karin Boyes tragiska död 1942. I litteraturhistorien nämns hon bara flyktigt, inte bara för att hon var kvinna utan för att det ämne hennes författarskap kretsade kring, erotiken, länge inte ansågs särskilt rumsrent, särskilt inte när en kvinna skrev. Krusenstjerna-fejden var inte glömd. T.ex. nämner Olof Lagercrantz, som annars skrivit om de flesta poeterna från denna tid, henne nästan inte alls. Uppenbarligen umgicks de inte alls i samma kretsar. Hillarp var även en erkänt skicklig fotograf och fotokonstnär.
Men dimmorna skingrades delvis av den biografi som pensionerade litteraturprofessorn Birgitta Holm gav ut om Hillarp 2011. Samtidigt publicerades delar av författarinnans omfattande dagbok. Fortfarande 2011 verkar recensenterna (nästan bara kvinnor) brydda av de dubbla budskap Hillarp sänder ut: hon var radikal feminist i det dagliga livet, flitigt aktiv ända in på 1990-talet med arbete inom olika vänsterrörelser, tidigt influerad av ”den tredje vägen”, ett politiskt alternativ mellan kommunism och kapitalism som drevs av en rad författare i Sverige på 1940- och 1950-talet. Hon var med och startade tidskriften KRUT, och tillhörde dess redaktion och medarbetare; och hon fick närmast en renässans när hennes fotokonst ställdes ut på 1960- och 1970-talet på svenska gallerier. Men i sängkammaren hängav hon sig åt sado-masochistiska fantasier och iscensatta piskningsceremonier med en rad olika män, vilket framgår tydligt i hennes dagbok. Kan en kvinna vara både feminist och sexuell masochist? Kan en man vara det? Jag är övertygad om att båda svaren är ja.
Ruth Prawer Jhabvala (1927-2013)
Ruth Prawer JhabvalaAv runan i The New York Times över Ruth Prawer Jhabvala som dog på Manhattan den 3 april, 85 år gammal, kan man förledas att tro att hon nästan enbart skrev filmmanuskript. Så var det inte, även om hon hann med tjugotvå filmer samman med firman Merchant Ivory, det vill säga amerikanen James Ivory och indiern Ismail Merchant. De tre som var en kosmopolitisk trio bodde i samma kvarter i New York och hade ett nära nästan dagligt arbetsumgänge. Hon var född i Tyskland, uppvuxen i England, gift med en indier och hade många år i New Delhi bakom sig.
I Who´s Who lät hon filmdelen av sin litterära verksamhet komma på undanskymd plats, under hobbies, kanske som en fingervisning att hennes romaner och noveller var väl så betydande. Någon gång blev hennes egna böcker till film. ”Heat and Dust” från 1975 fick det årets Man Booker Prize. Det är en berättelse om en engelska som blir invecklad i en indisk familjeskandal, den sortens kulturkrock mellan väst och öst som E. M. Forster hade skrivit om i ”A Passage to India”. Den blev till en sevärd Merchant Ivory-film, liksom hennes manuskript på E. M. Forsters ”A Room With a View”, om en hämmad engelsk grupp på ett pensionat i Florens som efter hand och i skilda grader släpper loss.
Sida 5 av 105.







































